Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olivecrantz, Johan - Olivecrona, ätt - 1. Olivecrona, Hans - 2. Olivecrona, Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olivecrona
62S
Olivecrona
glasbruk i Stockholm. — Gift 1659
med Brita Biörenklou. — Litt.: O.
Palme, " ’Les anecdotes de Suède’ och
dess författare" (i "Hist. studier
tillägnade H. Hjärne", 1908); N.
Ahn-lund, "Bidrag till problemet
Anecdotes de Suède" (Hist. tidskr. 1923).
C.-F. C.
Olivecrona, ätt, vars äldste med
visshet kände stamfar, handelsmannen
och rådmannen i Stockholm Thomas
Perman († 1693), härstammade från
Pernå by i Pernå skn i Finland, där
hans far var bonde. Hans söner,
juristen och ämbetsmannen Hans
Perman (O. 1) och Isak Perman (f. 1681,
† 1764), hovrättsråd i Svea hovrätt
och landshövding, adlades 1719 med
namnet O. Den förres sonson, v.
audi-tören vid Närkes ocli Värmlands reg.,
v. häradshövdingen Hans Carl O. (f.
1775, † 1832), blev far till chefen för
mell. väg- och
vattenbyggnadsdistriktet, majoren i Väg- och
vattenbygg-nadskåren Carl Adolf O. (f. 1805, †
1865) och rättsvetenskapsmannen ocli
ämbetsmannen Knut O. (O. 2), från
vilka ättens nu levande två grenar
härstamma. Till den äldre av dessa
•hörde Carl Adolf 0:s son, kaptenen
i armén, bruksägaren Carl Hjalmar
Olivier O. (f. 1838, † 1905), far till
väg- och vattenbyggaren Wilhelm O.
(O. 5). O. 2:s hustru i andra giftet
var skriftställarinnan Rosalie O., f.
Roos (O. 3). En son till dem, juristen
Axel O. (O. 4), blev far till läkaren
och hjärnkirurgen Herbert O. (O. 6)
ocli juristen och universitetsläraren
Karl O. (O. 7).
1. Olivecrona, lians, före
adlandet Perman, jurist, ämbetsman, f. 20
mars 1680 i Stockholm, † 20 jan. 1741
därstädes. Föräldrar: handelsmannen
och rådmannen Thomas Perman ocli
Margaretha Nilsdotter Hallberg. —•
O. blev student i Uppsala 1685 och
författade under sin studietid "De
limi-tibus Suionicis", vilken dock aldrig
trycktes och brann upp vid den stora
branden i Uppsala 1702. Sistn. år
antogs O. som e. o. kanslist i Riksarkivet
ocli auskultant i lagkommissionen. År
1704 utnämndes lian till auditör vid
Kalmar reg., som då befann sig i
Polen. Han följde med reg. i fälttåget
mot Ryssland. Efter slaget vid Poltava
befann han sig i konungens svit och
färdades med denna till Bender,
varefter han blev sekr. lios sv. ministern i
Konstantinopel. O. utnämndes 1710
till kanslist vid statsexpeditionen och
året därpå vid utrikesexpeditionen.
S. å. förestod lian under envoyéns
frånvaro kommissionssekr.-befattningen
både i Konstantinopel ocli vid
Pruth-strömmen. År 1714 var lian åter
lega-tionssekr. O. anlände med konungens
svit till Stralsund och var med om
Hans Olivecrona. Gouaclie tillskriven J. H.
Scheffel.
belägringen av staden. Efter
hemkomsten till Sverige blev O. 1717 assessor
vid Åbo hovrätt men tillträdde aldrig
befattningen utan transporterades
följ. år till assessor vid Svea hovrätt,
O. adlades 1719 och utnämndes 1728
till hovrättsråd. — Ett fragment av
den dagbok O. förde under sin tid i
Konstantinopel finnes tryckt i Karol.
förb:s årsbok 1913. — Gift 1720 med
Margareta Iserhielm. L. T—r.
2. Olivecrona, Samuel Rudolf
Detlof K n u t, rättsvetenskapsman,
ämbetsman, f. 7 okt. 1817 på Mässvik,
Bro skn, Värml. län, † 2 febr. 1905
i Stockholm. Föräldrar: auditören och
godsägaren näns Carl O. och Sophie
Detlof Heijkenskjöld. Sonsons son till
O. 1. — O. blev student 1836, fil. kand.
1839, fil. dr s. å. samt jur. kand. 1842,
allt vid Uppsala univ. Åren 1843—44
var han notarie i olika häradsrätter,
Stockholms kämnärsrätt och Svea
hovrätt. Sistn. år återvände lian till
Uppsala för att återuppta de
juridiska studierna. Efter en avh. "Om de
kännetecken, hvilka karakterisera
tjufnadsbrott" (1846), vari O. belyste
skillnaden mellan tjuvnad, rån och
försnillning, blev lian 1847 docent i
kriminalrätt vid Uppsala univ. Åren
1848—50 uppehöll han olika juris
professurer på förordnande. Han blev
univ:s ombudsman 1848 och
utnämndes följ. år till v. häradshövding. År
Knut Olivecrona.
1852 blev lian efter en bitter
akademisk fejd prof. i allm. lagfarenhet ocli
romersk rätt, sedan han speciminerat
med avh. "Om lagbestämd giftorätt i
bo", där han framställde den
historiska utvecklingen av makars
egendomsgemenskap och lämnade en
systematisk undersökning av den gällande
sv. rättens regler; en omarbetad ocli
utökad uppl. av detta arbete utgavs
1859 (5:e tillökade uppl. 1882) under
titeln "Makars giftorätt i bo", även
innehållande reglerna om
äktenskapsförord. O. var univ:s rektor 1861—62.
Han innehade sin professur till 1868,
då han utnämndes till justitieråd.
Från denna befattning tog lian avsked
1889. Han blev jur. utr. dr 1863. —
Av 0:s föreläsningar, som omfattade
hela civilrätten och konkursrätten
samt allm. rättshistoria, utgavs "Om
testamentsrätten enligt svensk
lagstiftning" (1880; 2:a uppl. 1898),
samt "Bidrag till den svenska
con-curslagstiftningens historia" (1862).
O. var livligt intresserad av debatten
om den juridiska undervisningens
lämpliga anordnande och publicerade
flera inlägg i denna fråga. Sin
främsta insats gjorde O. på straffrättens
område. Redan i början av 1860-talet
hade lian genom studieresor på
kontinenten förvärvat kännedom om
verkningarna av där genomförda
reformer på straffverkställighetens
område. Två spörsmål blevo föremål för
hans stora intresse: frågan om
dödsstraffets bibehållande och frågan om
frihetsstraffens ändamålsenliga
utformning. I det förra ämnet utgav
han "Om dödsstraffet" (1866; övers,
till franska 1868 och till finska 1886),
där han med begagnande av ett rikt
rättshistoriskt och rättsstatistiskt
material påvisar, att dödsstraffet icke
erfordras för rättsordningens
upprätthållande. Den senare frågan
diskuterade lian i "Om orsakerna till
återfall i brott och om medlen att minska
dessa orsakers skadliga verkningar"
(1872), vari han förordar införandet
av åkerbrukskolonier efter franskt
mönster. Båda skrifterna väckte stort
uppseende i Sverige och utlandet.
Som medl. av riddarhuset bevistade
han riksdagarna 1859—66 och
verkade därvid för revidering av
straffrätten; lian lyckades genomdriva, att
mord icke obligatoriskt skulle
beläggas med dödsstraff. 0:s insats som
led. av Högsta domstolen
kännetecknades av hans gedigna kunskaper,
humana livsinställning och stora
omsorgsfullhet. O. medarbetade i ett
stort antal facktidskr., bl. a. med
recensioner och aktuella notiser i
Tidskr. för lagstiftning, lagskipning
och förvaltning samt med artiklar
om kriminalvård i Tidsskr. for Retsvi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
