Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olsson, Henry - Olsson, Hilda - Olsson, Hjalmar - Olsson, Hjort Anders, lantbrukare, fiolspelman, se Hjort Anders Olsson, bd 3 s. 473 - Olsson, Ivar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ohlsson
645
Ohlsson
Henry Olssön,
bliotekarie vid Sv. akad:s
Nobelbibliotek 1934—45. Sedan 1935 är O. sekr.
i Sv. vitterhetssamfundet. Han blev
led. av Vitt. akad. 1947. — O. har till
övervägande del ägnat sina
forskningar åt sv. lSOO-talslitteratur, som lian
behandlat i ett antal betydelsefulla
arbeten. Drsavh. "C. J. L. Almquist
före Törnrosens bok" (1927) är en
undersökning av Almquists liv och
diktning t. o. m. Värmlandstiden,
kompletterad av en studie över hela
den romantiska perioden. Kretsen
kring Almquist fick ytterligare
belysning i uppsatsen "J. A. Hazelius’
ungdomsutveckling och lSlO-talets
idéstrid" (Samlaren 1928) ocli i "Johan
August Hazelius, en levnadsteckning"
(1936, tills, med V. Söderberg ocli G.
Hecksclier). Ett standardverk inom
Almquistforskningen är monografin
"Carl Jonas Love Almquist till 1836"
(1937), där O. givit ett skarpsinnigt
och nyanserat skaldeporträtt. Samma
förnäma förmåga av inlevelse i
komplicerade diktarpersonligheter
utmärker monografin "Den unge Snoilsky"
(1941) samt uppsatsen
"Frödingsstu-dier" (Samlaren 1935), som också
kännetecknas av fina analyser av
svårtolkade diktverk. Sina studier
över Fröding, J. O. Wallin, A. Fryxell,
Strindberg och Pelle Molin har O.
sammanfört till essäsamlingen "Från
Wallin till Fröding" (1939). — O.
intar en rangplats i sv.
litteraturforskning, där han med säkert
metodiskt handlag, blick för allmänt
kulturhistoriska perspektiv och sinne
för väsentligheter fullföljer
traditionerna från Henrik Schück och
Martin Lamm. En självständig insats liar
han gjort icke minst genom sin
forsknings inriktning på psykologisk
analys, där han bl. a. bygger på modern
djuppsykologi, och genom sitt
framhävande av författarnas och diktver-
kens sociala bakgrund. 0:s arbeten äro
utformade med klar och smidig
framställningskonst, — Gift 1926 med fil.
kand. Birgit Louise Ekelund. H. L—r.
Olsson, Hilda Gunilla,
författarinna, f. 21 maj 1890 i Hedemora
landsförsamling. Föräldrar:
hemmansägaren Kers Fredrik Jansson och
Johanna Ersdotter. — O. genomgick
folkskola och deltog 1909 i en
folkhögskolekurs vid Tärna. Hon liar som
lantbrukarhustru förblivit bosatt i
hembygden. Redan 190S började hon
lämna bidrag till tidn. och debuterade
1913 med diktsamlingen "Från
stigarna", som röjer intryck av Karlfeldt.
Den följdes av ytterligare ett tiotal
samlingar, bl. a. "Arv" (1923), "Jord
och människor" (192S), "Bergslag"
(1934), "Vägen till hemlanden" (1937),
"Över sjunkna land" (1945) och
urvalet "Sång över markerna" (1943),
samtliga utg. under pseud. Kerstin
Hed. — I säkert byggda strofer ocli
med rytmisk variationsrikedom
besjunger O. hembygden, förfädernas
od-largärning ocli vardagens möda. En
ljus tro på livets skaparkraft och
ständiga förnyelse bär upp hennes
diktning. Naturupplevelsen stegras
stundom till panteistisk livskänsla, ocli
med allt större konstnärlig
behärskning ger hon uttryck åt inre
upplevelser. — Gift 1916 med lantbrukaren
Kers Anders Olsson. II. L—r.
Olsson, Alfred Hjalmar, geolog,
f. 19 okt. 1860 i Norsholm, Kimstads
skn, östergötl. län, † 6 juni 1943 i
Stockholm. Föräldrar: slussvaktaren
vid Göta kanal Anders Johan O. ocli
Lovisa Danielsdotter. — O. gick först
i Kimstads folkskola och åtnjöt
därefter 1877—83 undervisning i Tekn.
skolan i Stockholm, ungefär
samtidigt även i Borgarskolan där. Efter
att sommaren 1877 ha som
hantlangare deltagit i rekognosceringen av
geologiska kartbladet "Norsholm"
anställdes han på hösten s. å. som extra
vaktmästare vid Sveriges geologiska
undersökning samt blev där 1880 ord.
och 1891 förste vaktmästare (förste
expeditionsvakt). I denna tjänst
kvarstod han till avskedstagandet 1927.
År 1879 genomgick lian en
instruktionskurs för extrageologer, varefter
han 1879—1930 nästan årligen under
somrarna tjänstgjorde som
extrageo-log i många olika delar av Sverige.
— Med sin allmänna stora duglighet
och skicklighet, vilka egenskaper
gjorde, att han spelade en mångsidig och
framstående roll i Sveriges geologiska
undersöknings tjänst, förenade 0. ett
synnerligen livligt intresse för
geologiska spörsmål, och han erhöll av
prof. A. E. Törnebohm, under den tid
denne var chef för verket, vitsord att
vara den främste kartläggande geo-
Hjalmar Olssön,
logen där. Hans dagböcker och kartor
äro mönstergilla. Bl. a. utbildade han
sig också till en mycket skicklig
fotograf. Främst bland hans upptäckter
under fältarbetet märkes hans
påvisande av de äldsta spåren av
människan på Gotland. Han gjorde där
1909—10 i en skärning vid Svalings
i Gothems skn det viktiga fyndet av
ett kulturlager med kol, bearbetade
flintor m. m. mellan underliggande
grus, som bildats i Ancylussjön
(öster-sjöns postglaciala sötvattensskede),
och överliggande Litorinagrus, som
bildats under det efterföljande
saltvattensskedet. Detta fynd liar lämnat
det första beviset för att människan
levde liär under Ancylustidens senare
del, omkr. 6000 år f. Kr. (äldre
stenåldern). O. redogjorde 1911 i ett
föredrag inför Geologiska fören. för
ifrågavarande förhållanden. Av
metodiskt intresse är hans uppsats "Om
anrikning av diatomacéer ur
jordarter" (1929). För sina stora
förtjänster erhöll han bl. a. Illis quorum
1927. — Gift 1886 med Hilma
Karolina Sundberg. N. Zn.
Olsson, Hjort Anders,
lantbrukare, fiolspelman, se Hjort Anders
Olsson, bd 3 s. 473.
Olsson, Albert T var, industrimän,
f. 15 mars 18S3 i Jönköping, † 24 nov.
1944 i Stockholm. Föräldrar:
postmästaren Johan Albert O. och Maria
Fredrika Emilia Sjöstrand. — O.
avlade mogenhetsex. i Jönköping 1901
och ex. från Tekn. högskolan 1905.
Han var anställd vid
industriföretag i Förenta staterna och Belgien
1906—09, varefter ban återvände till
hemlandet ocli var
överingenjörsassistent vid Jernkontoret till 1910. Åren
1910—15 tjänstgjorde han som
disponentassistent vid Stora Kopparbergs
bergslags ab., 1916—17 som chef för
Domnarvets järnverk, 1918—19 som
dir. för ab. Sv. finansinst:s stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
