- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
481

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordencrantz, Anders

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nordencrantz

481

Nordencrantz

allt det onda, ss. större skadegörare än
några tyranner i Sveriges historia. —
På riksdagen 1760—62 fick missnöjet
med hattpolitiken stort spelrum, och
N:s kritik vann mångas sympatier. I
nov. 1760 anmälde lian, att hans
utredning om växelkursen var slutförd,
och begärde att själv få tillsätta en
deputation, som skulle ta del av
arbetet. Hans begäran bifölls, och han
utsåg fyrtioåtta personer ur de tre
högre stånden, företrädesvis mössor
och mera oppositionella hattar
("Nor-dencrantzska växelberedningen").
Sedan hattpartiet omkr. nyår 1761 i
någon mån konsoliderat sin ställning,
lyckades det emellertid hindra
beredningen från att få något inflytande
över den ekonomiska politiken. Ett
nytt utskott, riksens ständers
sekreta växeldeputation, tillsattes, och en
maktstrid uppstod mellan detta och
N:s beredning, varefter på våren 1761
deras arbete upphörde och
växelkursärendena övertogos av sekreta
utskottet. N:s angrepp på storköpmännens
intressen och på hattarnas politik
hade både skaffat honom anhängare
och uppväckt hätskhet mot honom. På
sommaren 1761 sökte hattarna få
honom ställd till ansvar för en skrift,
som lian i riksdagens början
överlämnat till ständerna och som då vunnit
deras gillande; aktionen rann
emellertid småningom ut i sanden. -—- Vid
riksdagen 1765—66, vilken från början
dominerades av mösspartiet, invaldes
N. i sekreta utskottet och
bankodepu-tationen. Hans ståndpunkt i den
brännande frågan, om man skulle
stabilisera den rådande kursen eller återgå
till vad man uppfattade som den
gamla pariteten, var mer måttfull
och mindre preciserad än lians övriga
yrkanden; men han påyrkade en
försiktig återgång till pariteten och
befann sig såtillvida i överensstämmelse
med vad som blev riksdagens beslut.
Ännu i frihetstidens sista riksdag
1771—:72 deltog den åldrige och sjuke
N. med oförminskad energi. Häftigare
än någonsin krävde han ingripande
mot "växelvinglarna". Hans
våldsamhet väckte nu motstånd från t. o. m.
mössornas bästa män. När de i ett
protokollsutdrag från sekreta
utskottet, med djupa reverenser för N:s
person, i sak alldeles avvisade lians
tolkning av sammanhangen, kastade
N. sig också över dem, och några dagar
fore sin död hade han en ny skrift
färdig med rabiata utfall mot dem, som
motarbetat honom i riksdagen. — Som
nationalekonom var N. till en början
(i "Arcana") en tämligen rättrogen
merkantilist, men lian tillhörde de
mera reformvänliga och bestred bl. a.
nyttan av skråväsendet. När lian på
1750-talet ånyo framträdde som förf.,

31 Svenska män och kvinnor V

Anders Nordencrantz.
Kopia av J. G. Sandberg 1847 efter målning av P. Krafft d. ä. 1771 {Jernkontoret).

representerade han en närmast
liberal åskådning; lian vände sig mot
hela det system av privilegier och
reglementering, som kännetecknade
hattarnas regim och som
programmatiskt framförts av t. ex. E. Salander.
Bland N:s många arbeten från denna
senare period är "Påminnelser wid
manufactur-commissarien Erie
Salan-ders så kallade Genwäg til slögder"
(1756) det klaraste och mest
välskrivna; det mest omfattande är
"Bekym-merlösa stunders menlösa och
owäl-duga tankar" (1, 3—5, 1767—69;
bihang 1770). N:s skrifter äro i allmän-.
liet ytterligt kaotiska och sakna såväl
ledande tråd som försök till
ekonomisk analys. Att lian likväl kom att
göra så starkt intryck som fallet var,
berodde förmodligen på den ström av
(visserligen ofta inexakta)
upplysningar om faktiska förlopp, som lian
framlade, i förening med den näring
han beredde hatet mot bestämda
individer. Kanske bidrog också en större
beläsenhet i utländsk ekonomi än som

eljest var vanligt. N. fick därigenom
anmärkningsvärt stor betydelse också
för skribenter, som i det stora hela
voro honom långt överlägsna, främst
Chydenius, och han hörde till de få
bland deltagarna i frihetstidens
offentliga diskussion, som åberopades också
under den följ. tiden. — N. framträdde
med samma häftighet men kanske
bättre resultat på det allmänpolitiska
området, spec. inom
författningsdiskussionen. Som lians ideologiska
huvudarbete brukar räknas "Til Biksens
höglofl. Ständer församlade vid
riksdagen år 1760. En vördsam
föreställning uti et omständeligit Swar .. ."
(1759), den skrift, för vilken
hattarna 1761 ville lia honom fälld. I övrigt
kunna nämnas "Oförgripeliga
tankar, om frihet i bruk af förnuft,
pennor och tryck" (1756), "Tankar om
krig i gemen och Sweriges krig i
synnerhet" (1—2, 1767—72) och
"Tankar om hemligheter, tysthets-eder,
censurer, inqvisitioner, urtima
domstolar ..." (1—4, 1769—71). Domi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 22:38:18 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free