- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
506

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordenström, Gustaf - Nordensvan, ätt - 1. Nordensvan, Otto - 2. Nordensvan, Carl - 3. Nordensvan, Georg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nordensvan

50ß

Nordensvan

liga utveckling i vårt land. N:s
omfattande produktion återfinnes bl. a. i
Jernkontorets annaler, vars
gruwe-tenskapliga avd. han redigerade från
1874 till sin död, i Ingenjörfören:s
förhandlingar, Tekn. tidskr. och
Geologiska fören:s förhandlingar. Bland
N:s viktigare arbeten märkas
"Jord-skalfven i Sverige år 1880" (1880),
"L’industrie minière de la Suède"
(1883; ny uppl. 1897), "Om
bergshandteringen i Spanien" (1885),
"Iakttagelser och beräkningar
rörande hand- ocli maskinborrning"
(1S87), "Sveriges
järnmalmtillgång-ar" (1893), "Resultat af
diamantborrningar vid malmfält i Sverige
och Norge" (1894), "De mest
kännetecknande dragen af den svenska
järn-grufhandteringen" (1898), i vilken
lämnas en kortfattad redogörelse för
de av honom förordade magnetiska
mätningsmetoderna, samt
uppsatserna rörande gruvbrytning (1902) i
"Uppfinningarnas bok". N. invaldes
i Vet. akad. 1884 odh erhöll
Jernkontorets stora guldmedalj 1898. — Gift
1870 med Margareta (Peggy)
Charlotta Clason. G. M—e.

Nordensvan, ätt, som utgör en
gren av den finska präst- och
ämbets-mannasläkten Alopæus. Detta namn
upptogs av kapellanen i Jääskis skn,
Viborgs län, Magnus Alopæus (†
1692). En sonson till honom,
lands-kamreraren i Nylands och Tavastehus
län, kollegiiassessorn Johan Alopæus
(f. 1731, † 1811), adlades 1772 med
namnet N. Hans äldre söner,
kammarrådet Henrik Christian N. (f.
1762, † 1822), som 1809 blev led. av
regeringskonseljens i Finland
eko-nomidep. och chef för dess
kammar-och räkenskapsexpedition, samt
kaptenen vid Tavastehus reg. Zakarias N.
(f. 1767, † 1823), immatrikulerades
1818 på Riddarhuset i Finland och
blevo stamfäder för två i Finland
levande släktgrenar. En yngre bror
till dem, kammarrådet Gustaf Georg
N. (f. 1774, † 1S53), som likaledes
ISIS immatrikulerades i Finland,
blev far till arméofficeren Otto N.
(N. 1), vilken överflyttade till
Sverige; han blev stamfar för den i
Sverige levande ättegrenen. Söner till
honom voro a) arméofficeren och
militärskriftställaren Carl N. (N. 2),
far till arméofficeren Arthur N. (N.
4), samt b) konsthistorikern och förf.
Georg N. (N. 3).

1. Nordensvan, Otto,
arméofficer, f. 13 nov. 1S11 i Åbo, † 1 juli
1892 i Stockholm. Föräldrar:
kammarrådet Gustaf Georg N. och Anna
Magdalena Inclrén. — N., som blev
student i Åbo vid femton års ålder och
1828 avlade filosofisk ex. därstädes,
kom 1830 till Sverige och blev officer

vid Svea artillerireg. 1831. Han
genomgick Högre artilleriläroverket 1833—
35, gjorde en resa till S:t Petersburg
och studerade i Tyskland och
Frankrike med stipendium från artilleriet
1840—41, blev kapten 1849 och fick
kort därpå som tjänstgörande major
ledningen av Högre
artilleriläroverket på Marieberg samt innehade
denna-befattning till 1853. År 1854
utnämndes han till major och
fälttyg-mästare. S. å. blev lian led. av
Krigskollegium; 1857—61 var lian extra
militärled. där. N. utförde väsentliga
delar av de mobiliseringsarbeten, som
företogos under Krimkriget. År 1S56
utnämndes lian till överstelöjtnant,
avgick följ. år som fälttygmästare i
samband med skifte på
generalfält-tygmästarplatsen, befordrades 1859
till överste, blev 1860 chef för Svea
artillerireg. och 1867 generalmajor
samt fick avsked 1871. — N.
bevistade flera ståndsriksdagar och röstade
1865 för representationsreformen. Han
invaldes 1844 i Krigsvet. akad., som
han ägnade stort intresse. Åren 1863
—64 var han akad:s andre och 1871
—72 dess förste styresman. — Gift
1850 med Louise Hildegard Roos från
Gamlakarleby i Finland. F. M.

2. Nordensvan, Carl Otto,
arméofficer, militärskriftställare, f. 7
april 1851 på Marieberg, Stockholm,
† 29 mars 1924 därstädes. Son till N.
1. — N. utnämndes till underlöjtnant
vid Andra livgardet (Göta livgarde)
1868, blev efter genomgång av
Krigshögskolan 1S74 en av de första
aspi-ranterna i den nyorganiserade
Generalstaben och utnämndes 1S77 till
löjtnant vid Generalstaben, som lian
därefter tillhörde till 1900 med ett
års avbrott för trupptjänst. Han
befordrades till major 1889, till
överstelöjtnant 1892 och till överste i armén
1896. År 1900 blev han tf. chef och
var 1901—11 chef för Värmlands reg.
Han erhöll avsked och utnämndes till

Carl Nordensvan.

generalmajor i armén sistn. år. N.
var lärare i krigskonst och
krigshistoria vid Krigshögskolan 1880—92,
stabschef vid Fjärde militärdistriktet
1885—S8, stabschef vid Femte
arméfördelningen och militärdistriktet
1889—91, souschef i
Lantförsvars-dep:s kommandoexpedition 1891 ocli
chef för Krigshögskolan 1892—1900.
Han var en framstående
trupputbildare och övningsledare och främjade
särskilt utbildningen i fälttjänst. —
N. var på sin tid vårt lands mest
bekante militärförf. Han översatte
redan under sina första officersår
Ga-litzins stora arbete om den allm.
krigshistorien. Han gjorde inlägg i
dagspressen rörande
organisationsfrågor, författade uppsatser i taktik
samt populära krigshistoriska skrifter
och gjorde utredningar i
avlönings-och pensionsfrågor. Några av hans
mest kända arbeten äro "Handbok
för svenska arméns befäl" (1, 1879,
6:e uppl. 1910; 2, 1880, 4:e uppl.
1911), "En vandring öfver slagfälten
i Sachsen" (1886), "Studier öfver
Mainfälttåget 1866" (1894),
"Fransktyska kriget 1870—71" (1895),
"Finska kriget 1808—1809" (1897—98),
"Nittonde århundradets militära
tilldragelser" (1—2,1899—1900)
."Värmlands regementes historia" (1903—04),
"Krigsväsendet och den militära
uppfattningen i Sverige under de femtio
åren 1860—1910" (1911), "Det stora
världskriget" (tills, med V. Langlet,
1—9, 1914—21), "Karl XII" (1918)
och "August den starke" (1923). —
N. förfäktade ofta med skärpa sina
åsikter och drog sig icke för att fälla
skarpa personomdömen. Men själv var
han en anspråkslös ocli flärdfri man,
som aldrig lät sitt uppträdande
bestämmas av vad som kunde gagna
honom personligen. N. var en av
stiftarna av fören. Pensionerade
officerare 1917 och fören:s förste ordf. År
18S6 valdes han till led. av Krigsvet.
akad. — Gift 1) 1SS0—93 med Ebba
Maria Wallenius; 2) 1904 med Anna
Charlotta Carlsund. F. M.

3. Nordensvan, Georg Gustaf,
konsthistoriker, författare, f. 3 dec.
1855 i Stockholm, ‡ S april 1932
därstädes. Bror till N. 2. — Efter
mogenhetsex. i Uppsala 1874 sökte sig
N. först in på den militära banan; lian
avlade teoretisk officersex. 1876 ocli
erhöll redan följ. år avsked på grund
av sjuklighet. Han studerade därefter
måleri vid Konstakad. 1877—S2 men
övergick sedan till skriftställarskap
ocli journalistisk verksamhet, främst
konst-, litteratur- ocli teaterkritik.
Han var red.-sekr. i Ny illustrerad
tidn. 1S83—86, medarb. i Aftonbladet
1888—1900, i Dagens Nyheter 1900—
11, i Stockholms Dagblad 1912—21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:32:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/5/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free