- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
440

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nilsson ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nilsson-Cantell

440

Nilsson-Ehle

dandet av andra industribolag, bl. a.
ab. Skånska yllefabriken i
Kristianstad 1S9S, och är ordf. i dess styr.
sedan 1907 samt styr.-led. i
olje-fabriksab. Merkantil i Kristianstad
sedan 1919. N. har också anlitats i
offentliga uppdrag; han var bl. a.
landstingsman 1909—17, led. av
stadsfullmäktige i Kristianstad 1901—26,
dess v. ordf. 1917—18 oeh led. av
stadens drätselkammare 1901—18. N. var
1911—35 argentinsk vicekonsul i
Kristianstad. Han var ordf. i
Kristianstads evangelisk-lutherska
missions-fören. 1919—43 och v. ordf. i
Evangeliska fosterlandsstiftelsen 1924—32.

— Gift 1890 med Maria Göransson.

G. M—e.

Nilsson, David Daniel Viktor,
zoolog, f. 3 aug. 1SS5 i Vänersborg.
Föräldrar: byggmästaren Daniel
Viktor N. och Mathilda Andersson. ■— N.
avlade mogenhetsex. i Vänersborg 1904
och studerade därefter i Uppsala, där
han blev fil. kand. 1908, fil. lic. 1911
och fil. dr 1912. Efter tjänstgöring
som amanuens vid zoologiska
institutionen 190S—10, som assistent i Sv.
hydrografisk-biologiska kommissionen
under östersjö- och
nordsjöexpeditionen 1911—12 och som
fiskeristipen-diat 1913—15 övergick han till
lärar-banan. Efter tjänstgöring vid
folkskoleseminarierna i Linköping ocli
Uppsala är han sedan 1916 lektor i
biologi ocli geografi vid Högre allm.
läroverket i Skara. Han har i
havs-biologiskt syfte gjort flera
studieresor till utlandet, bl. a. till Helgoland
1922. — N. har publicerat skrifter
dels om fiskar, dels om borstmaskar.
I sin drsavh. har han behandlat
poly-chæternas nervsystem, men de närmast
följ. åren utgav han mest
fiskeribio-logiska arbeten, t. ex. om makrillens
biologi (1914) och några insjöfiskars
ålder och tillväxt i Bottniska viken
ocli Mälaren (1921). Senare har han
särskilt arbetat med amphictenider,
en grupp av borstmaskar, vars
biologi, anatomi, rörbyggnad ete. han
har beskrivit (1925" och 192S). Han
har även publicerat
populärvetenskapliga uppsatser. Sedan 1947 är han
ordf. (v. ordf. 1929—46) i Skarab. läns
naturskyddsfören., och 1938—45 var
han v. ordf. i länets fiskerikommitté.

— Gift 1915 med Elsa Helleberg. T. F.

Nilsson, Erik Ejnar, folkliög-

skoleman, geolog, f. 10 aug. 18S9 i
Forslieda skn, Jönköp. län.
Föräldrar: säteriägaren Abraham N. och
Magdalena Petersdotter. — N. avlade
studentex. i Lund 1912 och
agronom-ex. vid Ultuna lantbruksskola 1915
samt blev vid Stockholms högskola
fil. kand. 1925, fil. lie. 1926, fil. dr
1932 och docent i geologi 1940. Han
var lärare vid Kristinehamns lant-

Erik Nilsson.

mannaskola 1915—18 och förste
lärare vid Södra Stockholms läns
folkhögskola i Västerhaninge 1918—43
samt är sedan 1943 dess rektor. N.
har vid olika tillfällen 1921—26, 1928
och 1929 tjänstgjort som extrageolog
vid Sveriges geologiska undersökning
samt utfört praktiskt geologiska
undersökningar 1930—32, 1934 och 1935
för Bolidens gruvab. Han har
företagit flera resor för vetenskapliga
arbeten inom landet och gjort två längre
uppmärksammade kvartärgeologiska
forskningsresor till Östafrika,
nämligen 1927—28 till Kenya,
Tangan-yikaterritoriet oeh Uganda samt 1932
—33 till Kenya ocli Etiopien; 1947
studerade han i Egypten och brittiska
Östafrika den pågående
klimatförändringen. För sina östafrikanska
forskningar erhöll lian 1934 Anders
Retzius’ medalj i silver av Sv.
sällskapet för antropologi och geografi.
—• N:s vetenskapliga arbeten ha
berört kvartärgeologiska problem och i
hemlandet främst behandlat
nivåförändringarna efter istiden och därmed
sammanhängande frågor, särskilt de

Ernst Nilsson.

stora förändringarna i fördelningen
av land och vatten. Stor
uppmärksamhet ha därvid hans slutsatser väckt,
att det baltiska havet i olika etapper
skall med långa förgreningar ha
sträckt sig långt in över Småland och
haft successiva avlopp mot väster
över dalar genom Skåne oeh Halland.
Vid sina forskningsresor till
Östafrika kunde N. konstatera omfattande
nedisningar, bundna till istidens olika
epoker, på de liöga ekvatorialbergen
Kenya, Èlgon, Kilimandjaro och
Ru-wenzori samt fastställde
utvecklingen av Tanasjön oeh sjöarna i
Nakuru-Naiwasha-dalen, vilka under
nedisningsskedena ägde betydligt större
utbredning än nu. N. erhöll därigenom
viktiga bidrag till belysande av de
stora klimatväxlingarnas problem. I
hans rika produktion på det
kvartärgeologiska området förtjäna särskilt
nämnas: "Quaternary Glaciations and
Pluvial Lakes in British East Africa"
(1932, drsavh.), "Huvuddragen av
Vättertraktens geografiska
utvecklingshistoria under senkvartär tid"

(1939), "Ancient Changes of Climate
in British East Africa and Abyssinia"

(1940), "Die Eiszeit in Indien nach H.
De Terra und T. T. Paterson nebst
einem Versuch zu einer zeitliclien
Pa-rallellisierung der quartären
Kli-mascliwankungen in Indien, Ostafrika
und Europa" (1941) samt
"Gotigla-ciala issjöar i södra Sverige" (1942).
— Gift 1930 med Aina Wallerstedt.

C. C.

Nilsson, Ernst Julius,
brotekniker, f. 30 jan. 1S74 i Normlösa skn,
östergötl. län, † 3 aug. 1946 i
Stockholm. Föräldrar: lantbrukaren Nils
Peter Pettersson och Anna Matilda
Andersdotter. — N. avlade
mogenhetsex. i Linköping 1894 ocli
utexaminerades från Tekn. högskolan 1899.
Vid Väg- oeh vattenbyggnadskåren
blev lian löjtnant 1906, kapten 1914
och major 1926. Efter olika
ingenjörsanställningar 1899—1903 blev N.
sistn. år bitr. ingenjör vid Stockholms
stads hamn- och brobyggnader (från
1909 Stockholms stads hamnstyr.), där
han sedan var ingenjör och chef för
brokonstruktionsbyrån 1909—40. Från
1911 till sin död drev han egen
konsulterande verksamhet i Stockholm
under firma Brokonstruktions- oeh
fabriksbyggnadsbyrån. Därjämte var
han verkst. dir. i Svartådalens
elektriska kraft- och distributionsfören.
u. p. a. 1918—22 och chef för
Stockholms bangårdsombyggnaders broavd.
inom Järnvägsstyr. 1923—28. Bland
sakkunniguppdrag, som N. innehade,
märkes, att han var led. av den danska
Lilla Bält-brokommissionen 192S och
led. av 1931 års väg- och
brosakkunniga 1931—34. — N. var en av Sveri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 10 00:32:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free