- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
433

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Ragvaldsson - Nils Sigvastsson - Nils Stensson, riksråd, se Natt och Dag, s. 405 - Nils Turesson, drots, se Bielke - Nilson, se även Nilsson - Nilson, Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nils Sigvastsson

433

Nilson

alltför stora. Att N., som dä var
biskop av Växjö, utsågs att jämte
biskopen av Aarhus representera Norden
vid detta koncilium, vittnar om det
förtroende han åtnjöt hos
unionskonungen. N. inkorporerades på
konciliet den 15 mars 1434, och hans
verksamhet där bär vittnesbörd om
personlig auktoritet och diplomatisk
skicklighet. Han framträdde som en
övertygad anhängare av kraven på
reformer inom kyrkan. Han medverkade
vid en kongress i Ärras 1435, där
konciliet åvägabragte försoning mellan
konungen av Frankrike och hertigen
av Burgund, och han gjorde hösten
1434 ett av samtiden uppmärksammat
inlägg med anledning av en rangtvist
mellan Kastiliens och Englands
sändebud; med stöd, direkt eller indirekt,
hos den gotiske historieskrivaren
Jor-danes ville han för de skandinaviska
rikena göra anspråk på andra platsen
vid kommande koncilier. Detta N: s tal,
som återgivits av den österrikiske, vid
mötet närvarande krönikeförf. Thomas
Ebendorfer, vars framställning
sedermera fritt nyttjats av Johannes
Magnus, är märkligt som ett av de
tidigaste uttrycken för "götisk
historieromantik", ocli det kom långt fram i
tiden att påverka ledande svenskars
uppfattning om sitt lands forntid. —
Den engelbrektska resningens utbrott
och förlopp torde ha ställt N.,
unionskonungens repr. vid konciliet, i en
ganska brydsam situation. Efter
hemkomsten till Sverige spelade han en
betydande roll i det politiska livet,
framför allt därför att han 1438 av
Baselkonciliet utnämndes till Olaus
Laurentiis efterträdare som
ärkebiskop. Brilioth påpekar, att det var
"den enda gången sedan 1200-talets
slut som en svensk ärkebiskop
tillträdde sitt ämbete utan påvens
medverkan" ("Svenska kyrkans historia",
2). -—- N. var övertygad unionsvän.
Han gav visserligen sitt stöd åt Karl
Knutssons riksföreståndarskap, men
lian torde icke ha uppfattat det som
annat än ett provisorium för
ordningens upprätthållande. Då Erik av
Pommern visat sig omöjlig, var N.
liksom ärkebiskop Hans Laxmand i
Lund en av de inflytelserikaste
förespråkarna för Kristofers av Bajern
kandidatur till de tre nordiska
kronorna. Under Kristofers regering blev
N. medl. av den regering, som
tillförordnades under de perioder, då
konungen var frånvarande. Ericus Olai
antyder i sin sv. historia, att N. skulle
ha dött av sorg över unionskonungens
bortgång. — På riksmötet i Arboga
1440 genomdrev N. åtskilliga för
kyrkan förmånliga beslut och tillbytte sig
för ärkestolens räkning Almarestäket,
som lian sedermera förstod att plan-

Erik Nilson.

mässigt utvidga. Det var tack vare
hans åtgöranden, som det 1438 beslöts,
att ett anslag hädanefter skulle utgå
till en magister, som skulle hålla
univ.-föreläsningar i Uppsala. Det var
också tack var N., som provinskonciliet i
Söderköping 1441 i varje fall
planerade ett sv. univ. I fråga om livliga
internationella förbindelser och
erfarenheter men även i fråga om inflytande på
den politiska utvecklingen i sitt eget
land torde N. tillhöra de främsta
bland Sveriges ärkebiskopar. Ett
er-kännsamt eftermäle, visserligen med
något av äreminnets överdrifter, ägnas
honom i ärkebiskopskrönikan:
"Mogen till hela sin karaktär, mild mot
prästerskap och folk, en man med
fromt hjärta, rättrådig, mild,
hängiven, klok, frikostig." — Litt,: V.
Söderberg, ’’Nicolaus Ragvaldis Tal i
Basel 1434" (Samlaren 1896) och
"Nicolaus Ragvaldi och Baselkonciliet"
(i "Bidrag till Sveriges
medeltidshistoria tillägnade C. G. Malmström",
1902); G. Löw, "Sveriges forntid i
sv. historieskrivning" (1908—10); J.
Nordström, "Götisk historieromantik
och stormaktstidens anda" (i "De
yver-bornes ö", 1934). Kj.Iv.

Nils Sigvastsson (Nicolaus
Sig-vasti), prelat, bördig från Kalmar. —
N. omtalas i samtida källor första
gången 1309, då lian var magister och
vistades vid kurian som prokurator
för ärkebiskop Nils Kettilsson. Den 22
nov. s. å. utverkade lian åt sig ett
kanonikat i Linköping, fastän lian då
redan innehade ett dylikt i Uppsala
med Tierps prebende. Han har tydligen
varit en avgjord anhängare av konung
Birger i dennes kamp mot hertigarna
och vid kurian fört konungens talan.
År 1317 återvände N. som fullmyndig
kollektor för hela Norden, vilket
ämbete han synes ha förvaltat med stor
skicklighet och kraft. Med de
insamlade medlen begav han sig 1319 till

Rom men led i trakten av Ribe
skeppsbrott. Omkr. 1322 ingav N. till kurian
en för vår kännedom om tidens
kyrkliga förhållanden i Norden synnerligen
viktig rapport om sin
kollektorsverk-samhet (utg. av L. M. Bååth i
"Di-plomatarium Svecanum. Appendix",
1936). År 1324 utverkade han åt sig
provision på archidiakonatet i
Uppsala efter Erik Birgersson men synes
större delen av sin återstående levnad
ha vistats vid kurian. I en urkund av
1330 omtalas han som död. N. är
märklig som den förste kände svensk,
vilken direkt trädde i kurians tjänst.

B. M—n.

Nils Stensson, riksråd, se Natt och
Dag, s. 405.

Nils Turesson, drots, se Bielke.

Nilson, se även Nilsson.

Nilson, Erik Agabus, affärsman,
politiker, f. 13 febr. 1862 i Sköllersta
skn, Örebro län, † 17 sept. 1925 i
Stockholm. Föräldrar: lantbrukaren
Lars Fredrik N. och Kristina
Olsdotter. — N. ägnade sig tidigt åt
handelsyrket och idkade 1889—1910
partihandel med spannmål i Örebro (från
1905 ab. E. A. Nilson). Samtidigt
deltog lian livligt i den kommunala
ocli den frikyrkliga verksamheten i
staden. Åren 1883—1908 var han
föreståndare för en söndagsskola,
tillhörande Sv. missionsförb. Åren 1899
—1911 var han stadsfullmäktig ocli
1908—17 led. av Örebro läns
landsting, där han beklädde posten som v.
ordf. 1910 och 1911 och som ordf. från
1912. Andra K. tillhörde lian 1906—
24 ocli var därunder led. av
statsutskottet 1912 och 1914—17 samt av
åtskilliga särskilda utskott, bl. a.
so-cialstyr.-utskottet 1912, där han var
v. ordf. Under riksdagarna 1923 och
1924 var han Andra K:s v. talman.
Inom det liberala partiet var han
medl. av förtroenderådet liksom av
Frisinnade landsfören:s verkst.
utskott. — N: s politiska verksamhet kom
särskilt att inriktas på frågor rörande
försvaret, och i osedvanlig
utsträckning anlitades han för
utredningsuppdrag inom detta område. Han ivrade
för ett reformerat försvarsväsen, som
kunde tillvinna sig hela folkets
förtroende. I den Edénska ministären okt.
1917—mars 1920 var N. statsråd och
chef för Lantförsvarsdep. Ilans
principiella syn på militärväsendet kom
till uttryck i en deklaration, att han
hellre ville bära titeln
"försvarsminister" än den förut brukliga
"krigsminister". På N:s initiativ
genomfördes lagen om samvetsömma
värnpliktiga samt vidtogos åtgärder för
armé-sjukvårdens förbättrande. Efter
regeringens avgång valdes N. till
riks-banksfullmäktig och var under de följ.
ären en av de främsta förkämparna för

28 Svenska män och kvinnor V

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 22:38:18 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free