Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Odelstierna, Erik - 2. Odelstierna, Erik - 3. Odelstierna, Axel - 4. Odelstierna, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Odelstierna 600 Odelstierna
gruva, vilken i latinsk övers, (av Lars
Roberg) publicerades i Acta
Literaria Sueciæ 1720. I avseende på
alke-min kom O. ganska snart att få en
annan inställning än Urban Hjärne.
Denne visade sig i flera fall
optimistisk ang. det lyckliga resultatet av
mer eller mindre tydligt alkemistiskt
betonade projekt, som framlades av
företagsamma tyskar, att högst
betydligt öka utvinningen i Sverige av
koppar och ädla metaller. O. fick
åtskilligt att skaffa med de försök, som
gjordes, och fann de framförda
förslagen ej mycket värda. Dock leddes
han ej att betvivla, att naturens egna
krafter utan mänskligt ingripande
kunna transmutera metaller. Vid
sidan av sin tjänstgöring som assessor
i Bergskollegium förestod O. där även
dess mineralkabinett, vilket blev
färdigt 1699. Vid tiden för hans
oförmodade död umgicks Collegium
me-dicum i Stockholm med planer på att
få kalla honom till assessor med
ar-kiaters titel. — Gift 1695 med
Margareta Schomoera. — Litt.:
parenta-tion av <T. Upmarck (adlad
Rosenadier) vid Uppsala univ. 1705 (i Chr.
von Nettelblas "Memoria virorum in
Suecia eruditissimorum rediviva Seu
Semi-Decas", 2, 1729); Eli F.
Heck-sclier, "Den europeiska
kopparmarknaden under 1600-talet" (i Scandia,
11, 193S). N.Zn.
2. Odelstierna, Erik Gustafsson,
metallurg, f. 5 sept. 1853 på Göstad
i Vånga skn, östergötl. län, † 5 febr.
1933 i Uppsala. Föräldrar: v.
häradshövdingen Gustaf O. och Hilda
Josephina Hof stam. Sonsons sonsons
son till O. 1. — O. genomgick
Teknologiska inst. i Stockholm 1872—76,
var anställd på Jernkontorets
metallurgiska stat 1877—93, från 1882 som
ingenjör, och anlitades därvid av de
flesta järnverk i landet för
utredningar och förslag till tekniska
förbättringar m. m. Åren 1889—92 ar-
renderade lian Jäders bruk nära
Arboga. Han var lärare vid Filipstads
bergsskola 1892—97, lärare vid ocli
föreståndare för Falu bergsskola 1897
—1903, utnämndes till prof. i
metallurgi och liyttkonst (senare
ändrat till järnets metallurgi) vid Tekn.
högskolan 1904 och avgick 1918. O.
fungerade som prisdomare vid
världsutställningarna i Antwerpen 1885 och
i Chicago 1S93 samt vid en rad
industriutställningar i sv. städer. Han
gjorde vidsträckta studieresor inom
Europa och besökte 1893 även
Förenta staterna och Kanada. — O. var en
framstående fackman på
järnhanteringens olika områden. Han var
energiskt verksam för att införa tekniska
förbättringar, och som kännare
särskilt av martinprocessen
moderniserade lian många martinanläggningar vid
bruken och konstruerade nya samt
övervakade även driften. Han
intresserade sig också för masugnsprocessen
och dess förbättrande. I talrika
uppsatser, publicerade i bl. a.
Jernkontorets annaler, Tekn. tidskr., Blad för
bergshandteringens vänner och i
utländska tidskr., behandlade han frågor
rörande beredning och användning
av martinstål, martintillverkningen i
Sverige, olika vällugnstyper m. m.
Därjämte utgav han den mycket
använda läroboken "Järnets
metallurgi" (1913). — Gift 1886 med Ellen
Rinman. — Litt.: biografi av B.
Kalling i Jernkontorets annaler 1933.
S. L.
3. Odelstierna, Axel, arméofficer,
f. 15 april 1858 på Göstad i Vånga
skn, östergötl. län, † 13 april 1935
i Stockholm. Bror till O. 2. — O.
avlade mogenhetsex. 1877 i Uppsala,
blev underlöjtnant vid
fortifikationen 1879, genomgick Artilleri- och
ingenjörhögskolan 1S82—85, var
re-petitör där 1885—89 och lärare i
krigsbyggnadskonst 1897—1904 samt
utnämndes till major 1906 ocih till
överstelöjtnant 1911. Han blev överste
ocli chef för fortifikationsdep:s
militärbyrå 1913, utnämndes till
generalmajor och chef för
fortifikationen 1915 och generallöjtnant 1922,
erhöll avsked 1923 samt avgick ur
generalitetets reserv 1928. Ären 1895
—97 var han kommenderad till
Frankrike och 1906 till Österrike-Ungern.
Han var medl. av en rad kommittéer,
bl. a. kustförsvarskommittén 1906—
08. Särskilt intresse ägnade O. åt
befästningskonsten; sin uppfattning om
den moderna bergfästningen
sammanfattade han i "Ett och annat om
landfästningars anordnande" (1912),
där han hävdade de taktiska
synpunkternas betydelse framför de tekniska.
Han uppträdde också mot förslag till
fasta anläggningar, som enligt hans
Axel Odelstierna.
mening saknade berättigande. Han
blev led. av Krigsvet. akad. 1903. —
Ogift. F. M.
4. Odelstierna, Erik, ämbetsman,
försäkringsman, f. 5 april 1887 i
Lindesberg, † 18 april 1945 i Stockholm.
Son till O. 2. — O. genomgick 1902
—05 Norrköpings tekn.
elementarskola ocli studerade sedan vid Tekn.
högskolan, där han avlade
bergsingen-jörsex. 1909. Efter tjänstgöring som
experimentingenjör vid ab. Arvika
verkstäder 1911—12 övergick han till
statstjänst och var assistent vid
Yrkesinspektionen 1912—15, tf. sekr. i
Socialstyr. 1916—17 och förste
byråingenjör i. Riksförsäkringsanstalten
1917—19. Han var tf. byråchef där
1919—29 och tjänstgjorde 1925—29
som generaldir:s ställföreträdare.
Från 1929 till sin död var han verkst.
dir. i Försäkringsab. Fylgia och
Valkyrian. — O. anlitades för åtskilliga
statliga utredningsuppdrag, särskilt i
sociala och försäkringsfrågor.
Sålunda var han led. av kommittén för
socialförsäkringens organisation 1920—
Erik Odelstierna (2).
Erik Odelstierna (4).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
