- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
493

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenheim ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nordenskiöld

493

Nordenskiöld

N. ensam trots allmänt motstånd
flottans hemsegling till Karlskrona
i köld och storm; majoriteten av det
högre befälet ville, att den skulle
övervintra utan bemanning i Sveaborg,
vilket skulle ha utsatt den för risken
att där anfallas och instängas. År 1790
gav Gustav III order om, att
flaggkaptenen skulle vara konungen
ansvarig för att storamiralen åtlydde
sin av konungen utfärdade
instruktion. Sin svåra uppgift som den
osynlige men dock verklige ledaren av
örlogsflottan under de tre krigsåren
löste N. med stor takt och
framstående skicklighet. Hans kloka råd blevo
icke alltid följda, ss. vid anfallet på
den ryska eskadern i Reval 13 maj
1790, som misslyckades, bl. a. därför
att storamiralen mot N:s råd
uppsköt anfallet en dag och gav fienden
tid att förbereda sig. Mot hans råd
dirigerades flottan in i de inre,
svår-navigabla delarna av Finska viken,
vilket framkallade det svåra ocli
farliga läget i Viborgska viken. —- N.
befordrades efter slaget vid Högland

— med förbigående av ett trettiotal
äldre officerare — till konteramiral;
1790 blev lian viceamiral. Åren 1791
-—95 var N". led. i kommittén för
sjö-reglementets förbättrande, ocli 1796
utsågs lian till örlogsflottans högste
befälhavare i händelse av nytt krig
mot Ryssland; sistn. år blev lian chef
för den neutralitetseskader, som i
förening med en dansk sådan skulle
skydda de skandinaviska ländernas
sjöhandel. —■ Sedan N. vid
amiralsbefordran förbigåtts samt även i
ekonomiskt avseende blivit
tillbakasatt, lämnade lian 1798 i missmod
tjänsten och "sökte en hederlig
utkomst på landet". Han bosatte sig
på sin inköpta gård Fårbo, som ban
gjorde till en mönstergård. År 1812
blev N. hedersled, i Lantbruksakad.
och IS 15 friherre. Han var en av
Örlogsmannasällskapets stiftare 1771.

— Att örlogsflottan 1788—90 icke
infriade de förhoppningar, som ställts
på den, ledde till en skarp
samtida kritik av flaggkaptenens
ledning av flottan. Arnold Munthes
forskningar lia emellertid klargjort,
att klandret varit orättvist.
Anledningen till motgångarna är att söka
i omständigheter belt utanför N:s
räckvidd. En enhetlig högsta
krigsledning saknades, flottans målsmän
fingo icke deltaga i krigsplanens
uppgörande, som grundades på den
felaktiga förutsättningen, att sv. flottan
vore den ryska absolut överlägsen,
vårdslöshet i flottans förvaltning
orsakade bl. a. en ödesdiger brist på
ammunition, avund och missnöje rådde
bland befälet, och besättningarna voro
decimerade på grund av sjukdom. Till

August Nordenskiöld. Lavering.

N:s förtjänst måste räknas, att han
trots alla svårigheter ocli intriger
under vårt största sjökrig lyckades
hålla ihop denna stora flotta. Han
undvek alltid sorgfälligt att säga
något till hertig Karls nackdel, och
även Gustav III :s minne sökte ban
försvara. Knappast på någon av våra
befälhavare till sjöss liar vilat ett så
tungt ansvar som på N. Han uppbar
det med heder och måste räknas
bland våra främsta sjöhjältar. ■—■
Gift 1789 med grevinnan Beata
Jacquette Wrangel af Sauss. — Litt.: A.
Munthe, "Sv. sjöhjältar" (6, 1911 och
7: 1—6, 1917—23); E. Nordenskjöld,
"På amiralens tid" (1933). A. G.

5. Nordenskiöld, August,
alkemist, mineralog, f. 6 febr. 1754 på
Eriksnäs i Sibbo skn, Nylands län,
Finland, † 10 dec. 1792 i Freetown,
Sierra Leone, Västafrika. Bror till N. 3
och N. 4. — N. blev student 1770 vid
Åbo akad., där han i två år bedrev
studier i astronomi, kemi och mineralogi.
År 1772 försvarade han där en avh.
"Tennets och dess malmers
beskaffenhet". Redan under denna tid skall han
lia sysslat med alkemistiska
experiment. Han flyttade sedan över till
Sverige, där lian 1773 blev auskultant i
Bergskollegium och s. å. e. o. kanslist.
Hans goda kunskaper i metallurgi
medförde, att han 1778 utnämndes till
proberare där. Under denna tid kom
han i intim kontakt med den i
huvudstaden florerande
swedenborgianis-men, av vilken han blev en varm
anhängare. De kretsar, som han
därigenom kom in i, omhuldade bl. a.
alke-min, och N. började nu ägna denna ett
intensivt studium. Han sökte
tjänstledighet och reste 1779 till London, där
ban utgav de två första arken (nu i K.
bibi.) av en alkemistisk skrift "A plain
System of Alcliymy". I London bodde
N. lios en rik judisk läkare, Gumpertz
Levison, som lian invigde i sina
alkemistiska planer. Denne rådde honom
att avbryta tryckningen och i stället

erbjuda Gustav III hemligheten att
göra guld. Så skedde också genom
Levisons förmedling. Konungen lät
omedelbart hemkalla N. och anslog
tusen pund, så att ban hösten 1780
kunde fortsätta sina experiment. I
största möjliga hemlighet och under
svåra ekonomiska förhållanden
bedrev N. sina laborationer först på K.
myntet, sedan på Drottningholm. Han
utnämndes 1782 till bergshauptman
för Finland och tog avsked från sin
proberarsyssla. Han sysslade under
de närmaste åren alltjämt med sina
experiment, samtidigt med att han
medarbetade i den swedenborgska tidn.
Aftonbladet. Efter att 1785—87 lia
vistats i Nystad, där han småningom
måste gå i konkurs, kallades lian sistn.
år tillbaka till Stockholm, och de
alkemistiska försöken upptogos på nytt
på Drottningholm med understöd av
konungen via dennes gunstling
ståthållaren A. F. Munck. Verksamheten
fortsattes till början av 1789, då N.
reste till England. Där
sammanträffade han med Carl Bernhard
Wadström, som höll på med att undersöka
möjligheterna för grundandet av en
sv. koloni på Afrikas västkust. Tills,
utgåvo de båda swedenborgarna "Plan
for a free Communitv upon the Coast
of Africa under the protection of Great
Britain" (1789). Kolonins medl. skulle
bestå av trosfränder, och samfundets
organisation utvecklade N. närmare
i en liten skrift
"Församlings-Formen uti det Nya Jerusalem" (1790).
I början av 1792 utrustade ett
engelskt bolag, som igångsatt
kolonisering i Sierra Leone i Västafrika,
en expedition, till vilken N. i
egenskap av geolog och mineralog
anslöt sig för att utföra
malmundersökningar. Redan vid avfärden var
han sjuklig, och sjöresans strapatser
försämrade hans tillstånd. Efter
framkomsten till Freetown i Sierra Leone
företog lian en kortare expedition
inåt landet, men sjukdomen tvang
honom återvända. Kort därefter avled
ban. — Gift 1779 med Anna Charlotta
Ekholm. — Litt.: G. Bodman, "A. N.,
en Gustav III:s alkemist" (Lychnos
1943). T.M.

6. Nordenskiöld, Carl Fredrik,
d. y., ämbetsman, politisk
skriftställare, mystiker, f. 30 mars 1756 på
Eriksnäs gård, Sibbo skn, Nylands
län, Finland, † 28 febr. 1828 i Rostock.
Bror till N. 3, N. 4 och N. 5. — Efter
studier för informator och vid Åbo
akad. blev N. 1772 auskultant vid Svea
hovrätt och 1773 kopist i Riksarkivet.
Sistn. år blev ban även e. o. kanslist
i Justitierevisionen. År 1778 erhöll
ban titeln k. sekr. Åren 1783—S6
vistades N. i England. Efter
återkomsten till Sverige blev han den ledande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:31 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0543.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free