- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
494

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenheim ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nordenskiöld

494

Nordenskiöld

i det av honom stiftade
swedenborgi-anska sällskapet Societas exegetica
pro philantropia. Sällskapet utgav en
skriftserie, som snart förbjöds. Till
följd av detta och av vissa
meningsskiljaktigheter med de övriga medl.
började N. utgiva tidn. Medborgaren,
vilken indrogs 1790. Samma öde
drabbade 1791 den andra tidn. han
utgav, Allmänna Magazinet. Efter en
kortare resa i England bevistade N.
riksdagen i Gävle 1792 oeh
återupptog s. å. Medborgaren. Han erhöll
emellertid anställning som
kommis-sionssekr. i Nedersachsiska kretsen
med vistelseort i Hamburg, dit han
anlände 1793. Han återkallades 1801.
Han var dock bosatt där ännu en tid,
varefter han vistades i Anklam och
från 1807 i Rostock. N. fick efter
Karl XIII:s tronbestigning titeln
chargé d’affaires och en mindre
pension. N:s tidskr. Medborgaren var
närmast en moralisk-filosofisk
publikation efter mönster av den
engelska Spectator och Dalins Argus.
Hen innehöll dels politiska artiklar,
dels sagor, lätt genomskinlig
symbolik och andra lättare artiklar. Trots
sin utpräglat rojalistiska hållning
var tidn. föga uppskattad av
regeringen. Under intryck av sina
motgångar vid indragningen av
Medborgaren och genom en allt starkare
influens från franska revolutionens
idékrets drevs N. över mot en
radikalare samhällsuppfattning. Hans övers.
1791 av Th. Paynes "Rights of Man"
mottogs av Kellgren med svidande
kritik, dock mycket på grund av dess
stilistiska oformligheter. Då N. under
den korta period av tryckfrihet, som
rådde 1792, återupptog Medborgaren,
ansågs den alltför frispråkig, och N.
oskadliggjordes genom anställningen
i Hamburg. Där lät han låna sig till
att författa skriften "Gustav
Moritz Armfeldts Landsverrätherey"
(1795), vilken ingick som ett led i
Reuterholms förföljelse av gustavia-

Carl Fredrik Nordenskiöld d. y, Gravyr av J.
L. Caton.

nerna i samband med den beryktade
förräderiprocessen. En annan
smädeskrift av N., "J. H. Kellgrens Leben
und Character" (1796), som är
synnerligen perfid och bitter, väckte stor
ovilja och harm. Likaså innehåller N:s
sista och oavslutade verk,
"Considéra-tions génerales sur le christianisme
actuel" (tr. först 1819 och då
konfiskerat), svåra förebråelser mot Kellgren.
Där anklagas även Gustav III för
lastbarhet ocli brottslig politik, Sv. akad.
angripes, och överhuvud fällas hårda
domar över den gustavianska epoken.
— N. trädde tidigt i förbindelse med
spiritistiskt intresserade kretsar vid
Gustav III:s hov och utgav 1783 en
drömbok, en s. k. oneiromanti. Där
ägnades Swedenborgs symbolik en
utomordentligt fantastisk uttydning.
Det av N. stiftade
exegetiskt-filantro-piska sällskapet liade till uppgift att
utgiva Swedenborgs skrifter och andra
i samma anda skrivna arbeten, vidare
att hålla samtal över "nyttiga
sanningar" och att "öfverlägga om de
medel, som till deras verkställande nytta
kunna". Sällskapet räknade talrika
högtstående medl.; även hertig Karl
intogs. Särskilt intresserade sig
sällskapet för den animala magnetismen
och somnambulismen, och talrika
experiment och seanser förekommo. Mot
detta sällskap förde Kellgren sin
bekanta strid "pro sensu communi". I
Stockholms Posten publicerade lian
även motståndarnas artiklar, och
debatten var livlig. Sällskapet fortfor
emellertid att blomstra, tills
prästerskapet började ingripa och N:s tidn.
av politiska skäl förbjödos. X. satte
helt sin prägel på sällskapet och gav
det dess mystisk-svärmiska karaktär.
Som politiker kunde han vara kall
och beräknande, följa konjunkturerna
och låna sig till mindre vackra
handlingar. Men att han även här var en
känslomänniska, visar hans starka
förmåga att engagera sig för en sak
och, då han blivit tillbakasatt, bittert
bekämpa den. Otvivelaktigt ligger det
patos och personlig övertygelse
bakom hans "svärmeri", och han trodde
fast på den sak han förfäktade. Men
han gick till överdrift i sina angrepp
och blev lätt hatisk och orättvis. X.
var en typisk exponent för den
reaktion i form av känslornas
överbetoning, mysticism oeh religiöst
svärmeri, som bildade motpolen mot
upplysningsfilosofiens rationalism. —
Gift 1) i Tyskland med en fröken
Sommar; 2) med Charlotta Ulrika
Briiske. L. B.

7. Nordensköld, Otto Gustaf,
friherre, sjöofficer, f. 9 dec. 1780 på
Frugård i Mäntsälä skn, Nylands län,
Finland, † 6 dec. 1S61 på Värstorp i
Nättraby skn, Blek. län. Son till N.

Otto Gustaf Nordensköld.

3. — N. blev 1795 fänrik vid
amiralitetet och var 1799—1801 anställd i
engelsk örlogstjänst. Vid fredsbrottet
mellan England oeh de nordiska
staterna blev han tillfälligt krigsfånge
i England. N. återkom 1801, blev 1803
löjtnant vid sv. örlogsflottan och 1S07
kapten i flottorna. Under 1S08 års
krig deltog han natten 17—18 aug. i
attacken på ryska skärgårdsflottan i
Jungfrusund, varvid den tidigare
förlorade skärgårdsfregatten Styrbjörn
återtogs. Under expeditionen till
Ratan i aug. 1809 var N. förste
flagg-adjutant hos överamiralen Johan
Puke samt förde s. å. befälet över nio
kanonslupar i anfallet 17 aug. mot
ryssarna i Umeå. Under
operationerna mot Norge 1S14 var N. chef för en
fregatteskader, som kryssade i
Skagerak för att avskära tillförseln sjöledes
till s. Norge. År 1817 var N.
ekipagemästare och tf. varvsamiral i
Karlskrona; 1S19 blev han överste vid
örlogsflottan, 1821 konteramiral ocli
1826 varvsamiral samt led. av
kommittén för reglering av sjöförsvaret.
Han förde 1828—29 befälet över en
sv.-norsk eskader i Medelhavet. År 1837
blev N. clief för Storamiralsämbetets
andra avd. oeh för Förvaltningen av
sjöärendena, och 1839—41 var lian
led. av kommittén för ordnandet av
unionsförhållandet mellan Sverige ocli
Norge; 1840 blev han viceamiral, 1841
friherre samt befälhavande amiral och
överkomniendant i Karlskrona samt
led. av kommittén för ordnandet av
Sveriges sjöförsvar. I samband med
avskedet 1846 blev han amiral. N.
invaldes i örlogsmannasällskapet 1S09.
—- Gift 180S med Anna Fredrika
Lid-strömer. A. G.

8. Nordenskjöld, Carl
Reinhold, friherre, sjöofficer, f. 22 juli
1791 på Fårbo i Misterhults skn,
Kalmar län, † 16 nov. 1S71 på sin
egendom Spandelstorp i Augerums

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:31 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free