- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
370

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Månsson ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Månsson

370

Månsson

yrkade han på en aktivare politik för
socialiseringsprogrammets
genomförande. Principiellt försvarsnihilist
men starkt nationell intog han
däremot i försvarsfrågan en vacklande
hållning, och även ang.
skytterörelsen finner man hos M. motsägande
uttalanden. Under första
världskriget var han fanatisk motståndare till
aktivisterna, vilka han i riksdagen
hotade med lynchning. Inom
riksdagen väckte han uppmärksamhet
genom sin talarkonst, sin frispråkighet
och sitt originella uppträdande; så
t. ex. förde han ibland med sig
åskådningsmaterial till sina anföranden.
Främst intresserade han sig för
tull-och försvarsfrågorna och var led. av
försvarsrevisionen 1919 och av
tull-och traktatkommittén 1919—23. I
politiska och ekonomiska frågor
utgav han förutom en mängd
tidn.-artiklar bl. a. "Malmfrågan" (1907),
"Kan Sverige försvara sig?" (s. å.),
"Norrlandsfrågan" (1908),
"Hunger-tullarne eller skola de fattiga alltid
betala fattighjälp till de rika" (s. å.)
och "Svar till Sven Hedin" (1912). —
I en självbiografisk skiss "På den
tiden ..." (i "Ansikten", 1932) tillmäter
M. de religiösa folkrörelserna i slutet
av ISOO-talet en avgörande betydelse
för den politiska och fackliga
arbetarrörelsens utveckling. Ehuru fientliga
mot socialdemokratin gåvo, enligt
M:s åsikt, P. P. Waldenström och Sv.
missionsförb. genom sin opposition
mot statskyrkan incitamentet till
arbetarnas politiska frigörelse. Om den
frikyrkliga rörelsens genombrott i
Blekinge handlar M:s roman
"Rättfärdiggörelsen genom tron" (1916),
som vittnar om djup förtrogenhet med
sv. folkreligiositet. Även romanserien
"Sancte Eriks gård" (1—3, 1922—
26) behandlar frigörelsekampen frän
ortodoxi och klerikalism, medan
"Gustaf Vasa och Nils Dacke" (1—3,
1928—48) skildrar vasatidens
brytningar mellan folket och
herremakten. I dessa arbeten har M. hopat
historiskt stoff i breda
miljöskildringar, vari den episka
framställningen ofta förlorar sig, men trots
det ge de en levande och åskådlig bild
av land och folk.
Klasskampsmomentet är i Mrs verk överbetonat, men
de äga icke desto mindre litterär
och historisk äkthet. År 1937 utgav
M. "Folkvandringarnas historia", och
1939 utkom arbetet "Vikingatidens
historia". Ett urval av M:s tal och
tidn.-artiklar publicerades 1940 i
boken "Fabian liar ordet". — M. var
folktalare och opinionsbildare, men
för det parlamentariska arbetet var
han föga lämpad, och hans inflytande
i riksdagen torde ha varit tämligen
ringa. I sina tal använde han gärna

Ivar Månsson.

effektfulla överdrifter. Hans
anföranden voro späckade med siffror, men
några egentliga utredningar
presterade han sällan, och lians statistik var
ofta påfallande tillrättalagd. På den
sociala historien anlade han
genomgående originella och givande
synpunkter. Av sin otålighet och impulsivitet
hindrades han emellertid från att nå
fram till en lugn överblick. Sina
fackkunskaper lyckades lian aldrig
tillnärmelsevis bringa i nivå med sin
intensiva kunskapstörst. Men han
ägde en enastående omedelbarhet och
kraft. Den illustreras i hans bekanta
kampsång: jag skulle bli slav — nej
så djävlar anamma. Han blev fil.
he-dersdr i Uppsala 1932. — Gift 1924
med Maria Kvist. — Litt.: F. Ström,
"Fabian" (1948). K. E. L.

Månsson, Karl Filip,
dekorationsmålare, f. 5 mars 1S64 i Våmbs
skn, Skarab. län, † 30 mars 1933 i
Stockholm. Föräldrar: målaren Karl
Fredrik M. och Charlotta Christina
Andersdotter. — M. började som
lärling hos fadern och studerade därefter
vid Tekn. skolan samt vid Konstakad.
1887—91 och 1895—96. Under
mellantiden bedrev han sin utbildning på
resor i Finland och England. Han
framträdde först med stafflitavlor, såväl
figur- som landskapsmålningar, men
övergick snart helt till
dekorationsmåleriet, där han under ett par
decennier var en av landets mest anlitade
målare. Han dekorerade rådhuset i
Borås, tingshuset i Nyköping,
konsistoriebyggnaden i Västerås och
kyrkan i Sundbyberg och deltog i
utsmyckningen av Oskars-,
Engelbrekts-och Högalidskyrkorna samt rådhuset
och stadshuset i Stockholm. I
rådhuset utförde han bl. a. dekoreringen
av vigselrummet, sedan I.
Grüne-walds förslag förkastats. — M. fyllde
de kalkade ytorna med ett mönster av
linjer och former, där element från

gammal kyrklig dekor och
orientaliska arabesker sammansmälts i en
tidstypisk stilisering. I en del senare
arbeten förekomma även djurfigurer
i bildschemat. — M. blev led. av
Konstakad. 1924. — Gift 1900 med
Ida Ulrika Wallin. Th. N.

Månsson, Ivar, i Trää,
lantbrukare, politiker, f. 27 sept. 1845 i
Norrvidinge skn, Malmöh. län, † 23
jan. 1911 i Lund. Föräldrar:
hemmansägaren Måns Andersson och
Sissa Ivarsdotter. — M. var ett par
år elev vid Lunds privata
elementarskola och ägnade sig därefter åt
jordbruk på sin lantegendom i Trää,
Norrvidinge skn, vilken han
innehade till kort före sin död. Från 1902
var han tf. domänintendent i
Kris-tianst. län. Efter att ivrigt ha
deltagit i det kommunala livet valdes
han redan 1872 till led. av Andra K.
Han slöt sig där till den grupp inom
Lantmannapartiet, som starkast
hävdade sparsamhetskravet och som i
sitt främsta led bl. a. räknade C. A.
Larsson i Maspelösa, M:s blivande
svärfader. M:s riksdagsmannabana
fortsatte till 1903 med ett avbrott
1879—84. Vid återkomsten 1S85 hade
hans åsikter undergått en tydlig
förskjutning åt höger, och 1888 var han
med bland dem, som bröto sig ut ur
Lantmannapartiet och i stället bildade
det tullvänliga Nya
lantmannapartiet. Från 1891 var han medl. av detta
partis förtroenderåd och hörde nu till
de tongivande inom Andra K:s
konservativa lantmannafalang. Han
understödde ivrigt ministären Boström
och biträdde 1892 års
härordningsbeslut. I ministärens anda verkade han
för den sammanslagning av
lantmannapartierna, vilken kom till stånd
1895, och som medl. av det
återförenade partiets förtroenderåd gick lian
på allt sätt regeringen till lianda;
han gav också sin röst för
kompromissbesluten i försvarsfrågan 1901.
Efter 1896, då Olof Jonsson i Hov föll
igenom vid valet, var M. inofficiell
ledare inom Lantmannapartiet. Där
fanns dock ofta, särskilt i
försvarsfrågor, en fraktion, som gick längre åt
vänster och icke följde hans paroller.
Sin sista storpolitiska insats gjorde
M. 1902, då han under
rösträttsdebatten i Andra K. frambar ett
skrivelseförslag om allmän rösträtt och.
proportionella val, vari uppslaget
gavs till den lösning rösträttsfrågan,
slutligen fick. Själv blev M. medl. av
den s. å. tillsatta
proportionsvalskom-mittén. M:s politiska uttalanden efter
hans avgång ur riksdagen tydde på att.
lian själv var på väg tillbaka till
sin-ungdoms större reformvänlighet. —
M. medhann under sin
riksdagsmanna-tid att vara led. av de flesta stän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 10 00:32:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free