- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
609

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odqvist, Folke - Oelreich, von Oelreich, släkt - 1. Oelreich, Bernhard - 2. Oelreich, Niklas vno

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oelreich

609

von Oelreich

Hydrodynamik zäher Flüssigkeiten"
(1928, drsavh.), "Studier över
spänningsfördelningen i omgivningen av
kroppars kontakt" (1932, tills, med
G. Lundberg), monografin
"Plastici-tetsteori med tillämpningar" (1934)
och den stora läroboken
"Hållfasthetslära" (1948) samt uppsatser rörande
ångteknik, hydrodynamik och
hållfasthetsfrågor i Ing. vet. akad:s bandi,
m. fi. fackorgan. Han är led. av styr.
för Flygtekn. försöksanstalten sedan
1940, för Statens provningsanstalt
sedan 1947 och var ordf. i försvarets
forskningsnämnd 1944—45. År 1941
invaldes han i Ing. vet. akad. — Gift
1926 med Vera Traugott. G. Lj.

Oelreich, von Oelreich, släkt,
härstammande från en bremisk adlig
ätt. Äldste kände stamfadern Johan
O., som levde i början av 1600-talet,
var först handelsman i Hamburg och
slutligen överdir. för det isländska
kompaniet i Danmark. Hans son,
teologen och kyrkomannen Bernhard
O. (O. 1), blev farfar till
hovkanslern och presidenten Niklas O. (O. 2),
som 1749 adlades med namnet von
O. En son till denne, kyrkoherden
i Gillberga och Lista, Södermanland,
prosten Bernhard Gottlieb von O. (f.
1758, † 1823), blev far till kaptenen
vid Södermanlands reg. Nils Carl von
O. (f. 1792, † 1S63) och
mönsterskrivaren vid samma reg. Adam Ludvig
von O. (f. 1795, † 1S50), stamfäder
för ätten3 nu levande två grenar. En
son till Nils Carl von O. var
arméofficeren och ämbetsmannen Charles
Emile von O. (O, 3), farfar till
rid-darhussekr., kammarherren
Charles-Emile von O. (f. 1902). En sonson till
Adam Ludvig von O. var disponenten
vid ab. Vin- & spritcentralens
spritfabrik i Södertälje Albert Hjalmar
von O. (f. 1884, ‡ 1947).

1. Oelreich, Bernhard, teolog,
kyrkoman, f. 5 april 1626 i Itzehoe,
Holstein, † 30 mars 1686 i Bremen.
Föräldrar: köpmannen i Hamburg
Johan O. och Elisabeth von Essen. ■—
Efter studier vid nordtyska univ., bl.
a. Rostock, där han 1646 blev
magister, blev O. 1647 e. o. prof. i grekiska
vid Sorö akad., Danmark. Efter en
längre vistelse i Holland, Frankrike
och Hannover blev lian 1651
kyrkoherde i Norra Åsum och Skepparslöv i
Skåne. Genom Roskildefreden blev O.
sv. medborgare och vistades som
ombud för det skånska prästerskapet
vid 1664 års riksdag i Stockholm, där
lian genast vann änkedrottning
Hedvig Eleonoras bevågenhet och s. å.
utnämndes till hennes hovpredikant. År
1665 blev han teol. dr i Greifswald.
Genom sitt inflytande vid hovet blev O.
på flera sätt Skåne till nytta. Särskilt
verkade han för upprättandet av Lunds

Bernhard Oelreich. Målning (detalj) av okänd
konstnär (Lunds universitetsbibliotek).

univ., varom beslut 1666 fattades av
rådet. Detta hade ställt sig avvisande,
då biskopen i Lund, den då för
dansksympatier misstänkte P. Winstrup,
tidigare väckt förslag därom. O., som
på flera sätt nitiskt verkade för univ.,
ej minst dess ekonomi, utsågs också
till dess förste prokansler (1668) med
förbigående av Winstrup, vilken
enligt statuterna som biskop i Lund
borde fått uppdraget. Därigenom
uppstod en brytning mellan O. och
Winstrup, så mycket allvarligare som den
senare ju samtidigt var 0:s förman i
kyrkligt hänseende och bägge voro
häftiga och måna om sina ämbetens
värdighet. Då också lärarkåren
splittrades i två partier, kom univ:s inre
historia från 1668, då det invigdes,
att under flera år väsentligen
upptagas av striden mellan O. och Winstrup.
En prövning av båda parternas
anklagelser medförde, att O. 1669
avstängdes från ämbetet; han
återinsattes dock följ. år, varefter striden
fortsatte. Slutligen såg sig regeringen,
som utan tvivel begått ett missgrepp
genom att förbigå Winstrup, tvungen
till reträtt. År 1671 blev Winstrup
prokansler, medan O. följ. år
utnämndes till superintendent i Bremen. —
Gift 1) 1652 med Elisabeth
Lauren-bergius, † 1660; 2) med Marie Fossius.
—- Litt.: M. Weibull och E. Tegnér,
"Lunds univ:s historia" (1—2, 1868).

I. Sth.

2. Oelreich, Nikias von, fore
adlandet Oelreich, ämbetsman,
Sveriges siste censor librorum, f; 12 jan.
1699 i örsjö skn, Malmöh. län, † 4
sept. 1770 i Stockholm. Föräldrar:
auditören Niklas Christian O. och
Cecilia Wandalin. Sonson till O. 1. —■
O. blev student i Lund 1716 och fil.
mag. där 1726. Följ. år blev han
docent i geometri och trigonometri samt
adjunkt vid filosofiska fakulteten. År

1732 utnämndes han till
univ.-biblio-tekarie och e. o. prof. i filosofi. Han
var 1730—34 lärare för presidenten
Hans von Fersens söner Axel och Karl.
Åren 1737—39 var han innehavare av
en personlig professur i
litteraturhistoria i Lund och blev sistn. år prof.
i teoretisk filosofi. Han befann sig då
på en utländsk resa, från vilken lian
återvände först 1744. Två år senare
blev O. censor librorum och fick då
kansliråds titel, adlades 1749, erhöll
statssekr:s titel och lön 1762 och blev,
då censorsämbetet indrogs 1766,
hovkansler samt president i
Kommerskollegium 1767. — 0:s namn är framför
allt knutet till hans verksamhet som
censor librorum. Orädd och benägen
för ett visst frisinne samt dessutom
sniken efter den ekonomiska vinst,
som varje tryckt arbete gav censorn,
släppte lian igenom många alster,
som misshagade olika myndigheter.
Framför allt kom han tidigt i tvist
med Stockholms stads konsistorium.
Hans betydelse började visa sig 1755,
då han utgav den åtminstone delvis
av honom själv författare
veckotid-skr. En ärlig svensk (1755—56). I
denna diskuterades de rådande
författningarna, som tolkades i det
maktägande hattpartiets anda, dock
ofta på ett journalistiskt otympligt
sätt. Tidskriften spelade en icke
oväsentlig roll till hattpartiets förmån i
striden mot kungamakten och
hovpartiet. För sina tjänster fick O. vid
riksdagens slut 1756 12 000 dlr smt i
gratifikation. Sämjan med hattarna
varade emellertid icke länge. O. släppte
allt frikostigare igenom misshagliga
skrifter och kom därigenom i tvist

Nikias von Oelreich. Färglagd teckning av
okänd konstnär (Kungliga biblioteket).

39 Svenska män och kvinnor V

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 22:38:18 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0665.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free