- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
665

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oseen, Wilhelm - Osmundus, missionsbiskop, möjligen identisk med runristaren Asmund Karesson (Bd 1 s. 147) - Ossbahr, släkt - Ossbahr, Carl Anton - Ossiannilsson, Karl Gustav

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Osmundus

665

Ossiannilsson

mark. — Litt.: biografi av J. Koch i
Fysiografiska sällskapets i Lund
för-handl. 1945, av E. Hogner i Kosmos
1946, av I. Waller i Vet. akad:s
årsbok 1948. A. B.

Osmundus, missionsbiskop,
möjligen identisk med runristaren
As-mund Karesson (bd 1 s. 147).

Ossba’hr, släkt, sannolikt av
normandiskt ursprung. Släkten, som förut
kallade sig Ossbahar, inkom vid
mitten av 1700-talet över Tyskland till
Sverige. Äldste kände stamfadern i
Sverige var fältskären Georg Erik
Ossbahar, som på 1760-talet var verksam
i Västbo härad, Jönköp. län. Hans
son, postinspektoren i Södertälje och
Kvarsebo, ösitergötl. län, Carl Fredrik
O. (f. 1770, † 1856), blev far till
bankosekr. Carl Henrik Oskar O. (f.
1811, † 1873) och förste
bataljonsläkaren vid Kalmar reg. med. dr Georg
En-hardt O. (f. 1819, † 1859). En son till
Carl Henrik Oscar O. var översten ocli
chefen för Andra Svea artillerireg.
Richard Emanuel O. (f. 1S53, † 1936),
som maj—dec. 1907 var generaldir.
och chef för Generalpoststyr. Hans son
är protokollssekr., kaptenen i reserven
Carl Patric O. (f. 1893), som 1933—
36 var led. av Andra K. och 1927—
46 av Stockholms stadsfullmäktige;
sistn. period tillhörde han styr. för
Stockholms-högerns förb. En son till
Georg Enhardt O. var museimannen
Carl Anton O. (se nedan).

Ossbahr, Carl Anton Georg,
museiman, f. 5 mars 1859 på Åryds
bruk i Hemmesjö skn, Kronob. län,
† 10 dec. 1925 i Stockholm.
Föräldrar: förste bataljonsläkaren vid
Kalmar reg. med. dr Georg Enhardt O.
och Catharina Charlotta Cederström.
— Efter mogenhetsex. i Uppsala
1878 studerade O. därstädes och i
Oxford. Han blev e. o. amanuens vid
Livrustkammaren 1883, tf.
föreståndare där 1892 och var intendent
och föreståndare 1S96—1903. O. var

Carl Änton Ossbahr.

därjämte sekr. i Nat. mus. 1886—96,
sekr. i Sv. slöjdfören. och red. för dess
meddelanden 1892—95 samt sekr. vid
Stockholmsutställningen 1897. År 1903
bosatte sig O. i Rom; sina sista år
tillbragte han emellertid i Stockholm.
Han utnämndes 1905 till kammarherre
hos dåv. kronprinsessan Victoria. —
O. är en av den europeiska
vapenhistoriens föregångsmän och grundläggare
av Livrustkammarens vetenskapliga
verksamhet. Han slutförde
uppställningen av dess samlingar i Slottets
nordöstra flygel efter moderna
vetenskapliga linjer och utgav däröver en
för sin tid förebildlig vägledning. Även
på föremålsvårdens område intog O.
en förgrundsställning och tog bl. a.
initiativet till räddningen och
konserveringen av de då i
Riddarholmskyrkan forvarade troféerna. O. ägnade sig
också åt rustkamrarna på Skokloster
och Schwarzburg i Thüringen. över
den senare utgav lian 1894 en
utförlig katalog. Han var en av stiftarna
av Verein für historische
Waffen-kunde. Hans arbete "Mynt och
medaljer slagna för främmande makter i
anledning av krig mot Sverige" utgavs
postumt 1927 genom Vitt. akad. — O.
samlade ett stort bibliotek över sv.
topografi och historia samt
vapenhistoria, och under senare år
liop-bragte han en förnämlig samling av
medaljer med arkitekturmotiv. O. var
en högt kultiverad, till instinkt och
vanor exklusiv människa, lysande
kon-versatör och med stark skärpa i
omdömet om andra. Han utövade tack
vare sina kunskaper och sitt goda
omdöme stort inflytande. — Ogift. T. L.

Ossiannilsson, Karl Gustav,
författare, f. 30 juli 1875 i Lund.
Föräldrar: orgelbyggaren Rasmus
Nilsson och Elise Timelin. — Efter
mogenhetsex. i Malmö 1894 blev O. fil.
kand. i Lund 1897. Han tjänstgjorde
sedan som lärare i olika skolor i Skåne
till 1901, då han helt övergick till
för-fattarbanan. Tidvis har han även
medarbetat i pressen, bl. a. i Arbetet. Han
är bosatt i Linghem, Törnevalla skn,
östergötl. län. — På uppmaning av
Fabian Månsson anslöt sig O. 1902
till Socialdemokratiska ungdomsförb.
i Malmö, där lian var livligt verksam,
tills han på hösten 1904 utträdde;
han var en tid förb:s ordf., skrev för
dess räkning några agitatoriska
pamfletter och tog bl. a. initiativet till
Sagostundsrörelsen (1903). 0:s
politiska inställning har senare varit
konservativ; 1928—35 uppträdde han som
agitator för Sveriges nationella
ungdomsförb. (till 1931 högerns
ungdomsrörelse). —■ O. debuterade 1900 med
diktsamlingen "Masker", vilken i
likhet med de följande, "Hedningar"
(1901) och "örnar" (1902), väckte

Karl Gustav Ossiannilsson.

stort uppseende. Påverkad av Carlyle,
engelsk balladdiktning ocli Fröding
formade O. i dessa böcker virtuosa,
rytmiskt delvis nyskapande strofer, ofta
med våldsam retorik. Ett
framträdande motiv är kulten av den starka och
hänsynslösa personligheten, av
maktmänniskor och imperialister. I några
dikter anslogos revolutionära
tongångar. Med "Orkester" (1907) befäste O.
sin ställning som en av decenniets mest
lovande skalder; boken innehåller,,
liksom ett par senare diktsamlingar
("Flygskeppet", 1910, och
"Kärleksdikter", 1918), även natur- ocli
kärlekslyrik. —■ I romanen
"Barbarskogen" (1908) gav O. en elakt karikerad
skildring av den sydsv.
socialdemokratin, som han beskyllde för
kulturfientlighet och
nivelleringssträvan-den. Genom själva ämnesvalet och
den livfulla, breda realismen gjorde
O. med detta verk, liksom med de till
miljön likartade, till tendensen
arbetarvänliga "Slätten" (1909) ocli
"Havet" (1910), en insats som pionjär för
en social roman. Efter den
självbiografiskt grundade romanen
"ödetsman" (1912) har O. huvudsakligen
skrivit prosaskildringar av
underhållningskaraktär. Främst har han odlat
den historiska genren: "Kung Karl
den unge hjälte" (1—2. 1914),
"Gus-tavus Adolphus Magnus" (1—2,1916),
"Domedagsprofeten" (1936) m. fi.
Samtidsromanen "Fädernas arv"
(1925) ocli diktsamlingen "Hjärtat
sjunger" (1927) vittna om 0:s
sympati för fascismen på 1920-talet, men
i romanen "En gång skall
förbannelsen vika" (1942) tog lian bestämt
avstånd från nazism och antisemitism,
och diktsamlingen "Frihetssången"
(1943) har en patriotisk och
frihetsvänlig syftning. ■— O. liar även
framträtt som dramatiker samt skrivit
uppskattade ungdomsböcker.
Memoarböckerna "O gamla klang- och jubeltid!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 22:38:18 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0725.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free