- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
457

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nilsson ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nilsson-Cantell

457

Nilsson-Ehle

att använda inom modern
växtförädlingsteknik; den är över liela världen
känd som Svalövsmetoden och innebär
praktiskt, att under en följd av år de
konstanta småformerna (renodlade
linjerna) noggrant prövas och
jämföras med varandra, varvid de bästa och
för jordbruket värdefullaste bland
dem efter hand utväljas samt därefter
förökas och spridas. Genom att ta
hänsyn till sådana egenskaper som
vinterhärdighet, stråstyvhet, tidig
mognad, avkastningsförmåga,
kärn-kvalitet m. m. fick N. till 1900 fram
en rad nya sorter, av vilka de
viktigaste voro: av höst vete Renodlad
Squarehead, Grenadier, Extra
Square-liead och Bore, av vårvete
Vårpärl-vete och av havre Borstlös Probsteier,
Guldregn, Klockhavre och Stormogul.
Det bör tilläggas, att efter
återupptäckten 1900 av Mendels
ärftlighets-lagar de konstanta småformerna fingo
ökad betydelse; deras praktiska
egenskaper voro väl kända, och de
utgjorde därför ett förstklassigt
material för förädlingsarbete genom
korsning. — Efter 1900 började N.
förädlingsförsök med bl. a. vallväxter och
potatis, men han nödgades snart ägna
sin huvudsakliga uppmärksamhet åt
det viktiga arbetet att trygga
Utsä-desfören:s ekonomi och att organisera
den alltmer växande verksamheten.
Under hans ledning utvecklades
Sva-lövsanstalten i yttre hänseende
betydligt; en ny institutionsbyggnad togs
i bruk 190S, åtta filialer
upprättades 1897—1921 i klimatiskt olika
delar av landet, och nya
verksamhetsgrenar upptogos på programmet. Från
1914 var N. åter fullt sysselsatt med
växtförädlingsarbeten. De gällde nu
rotfrukter, främst foder- och
sockerbetor, vilkas
befruktningsförhållanden han studerade, varjämte han sökte
förbättra förädlingsmetoden. I övrigt
må nämnas hans arbete för
lagerhusfrågan, frökontroll,
utsädesutställningar m. m. Efter kallelse föreläste
han i Holland, Norge och Finland
om verksamheten och resultaten vid
Svalöv. Av hans många skrifter
märkas "Om möjligheten af en förädling
af landtbrukets kulturväxter,
särskildt till samtidig förbättring af
skördens qvalitet oeh qvantitet" (1897),
"De elementära arternas betydelse för
växtförädlingen" (1907),
"Växtförädlingens och försöksverksamhetens
betydelsa i arbetet för folknäringens
tryggande" (1917) och "Praktisk
bet-förädling enligt nya metoder på
Svalöf" (1922), samtliga i den av
honom redigerade Sveriges
utsädes-förena tidskr. Han utgav därjämte
bl. a. "Åkerbruksväxternas skötsel
och förädling, särskildt sädesslagens"
(1906) och "Växtodling och växtför-

ädling" (1914) samt publicerade ett
stort antal uppsatser i Skånska
träd-gårdsfören: s tidskr., Landtmannen,
Tidskr. för landtmän m. fi. organ. —
N. var ordf. i Skånska trädgårdsfören.
1913—24 och fick sistn. år dess
förtjänstmedalj i guld. Han skapade den
rika och sevärda parken kring
anstalten i Svalöv och deltog 1920 i
stiftandet av Fören. för dendrologi och
parkvård, där han var styr.-led. till 1924.
Dessutom tillhörde han styr. för Sv.
botaniska fören. från 1908 och för den
sv. avd. av Nordiska
jordbruksforskares fören. från 1918. —- N. invaldes i
flera in- och utländska lärda samfund,
bl. a. 1901 i Lantbruksakad., där lian
blev hedersled. 1921 och vars stora
guldmedalj han erhöll 1924. Även
hushållningssällskapen i flera län utsågo
honom till hedersled. — Gift 18S9 med
Edla Leissner. — Litt.: biografi av
E. W. Ljung i Sveriges utsädesfören:s
tidskr. 1924, av II. Tedin i samma
tidskr. 1925, av II. Nilsson-Ehle i
Landtbruksakad :s handl. och tidskr.
1925, av N. Sylvén i Lustgården 1925,
av H. Witte i Sv. botan. tidskr. 1926.

S.L.

2. Nilsson-Leissner, G u n n a r,
botanist, växtförädlare, f. 26 aug. 1S95 i
Svalöv, Svalövs skn, Malmöh. län. Son
till N. 1. — N. avlade studentex. i
Lund 1913 och blev vid univ. där fil.
kand. 1920, fil. lic. 1924 och efter disp.
1925 fil. dr 1927. Han tjänstgjorde som
växtförädlare vid den tysk-sv.
växtförädlingsanstalten i Derenburg vid
Hal-berstadt i Tyskland 1920—22, var extra
assistent vid Sveriges utsädesfören. i
Svalöv 1923—25 och 1927—29 samt
blev där sistn. år assistent vid fören: s
betesväxtavd. och 1936 föreståndare
för denna avd. Som stipendiat
studerade han 1926—27 ärftlighetslära och
växtförädling i Förenta staterna, och
lian har gjort studieresor oeh
kongressbesök i flera europeiska länder. Sedan
1944 är han prof. och föreståndare för

Gunnar Nilsson-Leissner.

Axel Nilsson.

Statens centrala frökontrollanstalt.
Han vistades i Kairo 1947 för att på
uppdrag av egyptiska staten
omorganisera landets frökontrollverksamhet.
— N. har i sin vetenskapliga
produktion behandlat ämnen inom
ärftlighets-läran, ss. "Beiträge zur Genetik von
Triticum Spelta und Triticum
vulgäre" (1, 1925, drsavh.; i Hereditas,
7), samt inom botaniken och
växtförädlingen. Som vallväxtspeeialist
bar han huvudsakligen ägnat sina
undersökningar åt betesväxternas
förädling och sjukdomar. Tills, med N.
Hertzman m. fi. har han utgivit
"Lantbrukets fröodling" (1940). N. är
sekr. i Nordiska jordbrukares fören :s
sv. avd. sedan 1938 och blev styr.-led.
i Sv. vall- och mosskulturfören. samt
led. av Lantbruksakad. 1945. — Gift
1933 med Ruth Holmquist. S. L.

1. Nilsson, Axel Rudolf,
museiman, kulturhistorisk forskare, f. 11
aug. 1S72 i Källstorps skn, Malmöh.
län, † 21 febr. 1924 i Göteborg.
Föräldrar: godsförvaltaren Nils Petter N.
och Charlotte Richter. — Efter
mogenlietsex. i Lund 1891 blev N., som
till en början studerade medicin och
naturvetenskap, fil. kand. där 1900.
År 1916 blev han fil. hedersdr i
Göteborg. Efter att ha varit amanuens
vid Kulturhist. mus. i Lund från 1S93
flyttade N. 1902 till Nord. mus., där
han 1906—14 var intendent för
byggnads- och textilavd:na. Han var 1905
—IS därjämte speciallärare vid Tekn.
högskolan. År 1914 utnämndes han till
intendent och chef för Röhsska
konst-slöjdmus. i Göteborg och kvarstod på
denna post till sin död. — N. utförde
en nyskapande gärning inom både
vetenskaplig forskning och praktisk
kulturminnesvård. I två mindre
uppsatser, "öfvergångsformer mellan
blockhus och korsvirke" (i "Studier
tillägnade Oscar Montelius", 1903) samt "Äril,
spis och ugn" (i Ymer 1905), riktade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:31 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0501.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free