- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
495

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenskiöld ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nordenskiöld

495

Nordenskiöld

skn, Blek. län. Son till N. 4. — Sedan
N. genomgått Krigsakad. på
Karlberg, blev han 1808 underlöjtnant vid
örlogsflottan. S. å. var han med på
den förenade sv.-engelska eskader,
som jagade en rysk sjöstyrka till
Bal-tiscliport, där den sedan blockerades.
Han tjänstgjorde s. å. som
förbindelseofficer hos befälhavaren över de
engelska sjöstridskrafterna i
öster-sjön, amiralen Saumarez, som
uppskattade K. och behöll honom i sin
stab även sedan den engelska flottan
lämnat Östersjön. N. tjänstgjorde
därför också 1808—09 i den engelska
flottan; 1821—23 var han ånyo i
engelsk tjänst. År 1814 var N.
adjutant hos högste befälhavaren vid
krigsoperationerna mot Norge,
överamiralen friherre Johan Puke, 1818
blev lian kapten i K. M:ts generalstab
för flottorna och 1823 major vid
örlogsflottan. Åren 1825—27 förde N.
befälet på fregatten af Chapman, ocli
1828 var lian flaggadjutant på en
sv.-norsk eskader i Medelhavet ; 1834 blev
lian kommendörkapten. År 1840 var
han befälhavare för en till Medelhavet
för handelsskydd utsänd sjöstyrka. N.
blev 1844 konteramiral och förde
någon tid därefter befäl över en av tio
fartyg sammansatt sv.-norsk
övningseskader. K. förordnades 1852 till
be-fälhavande amiral i Karlskrona och
blev 1858 viceamiral; efter femtiofem
års tjänst som officer erhöll lian 1863
avsked. — Gift 1) 1823 med Margaret
Lindsay från England, † s. å.; 2) 1831
med Augusta Fredrika Lovisa
Odencrants. A. G.

9. Nordenskiöld, Nils Gustaf,
mineralog, geolog, ämbetsman, f. 12 okt.
1792 på Frugård i Mäntsälä skn,
Nylands län, Finland, † 21 febr. 1866
därstädes. Bror till N. 7. — Efter att
ha genomgått Borgå gymnasium blev
N. student vid Åbo akad. 1811 och
avlade där juridisk ämbetsex. 1S13. S. å.
inskrevs han som auskultant i Åbo
hovrätt. Ledd av en okuvlig lust till
mineralogins studium lämnade han
emellertid snart den juridiska banan.
Han styrktes därvid av den ynnest,
varmed lian omfattades bl. a. av
Finlands generalguvernör greve Fabian
Steinheil; denne var själv intresserad
och skicklig mineralog ocli planerade
att få till stånd en livskraftig
gruv-liantering i Finland, vars järnbruk
även efter skilsmässan från Sverige i
huvudsak levde på sv. malm. Med
understöd av Steinheil och av greve N. P.
Bumjantsev reste N. 1816 till Sverige,
där han i Falun stiftade bekantskap
med J. G. Gahn och Berzelius. Bedan
under sin tid i Åbo hade N. börjat
studera kemi jämsides med de
juridiska studierna; på Berzelius’
kemiska laboratorium utbildade lian sig nu

Nils Nordenskiöld. Litografi av A. Janke.

till en mycket framstående
mineralanalytiker, och han avslutade 1817
sina studier med bergsex. i Uppsala
för att få kompetens för
bergsmanna-banan. Efter återkomsten till
hemlandet utnämndes han 1S18 till
bergmästare i Finland. På uppdrag av
generalguvernören började han därpå det
organisatoriska arbetet för en
tillär-nad bergsstat för Finland. Med anslag
av allmänna medel fick lian 1819
anträda en flerårig studie- och
forskningsresa till Sverige, Danmark,
Tyskland, Frankrike och England. Han
stiftade därunder personlig
bekantskap med de ledande
vetenskapsmännen på lians eget forskningsområde,
och lios alla dessa beredde honom hans
stora begåvning, skicklighet och
vinnande sätt det mest välvilliga
mottagande. År 1821 hade lian sitt
betänkande ang. det nya ämbetsverket
färdigt. Det godkändes, och efter
hemkomsten 1S23 utnämndes han s. å. till
överintendent vid den nyinrättade
bergsstaten i Finland. Han kvarstod
i denna befattning till 1855, bortsett
från ett avbrott 1831—33, då
över-intendentsämbetet var indraget. —
Som chef för bergsstaten ivrade N.
för utnyttjande av finska malmer ocli
för den finska järnhanteringens
utveckling. Redan 1824 avgav lian ett
utlåtande om Finlands sannolika
malmtillgångar. Hans beräkning var
mycket optimistisk, och lian ansåg,
att Finlands samtliga järnbruk skulle
kunna tillgodose sitt malmbeliov inom
det egna landet. Ett oförtrutet
malm-letningsarbete, främst efter
järnmalm, igångsattes, och de s. k. oarter,
som vidlådde de finska järnmalmerna,
sökte N. avlägsna genom av honom
uppfunna metallurgiska förfaranden.
År 1831 förbjöds malmimporten från
Sverige, men detta förbud varade ej
länge, främst på grund av den
förbittring åtgärden framkallade bland

de finska bruksägarna, som endast i
obetydlig mån delade N:s
optimistiska tro på de då kända finska
järnmalmernas tekniska användbarhet. —
Främst var N. dock mineralog och
geolog, och hans vetenskapliga
gärning blev också långt betydelsefullare
än lians praktiska verksamhet. N.,
som blivit kallad "den finska
mineralogiens fader", gjorde Finlands
viktigaste mineralförekomster kända i
hela den mineralogiska världen samt
upptäckte ocli beskrev talrika nya
mineral. Bland lians vetenskapliga
arbeten märkas "Bidrag till närmare
kännedom om Finlands mineralier ocli
geognosie" (1820), "Försök till
framställning af kemiska
mineralsystemet" (1827; 2:a uppl. 1833) och
"Undersökning af några phenomener
vid iriseringen af labrador" (1829).
Därtill kommer hans sista verk av
större betydelse, det
uppmärksammade arbetet "Beitrag zur Kenntniss der
Sclirammen in Finnland" (1860), som
länge förblev den främsta källan till
kunskap om landisens
rörelseriktningar i Finland. -— N. blev 1840 fil.
hedersdr i Helsingfors och erhöll 1845
statsråds titel. Han var medl. av en
mängd in- och utländska lärda
samfund. Av sv. Vet. akad. blev lian
utländsk led. 1853. Han tog initiativet
dels till stiftandet av Finska Vet. soc.,
dels (tills, med Ad. Moberg) till de
sedan 1858 pågående regelbundna
mätningarna av strandlinjens
förskjutning i Finland, dels (1857) till
grundandet av Finlands geologiska
undersökning, vilken sistn. plan dock först
efter lians död realiserades. N:s
brevväxling med Berzelius finnes tryckt i
"Jacob Berzelius brev" (5: 1, 1927).
— Gift 1829 med Margareta Sof ia von
Haartman. — Litt.: biografi av A. E.
Arppe i Acta Societatis scientiarum
Fennicæ, 8, 1866. N. Zn.

10. Nordenskiöld, Nils Adolf
Erik, friherre, polarforskare, geograf,
geolog, mineralog, f. 18 nov. 1832 i
Helsingfors, † 12 aug. 1901 på Dalbyö
i Väster ljungs skn, Södermani. län.
Son till N. 9. — N. idkade redan som
gymnasist mineralogiska studier
under faderns ledning ocli fick ibland
medfölja honom på lians tjänste- och
forskningsresor, bl. a. till
gruvdistrikten i Ural. Han blev student 1849, fil.
kand. 1853 och fil. lic. 1854 samt
promoverades till fil. mag. ocli fil. dr
samtidigt 1S57, allt vid Helsingfors
univ. Under studietiden hade han
genom oförsiktiga politiska yttranden
ådragit sig generalguvernörens
misshag, ytterligare förvärrat genom ett
tal, som han dagen efter sin promotion
höll till en närvarande rikssvensk
deputation. Ställd inför valet mellan
avbön och landsflykt lämnade lian

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:31 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0545.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free