- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
581

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyqvist, Johan - Nyrén, Carl - Nyrén, Janne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nyrén

5S1

Nyrén

kemi" (1, 1870) och redigerade tills,
med C. J. Waller Farmaceutisk
tid-skr. 1S61—63. — N. var en
"sällskapsmänniska, alltid glad, vänfast och
uppoffrande". Hans hjälpsamhet gick
till sist ut över hans egen ekonomi, och
lian flyttade då till Småland. -— Gift
1) 1850 med Margareta Elisatet
Nordström, † 1S73; 2) 1878 med Sara
Lovisa Augusta Zetliræus. S. L.

Nyrén, Carl, ekonom, präst,
författare, f. 30 aug. 1726 i Skränge,
Gammalkils skn, östergötl. län, † 25
jan. 1789 i Kuddby skn, samma län.
Föräldrar: trumpetaren vid Ostgöta
kavallerireg. Peter Nyman och
Christina Magdalena Wallberg. — Trots
familjens fattigdom fick N., som tidigt
visade studiebegåvning, genomgå
Linköpings gymnasium; skolgången
avbröts dock ofta av konditioner. År
1749 blev han student i Lund, där lian
i fem år studerade en mängd ämnen,
tjänstgjorde som konsistorieamanuens
och akad.-sekr. samt skaffade sig
nyttiga förbindelser; 1757 promoverades
lian som primus till fil. magister.
Redan 1754 kallades han av Jonas
Alströmer, som fått läsa ett par
lant-liushållningsavh. av N., till Alingsås,
där han först fick i uppdrag att ordna
och katalogisera Alströmers stora bibi.
Då denne 1755 begav sig till riksdagen
i Stockholm, gav han N. fullmakt som
v. dir. över Alingsås stad ocli
manu-facturier; därigenom blev N. 1758—
59, då både Alströmer och hans söner
voro frånvarande, verkets högste lokale
chef. Någon kunglig bekräftelse på
vicedir.-fullmakten fick N. dock aldrig.
Då Alströmer, på vars välvilja hans
ställning alltså berodde, blev alltmera
sjuklig, tog N. 1761 avsked ur hans
tjänst. Sin verksamhet i Alingsås har
han själv framställt ss. energisk,
uppslagsrik och fruktbringande; en
produktionsökning synes också ha skett
men hade nog i främsta rummet andra

Carl Nyrén, Målning av M. Hallman 1766
(Stiftsbiblioteket, Linköping).

orsaker än N:s insats, bl. a. ett väl
tilltaget statslån, beviljat av 1755—
56 års riksdag. — Efter en kort
vistelse vid Uppsala univ., där han bl. a.
studerade för Linné, utnämndes N.
1762 till lektor i ekonomi och
naturalhistoria vid Linköpings gymnasium
samt plantagedir. över Östergötland.
Motstånd från magistrat, borgerskap
och lantbefolkning försvårade
emellertid hans verksamhet och omintetgjorde
flera vittsyftande projekt, bl. a. ett
försök att odla mullbärsträd. År 1765
indrogo ständerna hans tjänst men
förordnade honom i stället 1766 till
lektor i grekiska. S. å. blev lian
prästvigd. Han tjänstgjorde som
prästeståndets andre notarie vid riksdagen
1769, blev kyrkoherde i Kuddby
pastorat i Östergötland 1770 och
kontraktsprost i Vikbolands kontrakt följ. år.
År 1783 erhöll han av teologiska
fakulteten i Königsberg
doktorsvärdighet. •— N. var en synnerligen
produktiv förf. Av hans otryckta skrifter,
vilka utgöra huvuddelen av hans
författarskap, äro åttioett band bevarade
i Linköpings stiftsbibi., de flesta dock
översättningar. Originalskrifterna
behandla ämnen som östgötsk dialekt,
evangelisternas överensstämmelse, sv.
adelsvapen, gikt och slaktarkonst;
speciellt kulturhistoriskt intresse ha ett
par avh. om klädesmakarekonsten och
klädesfabriker. Bland N:s tryckta
arbeten märkas en gratulationsskrift
vid Patrick Alströmers bröllop (tr. i
Norrköpings Weko-Tidningar nr 3—5,
1761; många gånger omtr.), avfattad
på de tyska manufakturarbetarnas
rot-välska och med en förvånande komisk
realism, samt prosasatiren "Mappa
geographica Scelestinæ eller Stora
Skälms-landets geographiska
beskrifning" (1786), berömd för sin oläsbarhet.
N. skrev också en psalm, "O Gud, jag
nödgas klaga" (nr 360 i Sv.
psalmboken). Postumt utkom
"Charakters-skildringar och minnen af sig sjelf,
föräldrar och syskon, m. fi... ." (1S36;
med bibliografi). Genom sin naiva
självuppskattning, blott delvis
hämmad av kristlig ödmjukhet, har N.
i denna skrift tecknat ett
självporträtt av stundom oavsiktlig
skärpa; där finns dock även en god del
allvarlig självrannsakan. — N:s liv,
liksom många samtidas,
kännetecknades av förytligande mångsyssleri
och förnumstigt projektmakeri på
olika områden av närings- och
samhällslivet; dessutom gör han ibland
intryck av streber. Hans högfärd,
bekänner han, består "i en omåttlig
lare- och wettgirighet, i begärelse
efter ett odödligt namn, och i den
fåfängan att wilja wara känd och älskad
af höga Herrar och lärda män". —
Gift 1764 med Maria Hadelin. — Litt.:

Janne Nyrén.

F. Böök, "C. N. eller Chronschough
under frihetstiden" (i "Sv. vardag",
1922). U. D.

Nyrén, Janne, missionsman, f.
21 april 1864 i Tjörnarps skn,
Kris-tianst. län, † 26 sept. 1945 i
Stockholm. Föräldrar: arrendatorn Nils
Jönsson ocli Pernilla Bengtsson. •—
År 18S3 anslöt sig N. till
missionsrörelsen. Han genomgick
missionsskolan i Vinslöv 1884—86 samt fort.sat.te
sin utbildning vid missionsskolan i
Kristinehamn med C. J. Ekman som
lärare. Efter att ha varit predikant i
Landskrona 1889—94 och i Nyköping
1894—97 kallades lian sistn. år till
pastor för Andreaskyrkans förs. i
Stockholm och flyttade 1915 över till
Immanuelskyrkan därstädes, allt
inom Sv. missionsförb., där ban tillika
var v. ordf. 1910—18; sistn. är blev
lian missionsföreståndare. I denna
egenskap företog han omfattande
resor till Kina och Kongo 1919—21 för
att inspektera missionsstationerna
där. Om dessa resor utgav han "På
nya vägar och gamla stigar" (1920)
och "Bland skördemän i Kongo"
(1922). År 1925 var ban delegerad
vid Ekumeniska mötet i Stockholm.
År 1930 avgick han med pension. —
N. stiftade, organiserade och ledde
Sv. missionsfönb:s ungdomsförb. och
var en av vårt lands mest uppburna
religiösa talare, känd inom alla
religiösa kretsar. Även för förb:s
internationella förbindelser har lian varit
av stor betydelse. Memoarverket
"Tiden går" (1—3, 1931—41) utgör ett
kyrkohistoriskt och mänskligt
dokument av stort värde för kännedomen
om det religiösa livet i Sverige under
den statskyrkliga uniformitetens
upplösningstid. Bland N:s övriga skrifter
märkas predikosamlingarna "Kristus
—Herren" (1930) och "Med Kristus"
(1932). — Gift 1897 med Hilda Sofia
Lundkvist. G. C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 22:38:18 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0637.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free