Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Nordenskiöld, Adolf - 11. Nordenskjöld, Carl-Axel - 12. Nordenskiöld, Gustaf - 13. Nordenskjöld, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordenskiöld
150
Nordenskiöld
Carl-Axel Nordenskjöld.
N. blev led. av Vet akad. 1801 (preses
1881—82), av örlogsmannasällskapet
1809 (hedersled. 1883) och av Sv.
akad. 1893 samt invaldes därjämte i
över åttio in- och utländska lärda
samfund. Han blev med. hedersdr i
Heidelberg 1885 och hedersdr i Kraköw
1900. Ett minnesmärke över honom,
Nordenskiöldsmonumentet, restes 1930
i Stockholm utanför Biksmus., där
de naturhistoriska samlingarna från
lians expeditioner förvaras. Hans rika
bibi. tillhör nu Helsingfors univ. —
Gift 1S63 med friherrinnan Anna
Maria Mannerheim. — Litt.: uppsatser
av H. Wieselgren, A. G. Nathorst, Hj.
Sjögren och E. W. Dahlgren samt
bibliografi av J. M. Hulth i Ymer (22,
1902); minnestal av G. Retzius i Sv.
akad:s handl. ifrån år 1886 (16, 1901
—02); biografi av Hj. Sjögren i
Geologiska fören:s förhandl. (34, 1912);
S. Hedin, "A. E. N." (1926);
uppsatser av J. G. Andersson, E.
Nordenskiöld m. fi. i Ymer (50, 1930); C. E.
Nordenskjöld, "Nordostpassagen" (i
"Svenska folket genom tiderna" (10,
1939). B. N—d, C. E. N—d.
11. Nordenskjöld, Carl-Axel
Mauritz, arméofficer, f. 16 jan. 1S46
på Fårbo, Misterhults skn, Kalmar
län, † 13 aug. 1924 i Skövde.
Föräldrar: majoren Carl Adam N. och
Johanna Amalia Charlotta Stålhammar.
Brorson till N. 8. — N. blev 1863
underlöjtnant i Första livgrenadjärreg.
och 1873 löjtnant vid den
nyorganise-rade Generalstaben, där han 1878
utnämndes till kapten. Han blev s. å.
adjutant vid Arméförvaltningens
in-tendentsdep. och 1882 stabschef vid
Tredje militärdistriktet samt
tjänstgjorde 1886—89 som avd.-ehef vid
Generalstabens kommunikationsavd.
N., som 1878—88 verkade som lärare
i krigskonst ocli krigshistoria vid
Krigshögskolan, var 1889—91 chef
för denna skola och utnämndes 1891
till överstelöjtnant vid Generalstaben
samt till chef för Lantförsvarets
kommandoexpedition. År 1897 blev han
överste och sekundchef för Livreg. till
fot (senare Livreg:s grenadjärer),
utnämndes 1902 till generalmajor i
armén och chef för Tredje
arméfördelningen och befordrades 1908 till
generallöjtnant i armén. S. å. överfördes
lian i generalitetets reserv, där han
kvarstod till 1919. Han blev led. av
Ivrigsvet. akad. 1887. — N. tillhörde
stadsfullmäktige i Örebro 1900—03
och i Skövde 1904—22 (v. ordf. från
1906), där han även var ordf. i första
pensionsdistriktet och i folkskolestyr.
— Gift 1876 med Flora Amalia (Amy)
Julia Augusta Nordenskjöld. A. Åg.
12. Nordenskiöld, Gustaf Erik
Adolf, mineralog, arkeolog, f. 29 juni
1868 i Stockholm, † 6 juni 1895 i
Mörsil, Mörsils skn, Jämtland. Son till
N. 10. — Efter mogenhetsex. i
Stockholm 1887 samt kemiska och
mineralogiska studier vid Uppsala univ. och
Stockholms högskola blev N. fil. kand.
i Uppsala 1889. Tidigare hade han
(1887 och 1888) företagit
mineralogiska studieresor till Finland. Tills,
med A. Klinckowström och J. A.
Björling företog N. sommaren 1890 en
forskningsfärd till Spetsbergen, vars
viktigaste resultat blev en värdefull
samling växtförsteningar, som
bearbetades av prof. A. G. Nathorst. Efter
återkomsten från Spetsbergen visade
sig lios N. de första allvarligare
symtomen till lungtuberkulos. Sedan
ban i Berlin vintern 1890—91
behandlats för sjukdomen, företog han
en rekreationsresa, vilken
ursprungligen var avsedd att utsträckas
jorden runt. Han begav sig först till
Italien ocli sedan över Paris till
Nordamerika ocli besökte där åtskilliga
geologiskt märkliga trakter, bl. a.
fosforitförekomsterna i Florida och
Mammutgrottan i Kentucky. Han
fortsatte till Colorado och kom där
tillfälligtvis att göra en tur till Mesa
Verdes kanjonbildningar. Han blev
så intresserad av de därvarande, i
de mest otillgängliga branter
belägna ruinerna efter klippboningar,
härrörande från längesedan utdöda
stammar, att lian stannade hela sommaren
och hösten 1891, sysselsatt med
arkeologiska undersökningar och
grävningar. Efteråt genomströvade lian under
nov. och dec. till häst med ett par
följeslagare norra delen av Arizona
och återvände därpå hem till Sverige,
där han bearbetade sina samlingar och
återupptog sina mineralogiska ocli
kristallografiska forskningar samt
fortsatte sina exaniensstudier. På
våren 1894 framträdde åter symtom av
hans gamla sjukdom. Under
sommaren, som han tillbragte i Jämtland,
inträdde en förbättring, men den blev
ej långvarig. — N. var en allvarlig
natur med ett tillbakadraget väsen
och hängav sig lielt åt vetenskapen.
Som mineralog lämnade han viktiga
bidrag till värmlandsgruvornas ocli
den grönländska fyndorten Igalikos
mineralogi, varjämte han gjorde
undersökningar av stort värde över
snökristallernas byggnad (1893). De rika
resultaten av sina arkeologiska
forskningar framlade han i praktverket
"The Cliff Dwellers of the Mesa
Verde" (1893; sv. uppl. s. å., med titeln
"Ruiner af klippboningar i Mesa
Ver-de’s canons"); detta gedigna ocli
uppslagsrika arbete liar varit av mycket
stor betydelse för senare forskningar
i s.-v. Eörenta staterna. Sin
spetsbergsexpedition har N. skildrat i
"Redogörelse för den svenska
expeditionen till Spetsbergen 1890" (1892;
engelsk övers. 1933) och sina
reseminnen från Amerika i "Från fjärran
Västern" (1892). Hans rikhaltiga
samlingar från Mesa Verde tillhöra
Helsingfors univ., ocli delar av lians
insamlingar under
spetsbergsexpeditionen finnas i Riksmus. — Gift 1893
med Anna Hilda Rudolfina Smitt. ■—
Litt.: biografi av A. G. Högbom i
Geol. fören:s förhandl., 17,1895. N. Zn.
13. Nordenskjöld, Erik,
arméofficer, f. 5 maj 1869 på Bjädesjö i
Myresjö skn, Jönköp. län, † 27 nov.
1944 i Stockholm. Föräldrar: översten
Jon Otto Henrik N. och Wendela
Charlotta Wilhelmina Nordenskjöld.
Brorson till N. 11. — N. blev
underlöjtnant i Andra livgrenadjärreg.
1S89, genomgick Krigshögskolan 1892
—94, var generalstabsaspirant
1S95-—97, blev major vid Gotlands
infan-terireg. 1913 samt överstelöjtnant i
armén och vid Upplands infanterireg.
1916. Han utnämndes till överste i
armén 1919, till överste och chef för
Norrbottens reg. 1921, till chef för
Kronobergs reg. 1924 och till chef för
Gustaf Nordenskiöld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
