- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
497

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenskiöld ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nordenskiöld

497

Nordenskiöld

dock fortsatt framträngande
omöjligt för isens skull, och expeditionen
måste gå i vinterkvarter vid Pitlekaj,
blott c:a 200 km från Kap Deschnjev
vid Beringsund. Vintern tillbringades
med vetenskapligt arbete av olika
slag, utflykter och undersökningar,
icke blott naturvetenskapliga utan
även etnografiska, vartill rikligt
tillfälle gavs genom dagligt och
vänskapligt umgänge med de tschuktschiska
infödingarna i trakten. I juli 1879
kunde Vega fortsätta sin resa genom
Beringsund. Därmed var
nordostpassagen genomförd, och efter en
triumf-tågsartad färd över asiatiska och
europeiska farvatten skedde
hemkomsten den 24 april 1880, följd av
storartade hyllningar för "Vegamännen"
från konung och folk. Själv upphöjdes
N. i friherrligt stånd. — N:s
verksamhetslust var dock ej slut med
detta kraftprov. Resor till Antarktis
och till havet n. om ö. Sibirien lekte
honom alltjämt i hågen, men det var
Grönland, som blev föremålet för hans
nästa och sista forskningsfärd 1S83.
Såväl öst- som västkusten blevo
framgångsrikt undersökta, och från
västkusten företogs en slädfärd inåt
inlandsisen för att granska riktigheten
av N:s teori, att den blott utgjorde
ett bälte runt en isfri, kanske
grönskande kontinent. Ett par i förväg
sända, skidkunniga lappar nådde
ungefär halvvägs mot östkusten utan
att finna annat än is, vilket visade
teorins ohållbarhet. När N. med sin
grönlandsexpedition återvänt till
hemlandet, voro hans forskningsresor
för alltid avslutade. — En särskild
sida av N:s forskning rör
naturvetenskapernas och de geografiska
upptäckternas historia. Hans intresse för
vetenskapens utvecklingshistoria kom
redan i början av 1860-talet till
synes, och före ISSO-talet hade han
riktat litteraturen rörande
vetenskapernas historia i Sverige med flera
värdefulla studier. För ett par av den sv.
naturvetenskapens stormän, A. F.
Cronstedt ocli C. W. Scheele, hyste
lian en särskild beundran, och lian
var den drivande kraften vid
åstadkommandet (1892) av statyn över
Scheele i Humlegården i Stockholm.
N. gav dessutom impulsen till
utgivandet av Berzelius’ brev och
levnadsteckning genom Vet. akad. Ganska
tidigt kom lian också in på
forskningar i de geografiska upptäckternas och
kartografins historia. Dock är det
först i lians förnämsta
resebeskrivning, "Vegas färd kring Asien och
Europa" (1—2, 1880—SI; övers, till
tio språk), som hans studier på den
historiska geografins område komma
till synes. Däri ingår en utförlig
redogörelse för tidigare färder längs den

Adolf Nordenskiöld. 1901.

väg, som hans fartyg som det första
helt tillryggalagt. Bearbetningen av
materialet från Vegafärden är samlad
i det av N. jämte medarbetare utgivna
stora verket "Vega-expeditionens
vetenskapliga iakttagelser" (1—5, 1882
—87). Det historiska intresset fyllde
till stor del N:s verksamhet under de
sista decennierna av lians levnad. Då
tillkommo bl. a. hans båda
huvudskrifter, av vilka den första,
"Facsi-mile-atlas till kartografiens äldsta
historia" (18S9; övers, till engelska),
som enligt N:s högt skattade
medarbetare E. W. Dahlgren "på sitt
område väl kan jämställas med en
Vega-färd", är en samling reproduktioner
av äldre kartverk med särskilt
värdefulla kommentarer och börjar med
Ptolemæus’ arbeten. Om detta verk
främst rör tryckta landkartor,
utgör hans andra huvudarbete,
"Pe-riplus" (1897), en liknande samling
handritade land- och särskilt
sjökartor samt sjöböcker från äldsta tider.
Båda arbetena, i synnerhet
"Peri-plus", lia utsatts för kritik. Deras
mycket stora betydelse som
urkundssamlingar för senare forskning har dock
aldrig bestritts. — N:s mineralogiska
undersökningar äro synnerligen
talrika och omfatta främst sv., finska,
norska och grönländska mineralfynd.
Han var själv en överlägset skicklig
samlare, och under hans mer än
fyrtioåriga tid som intendent vid
Riksmusts mineralogiska avd., för vars
utveckling hans insatser voro mycket
betydelsefulla och fruktbringande,
inträffade ett par perioder med rika
och märkliga fynd vid de sv. och
norska mineralfyndorterna. I dessa
upptäckter liade N. betydande andel. Han
var en tillförlitlig och erfaren
mineralanalytiker och ägnade ett speciellt
intresse åt de mineral, som innehålla
metallsyror ocli sällsynta jordarter.
Hans arbeten därmed förde honom

även in på resultatrika
undersökningar av uranmineralen. Särskilt
minnesvärd är hans upptäckt omkr. 1890, att
de i de kambriska alunskiffrarna i
Närke och Västergötland
förekommande linserna av kolm lia en icke
obetydlig halt av uran. Han betraktade denna
urantillgång som större än någon
förut känd och lät tills, med några andra
intresserade utföra försök att
tekniskt utnyttja densamma. Det då
erhållna resultatet motsvarade
likväl icke förhoppningarna. Även inom
meteoritforskningen var N. en av
märkesmännen, och lians iakttagelser
och beskrivningar av de sv.
meteorit-fallen kunna sägas liöra till den
klassiska litteraturen i ämnet. Hans
fantasifulla kosmologiska spekulationer
lia också varit av betydelse, och lians
sammanfattande arbete "Om den
geologiska betydelsen af kosmiska
ämnens nedfallande till jordytan" (i
"Studier och forskningar föranledda
af mina resor i höga norden", 1883) är
ännu i dag i liög grad läsvärt. Även
som geolog utövade N. i samband med
sina polarfärder en betydande
verksamhet, och hans undersökningar
rörande Spetsbergens geologi betecknas
som grundläggande. Han gjorde
Sveriges geologi stor nytta genom sitt
livliga och stimulerande intresse för
dithörande spörsmål. På hans förslag
(1871) började tidskr. Geologiska
fören:s förhandlingar utgivas (från
1872). Även den paleobotaniska avd.
av Riksmus. tillkom (1884) på N:s
initiativ, sedan lian i nära tio år
oförtröttat fullföljt förslaget därom. Här
får även erinras om det betydelsefulla
uppslag med vittgående praktiska
konsekvenser, som på 1890-talet
föranledde N. att låta borra efter
drickbart vatten i urberget. ■— Bland N:s
skrifter i olika ämnen må, som
exempel på mångsidigheten av hans
författarskap, utom de ovan anförda
nämnas "Om grafitens och
chondroditens kristallformer" (drsavh., 1S55),
"Beskrifning öfver de i Finland funna
mineralier" (1855; 2:a uppl. 1863),
"Trenne märkeliga eldmeteorer, sedda
i Sverige under åren 1S76 och 1877"
(1878—79), "Om bröderna Zenos resor
och de äldsta kartor öfver Norden . . .
Med Claudii Clavi karta och
beskrifning öfver norden, i facsimile" (1883),
"Några drag ur de ursprungliga
eskimåernas kultur och lefnadssätt"
(1885), "Om stoftfallet i Sverige ocli
angränsande länder den 3: dje maj
1892" (1893) och "Om borrningar
efter vatten i urberget" (1896). —
Liberalt orienterad gjorde N. även en
politisk insats. Han deltog i de båda
sista ståndsriksdagarna 1862—63 ocli
1865—66 samt var led. av Andra K.
1869—71, 1881—87 och 1891—93. —

32 Svenska män och kvinnor V

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 10 00:32:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free