- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
535

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Noreen, Adolf - 2. Noreen, Ärland - 3. Noreen, Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Noreen

535

Noreen

för terminologiska utredningar. Vid
studiet av de nordiska språken, en på
den tiden ännu helt ung vetenskap,
vägleddes han särskilt av Mårten B.
Richert, X: s företrädare på
professorsstolen. Under en vistelse i
Tyskland april—dec. 1879 lärde X.
personligen känna flertalet av de s. k. j
unggrammatikerna. Sjudande av
vetenskaplig optimism och iver för de
nya idéer inom språkforskningen, som
dessa förkunnade, återvände X. till
Uppsala. Han stod vid tiden för sin
professorsutnämning på höjden av sin
alstringskraft. Fylld av hänförelse för
vetenskapen, med lysande
forskar-begåvning och sällsynt lärartalang
tog han värdigt plats i fakulteten vid
sidan om män sådana som Harald
Hjärne, Henrik Schück, Axel
Erdmann och O. A. Danielsson. Genom sin
eggande och medryckande
undervisning och sitt livliga, hjärtliga och
vinnande väsen gjorde X. sitt ämne till
ett av de allra mest eftersökta och
älskade. Ingen sv. univ.-lärare efter
Linné torde ha haft så många
utländska elever. — X:s vetenskapliga
alstring är synnerligen rik och
mångsidig, i vissa stycken även banbrytande
i vårt land. Sålunda blevo hans
dialekt-avh:ar "Frvksdalsmålets ljudlära"
(drsavh., 1877), "Dalbymålets
ljud-och böjningslära" (1879) och
"Dal-målet" (1881—83) förebilder i sitt
slag för flera forskargenerationer. I
dessa arbeten tillämpade X. den
stränga fonetiska metod och
terminologi, som junggrammatikerna infört.
Vidare främjade han kraftigt den
nordiska språkforskningen och
univ.-un-dervisningen genom handböckerna
"Geschichte der nordischen Sprachen"
(1891; 3:e uppl. 1913) och
"Alt-nordische Grammatik", innehållande
"Altisländische und altnorwegische
Grammatik" (1884; 4:e uppl. 1923)
och "Altschwedische Grammatik"
(1904). Dessa arbeten hade sina
förebilder i motsvarande framställningar
av de andra germanska fornspråkens
ljud- ocli formlära, som utgivits av
de tyska germanisterna. Förutom N:s
egna undersökningar innehöllo lians
böcker förträffliga sammanfattningar
av vetenskapens dittills vunna
resultat, framför allt Axel Kocks
banbrytande forskningar. X:s arbeten nyttjas
fortfarande allmänt vid
univ.-under-visningen. En stor, beklagligt nog
icke fullföljd vetenskaplig framstöt
gjorde X. med sitt verk "Vårt språk".
Av detta stort anlagda arbete
utkommo blott något mer än fem av de
tilltänkta nio banden (1903—24); utöver
en allm. inledning slutfördes endast
behandlingen av ljudläran, medan de
bägge andra huvudavd.,
betydelseläran och formläran, blott påbörjades.

X. ville i detta verk giva en
framställning av den nysv. grammatiken,
helt frigjord från den latinska
språklärans system och den därav
behärskade traditionen samt helt grundad
på en empirisk undersökning av vårt
språks egenart och de språkliga
företeelserna själva. För detta verk
utnyttjade lian en rad av sina tidigare
utgivna smärre undersökningar och
principiella utredningar. —
Etymolo-gin övade en stark dragningskraft på
X., och han hade också goda
förutsättningar för denna forskningsgren i
sin både vidsträckta och grundliga
beläsenhet och sitt rörliga och
fyndiga intellekt. Av hans ordhistoriska
uppsatser må här nämnas: "Nordiska
etymologier" (1879), "Om
orddubbletter i nysvenskan" (1S82—86),
"Folk-etymologier" (1888), "Svenska
etymologier" (1897). Därjämte bidrog X.
med många namntydningar i de äldre
delarna av det stora verket "Sveriges
ortnamn" (från 1906), utg. av
Ortnamnskommittén, vilken lian tillhörde
redan vid dess stiftande 1902 (ordf.
från 1907). I fvra smärre böcker med
titeln "Spridda studier" (1895—1924)
behandlade X. i lättillgänglig form
allehanda språkliga ämnen. Bland
essäerna i dessa arbeten förtjänar
särskilt nämnas den betydelsefulla
uppsatsen "Om språkriktighet" (1885),
vari X. efter en träffande kritik av
tidigare principiella
språkriktighetsståndpunkter skickligt förfäktar en
för 1880-talet karakteristisk, ensidigt
rationell och utilistisk ståndpunkt. —
Som de flesta av sina samtida bland
de sv. språkforskarna var X. lingvist.
Han intresserade sig för språket som
sådant. För filologin i detta ords
trängre mening, textkritiken,
textutgivningen, textinterpretationen liade
lian inte alls samma intresse, och för
den litterära och estetiska sidan av
språkstudiet stod lian rätt
främmande. Dock har han utgivit en i den
akademiska undervisningen flitigt
använd samling fornsv. texter med titeln
"Altschwedisches Lesebuch mit
An-merkungen und Glossar" (1892—94;
3:e uppl. 1921) och i samarbete med
litteraturhistorikern och
bibliotekarien E. Meyer en samling "Valda
stycken af svenska författare 1526—
1732" (1893; 3:e uppl. 1921) för
skolbruk. — Uppslagsrik, talför och
outtröttlig var X. på mångahanda sätt
verksam även utanför sitt ämbete och
sitt forskningsområde. Sålunda tog
lian jämte Harald Hjärne och J. A.
Lundell 1893 initiativet till de
akademiska sommarkurserna, vilka liade
den engelska university extension till
förebild. Tills, med Lundell grundade
ban 1892 Uppsala enskilda läroverk.
I Sv. litteratursällskapet var X. ordf.

1S93—1905; han var en av stiftarna
av Sv. vitterhetssamfundet 1905. Åren
1919—24 var han censor i studentex.
X. blev medl. av Vitt. akad. 1902, Vet.
akad. 1917 och Sv. akad. 1919 samt
var dessutom led. av många andra
lärda sällskap både i Sverige och i
utlandet. Han blev hedersdr vid univ. i
Kristiania 1911 och i Groningen 1914.
Tvä festskrifter tillägnades honom av
vänner och lärjungar: "Xordiska
studier" (1904) och "Nordiska ortnamn"
(1914). — Gift 18S6 med Anna Emilia
Rosell. — Litt.: biografi av Bo
Bergman i Sv. akad:s handl. (1925) och
av B. Hesselman i Arkiv för nord.
filologi (ny följd, 42, 1926). A. L—t.

2. Noreen, Är land, arkitekt, f.
18 febr. 188S i Uppsala. Son till N. 1.
— Efter mogenhetsex. i Uppsala 1906
och ex. vid Tekn. högskolan 1910
studerade N. vid Konstakad. 1910—13.
Från sistn. år var han verksam som
praktiserande arkitekt, särskilt som
restauratör av kyrkor och
kulturhistoriskt värdefulla byggnader. År 1925
knöts N. som arkitekt till
Byggnads-styr^ kulturhistoriska byrå och är
sedan 1927 intendent vid denna avd. —
Bland N:s talrika
restaurëringsarbe-ten märkas Venngarns slott utanför
Sigtuna, biskopshuset och
konsistoriehuset i Strängnäs, Drottninghuset i
Stockholm, Läckö slott i
Västergötland och ett femtiotal kyrkor. N. liar
utfört om- och tillbyggnader bl. a. för
Lunds univ.-bibl. och Nicolai
folkskola i Stockholm. Utom med artiklar
i kulturhistoriska tidskr. har N.
framträtt med en skildring av Läckö slott
(Sv. fornminnesplatser 12, 1929; även
i Sv. turistfören:s årsskr. 1933). —
Gift 1) 1911—34 med tandläkaren
Fanny Helga Louise Stéenhoff; 2)
1934 med Elsa Maria Örtenblad.

M. L—n.

3. Noreen, Erik, språkforskare,
f. 3 nov. 1890 i Uppsala, † 13 dec. 1946
på Karolinska sjukhuset, Solna. Bror

Erik Noreen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 22:38:18 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free