- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
456

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nilsson, Wiven - 1. Nilsson, Hjalmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nilsson-Cantell

456

Nilsson-Ehle

Efter skolgång i Katedralskolan i
Lund studerade K. vid Staatliche
Zeichenakademie i Hanau am Main,
vid Académie Colarossi ocli La Grande
Chaumière i Paris samt vid Tekn.
skolan i Köpenhamn; han fortsatte
sin utbildning hos fadern och övertog
1927 dennes firma Anders Nilsson,
J. P. Hasselgrens Eftr., Wi ven
Nilsson, numera Wiven Nilsson ab. i Lund.
Redan tidigare liade han emellertid
satt sin personligt moderna prägel på
dess produkter, som observerades bl. a.
på Göteborgsutställningen 1923 och på
Parisutställningen 1925. Senare har
han deltagit i de flesta större
utställningar av sv. konsthantverk, ss.
Stockholmsutställningen 1930 och
New-yorkexpon 1938. —- N. har skapat ett
stort antal silverföremål samt
smycken, som präglas av en stark känsla för
materialets egenvärde ocli för en ny
tids stilkrav. Ehuru utbildad till
cise-lör avstår lian helt från att dekorera
sina silverpjäser, vilkas verkan beror
på metallens egenskaper, det utsökta
hantverket och en rent funktionell,
ofta kantig form. I sina smycken, där
han gärna kombinerar t. ex. silver,
bergkristall och onyx i enkla, ofta
parallellepipediska slipningar med
trappstegsformiga fattningar, når lian
raffinerade effekter. N. har även
vunnit uppskattning på kontinenten och i
Förenta staterna. Han är också
teoretiker och har i tidskr. Form 1940 givit
uttryck för sin konstnärliga
uppfattning och sitt program, som avser "att
väcka den stilkänsla som är adekvat
med vår livssyn". Han är bl. a. repr.
i Nat. mus. och i Röhsska
konst-slöjdmus. i Göteborg. — Gift 1939
med Märta Elisabet Tunberg. Th. N.

1. Nilsson, Nils H j almar,
botanist, växtförädlare, f. 29 jan. 1856
i Asarums skn, Blek. län, † 15 april
1925 i Svalöv, Svalövs skn, Malmöh.
län. Föräldrar: gästgivaren och
lantbrukaren Julius (Jöns) N. och Bengta

Hjalmar Nilsson.

(Betty) Nilsson. — N. avlade
mogenhetsex. i Kristianstad 1875, blev vid
Lunds univ. fil. kand. 1877, fil. lic.
18S3 och efter disp. 1SS5 fil. dr
1S86 samt var docent i botanik där
1885—89. Han blev 188S assistent vid
den 1SS6 bildade Svdsv. fören. för
odling ocli förädling av utsäde (från
|1S94 Sveriges utsädesfören.) i Svalöv
och var 1890—1924 föreståndare för
fören. och dess växtförädlingsanstalt
samt 1900—04 även fören :s sekr. Är
1902 erhöll han prof:s namn. Han
giorde en botanisk resa till Spanien
1S83 ocli besökte för
växtförädlingsstudier Förenta staterna 1893 samt
Schweiz, Österrike och Tyskland 1902.
—• N. var en framstående botanist,
som inom morfologin utgav "Dikotyla
jordstammar" (1885, drsavh.) men i
övrigt ägnade sig åt floristik ocli
växtsystematik. Han gjorde flera
förnämliga fynd av nya sv. fanerogamer
ss. Najas flexilis och Scirpus
parvu-lus, studerade bl. a. våra Rumex-arter
och var en utmärkt kännare särskilt
av Skånes flora. Tidigt intresserad

även av trädgårdens växter var lian
1881—87 sekr. i Skånska
trädgårds-fören, och red. för dess tidskr. Det
aktiva intresset för botanik och
horti-kultur behöll han även efter
övergången till växtförädlingen, där hans
banbrytande insats gav utomordentligt
goda resultat till gagn för vårt lands
jordbruk och skaffade honom själv
stor internationell berömmelse. — N:s
vetenskapliga verksamhet för
förädling av kulturväxter inriktades först
på sädesslagen. Efter ingående
undersökningar i samarbete med bl. a. Hans
Tedin visade lian, att de
självbefruk-tande sädessorterna bestå av ett stort
antal småformer, som skilja sig genom
obetydliga men karakteristiska
kännetecken och vid renodling år efter år
förbli konstanta. Detta medförde, att
N. övergav det dittills brukade
förädlingssättet, massurvalet, som varit
ett urval av de plantor, vilka tycktes
variera i önskad riktning. I stället
övergick lian 1891 till den tidigare
kända individualmetoden eller
pedi-greemetoden, som han var den förste

Wiven Nilsson,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 22:38:18 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free