Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Nordenberg, Henrik - Nordenbielke, Lars - Nordencrantz, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordenbielke
4S0
Nordencrantz
Ilanna Larsdotter. Brorson till X. 1.
— N. kom redan vid sexton års ålder
till farbrodern i Dusseldorf, vid vars
konstakad. lian studerade 1873—84
och där han sedan var bosatt till sin
död. lian tillägnade sig snart den
nya düsseldorfstilen och sände hem
tavlor med fiskarflickor och glada
sjömansgossar i anekdotiskt
tillspetsade situationer eller detaljrika
interiörer till Sveriges allm. konstfören:s
utställningar, t, ex.
"Blomstersköterska" (18S5), "I förbigående" (utställd
1SS7), "Oviss utgång" (utställd 1890).
I etsning tog lian upp liknande motiv,
t. ex. "Rumsinteriör med flicka som
leker med kattunge" (1885), "På
värdshuset" (1895). N. anslöt sig till
Opponenterna 1885 och var medl. av
Ivonst-närsförb. 1886—9S. Senare förlorade
ban så gott som all kontakt med
konstlivet i Sverige. Th. N.
Nordenbielke, Lars, före
adlandet Bogeman, skeppsbyggare, f. 7
mars 1745 i Göteborg, † 19 maj 1814
i Stockholm. Föräldrar:
amiralitetskaptenen Lars Bogeman och Mariana
Chapman. — N. antogs 1762 som elev
i skeppsbyggeri av sin morbror F. H.
af Chapman. Han utförde 1765—68
gravyrerna till dennes "Architectura
Xavalis Mereatoria". Åren 1773—80
tjänstgjorde lian vid galärflottan i
Stockholm oeh blev 1776
skeppsbygg-mästare där. Under sin morbror liade
ban 17S1—90 överinseende över
byggandet i Karlskrona av en mängd
fartyg för krigsmakten, fräpist
linjeskepp och fregatter. Vid
örlogsflottans utrustande 1788 för ryska
kriget var K. tf.
överskeppsbyggmäs-tare. Han blev överskeppsbyggmästare
vid arméns flotta i Stockholm 1790,
överstelöjtnant vid flottornas
konstruktionsstat 1793 samt överste där
och chef för det 1S03 organiserade
konstruktionskontoret 1S05. Han
adlades vid Karl XIII:s kröning 1809.
— X. gjorde många uppfinningar
inom skeppsbyggeriet; bl. a.
utarbetade han ett nytt- sätt att sammansätta
däcksbalksknän. Han blev led. av Vet.
akad. 1810 och av Krigsvet. akad. s. å.
— Gift omkr. 1S09 med Anna
(Annette) Margareta Ståhl. M. B.
Nordencrantz, Anders, före
adlandet Baehmansson, nationalekonom,
politiker, f. 5 jan. 1697 på Gryta gård,
Brunflo skn, Jämtland, † 19 juli 1772
i Stockholm. Föräldrar:
borgmästaren Lorentz Petersson Backman och
Margareta Svedin. — Då X. föddes,
var fadern kronofogde i Jämtland;
tre år senare blev lian borgmästare
i Sundsvall, där lian även drev
affärer och höll krog. N. fick, enligt vad
ban själv uppgivit, en mycket
bristfällig undervisning. Han inträdde som
medhjälpare i faderns affärsrörelse
ocli synes så småningom lia övertagit
större delen av denna. År 1721 begav
ban sig via Xorge och Irland till
London, där han uppehöll sig i ett och ett
halvt år, gjorde varuuppköp,
studerade nationalekonomi och började
skriva på ett stort arbete i ämnet.
Dessutom tog lian del av de tekniska
landvinningarna. Återkommen till
Sverige 1724 fortsatte ban sin
affärsrörelse och konstruerade därjämte
pumpverk, bl. a. för ryska staten; ett
erbjudande att träda i rysk .tjänst
avböjde lian dock. Snart övergav han
mekaniken och återupptog
utformningen av den ekonomiska skrift, som
ban påbörjat i London; inom kort
förelåg den i stort sett färdig, men
censuren hindrade tryckningen, och
verket, "Arcana oeconomiæ et
eom-mercii, eller handelns och
hushåld-nings-värkets hemligheter" (1),
utkom först 1730 och i beskuret skick.
— År 1726 lyckades X. bli väld till
riksdagsman för Sundsvall efter att
omedelbart dessförinnan ha vunnit
burskap där ss. handelsman. Bedan
vid denna sin första riksdag (1726—
27) gjorde han sig bemärkt genom
att inlämna memorial, innehållande
olika projekt, främst på det
ekonomiska området. På lians yrkande
tillsatte borgarståndet deputerade för
att ta kännedom om hans skrifter; de
avlämnade ett förmånligt utlåtande,
och vid riksdagens slut
rekommenderade ståndet X. hos K. M:t till
erhållande av ett lämpligt ämbete. På
hösten 1727 kallades han till sv.
konsul i Lissabon, och följ. år tillträdde
han posten. Han fick agents titel 1731,
skötte förhandlingar även med
spanska hovet och återkallades på egen
begäran 1736. Följ. år förvärvade
han genom giftermål en betydande
förmögenhet och slog sig ned som
brukspatron på Skebo och Ortala i
Roslagen; i fortsättningen skaffade
han sig också Männäs masugn i
Xy-kyrko skn, Åbo och Björneborgs län,
Finland (privilegium 1749). Han
adlades 1743. S. å. ingrep lian med stor
energi i diskussionen om den sv.
järnhanteringens nödläge och om
möjligheterna att höja järnpriserna; lian
författade flera memorial i ämnet
och blev led. av en kommission, som
K. M:t tillsatte för att utreda
frågan. X. hävdade ivrigt, att
bruksägarna borde sammansluta sig för
att göra sig självständiga gentemot
de sv. exportörerna och utlandet.
Otvivelaktigt var det till stor del hans
förtjänst, att de överläggningar, som
ledde till Jernkontorets inrättande
1747, på allvar kommo i gång. Själv
miste han dock tidigt sitt inflytande
på planeringsarbetet, och
Jernkontoret kom att föga överensstämma med
lians projekt; dess huvuduppgift blev
kreditanskaffningen, och järnet
såldes som förut direkt från bruken till
de exporterande grosshandlarna.
Därmed var sammanslutningens
ändamål enligt N. förfuskat, och han blev
för sitt återstående liv en av
Jernkontorets argaste vedersakare. — Åren
1747—62 var X. kommerseråd. Sina
järnbruk ocli sin finska masugn
sålde han 1756. Från 1750-talets mitt
ingrep ban, efter en period av relativ
tillbakadragenhet, ånyo i den
politiska och ekonomiska debatten, dels vid
riksdagarna, dels ss. skriftställare.
Detta sammanhängde med en då
alltmer framträdande opposition mot
det maktägande hattpartiets politik.
X. liade tidigare i någon mån
samverkat med hattarna och kommit att
räknas till dem. Även nu vände han
sig vid några tillfällen (1757, 1760)
till rådet, erbjudande lösningar på
tidens problem; anbuden avböjdes
dock. I stället kom X. att bli något
av ett ekonomiskt och allmänt
ideologiskt orakel för de yngre mössorna,
även om lians auktoritet fortfarande
i stor utsträckning erkändes av
hattarna. Det område, på vilket lians
kampanjer blevo mest
uppmärksammade, var penningväsendet; dels
gällde han där ss. auktoritet — han var
lång tid tjänstledig från sitt ämbete
för att studera växelkursfrågorna —,
dels förvärrades för varje år
inflationen oeh den sv. valutans läge,
vilket erbjöd tacksamma
angreppspunkter på hattregimen. X. betraktade
växelkursens stegring som det onda i
sig självt och bestred frenetiskt, att
den skulle ha något samband vare sig
med ofördelaktig handelsbalans eller
med sedelstockens ökning; den redan
då av många omfattade
kvantitetsteorin, som ledde till den senare
förklaringen, var i X:s ögon höjden av
dårskap. Xågon annan orsak än omätligt
brottsliga spekulanters
manipulationer vägrade han att medge, men han
gav egentligen aldrig någon
förklaring till att dessa kunnat utföras och
försummade därför i stort sett att
tolka de ekonomiska sammanhangen.
Hans frontställning var alltså
densamma som under debatterna om
järnhandelns organisation, men lians
vedervilja hade stegrats till det
abnormas gräns. Han förlorade själv stora
summor på inflationen genom att en
del av köpeskillingen för
bruksförsäljningen 1756 inte utbetalades förrän
1763—64. När det sedan visade sig,
att köparen var bulvan för
handelshuset Jennings & Finlay i Stockholm,
som alltså gjorde en vinst på X:s
bekostnad, kommo de två
kompanjonerna och särskilt den förstnämnde i lians
ögon att stå ss. upphovsmännen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
