- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
669

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Osmundus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Osvald

669

Ottar Vendelkråka

politiskt verksam inom Folkpartiet;
sedan 1939 tillhör hon Uppsala läns
landsting, och sedan 1946 är lion led.
av Första K. Hon har skrivit "I
vävstolen" (tills, med Anna
Skeri-Matts-son, 1937; del 1, 10:e uppl. 1947, del
2, 5:e uppl. s. å.), redigerat
"Lanthushållet" (1936; 7:e uppl. 1946) och
"Hemvården" (1942; 3:e uppl. 1945)
samt hållit föreläsningar i skilda
ämnen. — Ogift. G. T.

3. Osvald, Gunnar Sixten,
sjöfartsman, f. 9 jan. 1901 i S:t Peders
skn, Älvsb. län. Bror till O. 1 och O. 2.
—- Efter realskolex. i Göteborg 1916
var O. till sjöss 1916—19, avlade
styr-mansex. 1920 och sjökaptensex. 1921,
varefter han tjänstgjorde som
styrman i nordsjö- och atlantfart 1922—
30 ocli som befälhavare på m/t Gust.
E. Reuter 1931—34. Ären 1934—44
var lian verkst. dir. i Sveriges
fartygs-befälsfören. och samtidigt red. för
Nautisk tidskr., och 1940—42 var han
sektionschef och chef för
trafikkommissionens avd. rörande inrikes
sjöfarten och hamnarna. Ären 1944—47
var han hamndir. i Göteborg, och
sedan sistn. år är han verkst. dir. i
Koppartrans olje ab. — O. liar
innehaft ett stort antal förtroende- och
sakkunniguppdrag inom sjöfartens
område. Bl. a. var han styr.-led. i
Sjö-karteverket 1935—46, led. av
direktionen för Stockholms sjömanshus
1934—44 (v. ordf. 1937—44) och för
Stockholms navigationsskola 1935—
44 samt styr.-led. i Sveriges allm.
sjö-fartsfören. 1936—45 och
Ångfartygs-befälhavaresällskapet 1935—44. Han
var regeringens expert vid Internat,
arbetsbyråns sjöfartskonferens i
Genève 1936 samt vid dess allm.
konferens i Philadelphia 1944. O. har varit
sakkunnig i utredningar rörande bl. a.
sjöarbetstid, led. av 1939 års
sjöfarts-skyddsutredning och av 1941 års
is-brytarutredning samt tillhör 1943
års navigationsskolesakkunniga. Åren

Gunnar Osvald.

1937—47 var lian led. av
isbrytar-nämnden. Även i fartygsbefälets
nordiska samarbete liar 0. innehaft en
ledande ställning. Han var sålunda
1939—45 ordf. i Nordisk
fartygs-befälskongress. O. har verksamt
bidragit till att bygga upp De anställdas
centralorganisation (Daco), sedermera
T j änstemännens centralorganisation
(TCO), vars andre ordf. han var 1937
och ordf. 1938—44. — Gift 1927 med
Margit Stenbeck. Abg.

Oterdahl, J eanna Louise,
lärarinna, författarinna, f. 9 aug. 1879 i
Uddevalla. Föräldrar: kaptenen vid
Väg- och vattenbyggnadskåren Philip
O. och Eva Frögren. — O. genomgick
1898—1901 Högre
lärarinneseminariet i Stockholm, var 1901—35
lärarinna i svenska och historia vid
Hathilda Halls skola i Göteborg och har
därefter ägnat sig åt författarskap
och föreläsningsverksamhet, främst i
Folkbildningsförb:s tjänst. — O.
debuterade 1901 som förf. till barnvisor
med boken "Solliult", och sedan följde
i samma genre "Blommornas bok"
(1905) och "Dags visor" (1911), med
illustrationer av Elsa Beskow. Även
som prosaförf. liar O. i stor
utsträckning skrivit för barn och ungdom.
I "Ett gammalt borgarliem" (1913)
skildrade hon morfaderns gård vid
Surbrunnsgatan i Stockholm; med
romanen "Inger Skräm" (1919) slog hon
definitivt igenom. I övrigt kunna
nämnas novellsamlingarna "Möten på
vägen" (1934), där "Duvslaget" är en
skickligt gjord kvinnoskildring från
västkusten, och "Skolflickor" (1924).
0:s produktion utmärkes av en djup
religiositet, som hon även gett
uttryck åt i ren uppbyggelselitteratur:
dels samlingar av morgonandakter för
skolbruk ("Den signade dag", 1918;
"Trädet som växer", 1924, m. fi.), som
utkommit i många uppl., dels några
försök till handledningar i allm.
ungdomsproblem, bl. a. "Korta brev till
min vän Birgitta" (1945). Ett uttryck
för sin kristna erfarenhet har O.
formulerat i sv. psalmen 527 (förut tr.
i "Några dikter", 1915, 8:e utökade
uppl. med titeln "Dikter", 1942). —
O. är nära förbunden med den
kristna gemenskapstanke, som i Sverige
främst representerats av Natanael
Beskow. I sitt författarskap har lion
höjt den uppbyggliga berättelsen till
ett litterärt plan. —- Ogift. — Litt.:
Märta Lindqvist,"Människor" (1938).

G. Ptg.

d’Otrante, släkt av franskt
ursprung. Stamfadern, sjökaptenen i
Nantes, godsägaren Joseph Fouché,
var far till Napoleon I:s polisminister
Joseph Fouché (f. 1759, ‡ 1820), som
1808 blev fransk greve och 1809 hertig
d’Otrante, efter staden Otranto i Apu-

Jeanna Oterdahl,

lien; hertigtiteln åtföljde endast
släktens huvudman. Joseph Fouché d’0.,
som efter Napoleons fall en kort tid
även var Ludvig XVIII :s
polisminister, landsförvisades 1816 och levde
under de närmaste åren i Österrike.
Sedan Brumairekuppen stod han i intimt
vänskapligt förhållande till
Bernadotte, och när hans yngre söner, greve
Armand Cyriaque Francois Fouché
d’0. (f. lSOO, † 1878) och greve Paul
Athanase Fouché d’0. (f. 1801, †
18S6), 1S22 flyttade till Sverige,
erbjöd Karl XIV Johan dem att gå i
sv. militärtjänst. Greve Armand d’0.,
som vid äldste broderns död 1862 blev
hertig, slöt själv sin gren. Greve
Athanase d’0., som vid Armand d’0:s
död 1878 blev hertig, ägnade sig åt
hovtjänst; han utnämndes till
kammarherre 1S24 och till
överstekammar-junkare 1875. En sonson till honom är
greve Charles (Charlie) Louis Fouché
d’0. (f. 1877), efter faderns död 1910
hertig d’0. Han blev tjänstgörande
kammarherre hos drottning Victoria
1908, ryttmästare i Livreg:s till häst
reserv 1911 samt förste
hovstallmästare och chef för Konungens hovstall
1930.

Ottar Vendelkråka, sveakonung
av Ynglingaätten från början av
500-talet. O. är känd både i tidiga
isländska och i engelska källor. I
Beo-wulfskvädet uppges O. (Öhtere) vara
son till en konung Angantyr, medan
lian hos isländska författare säges
vara son till konung Egils. I Snorre
Sturlasons Ynglingasaga berättas om
ett krigståg till Danmark, som O.
företagit, då den danske konungen Frode
var borta i österväg. O. ville utkräva
hämnd på danerna, som tidigare under
Frodes ledning härjat på sv. område.
O. skall till en början ha haft
framgång men slutligen besegrats av
Frodes jarlar i n. Jylland (Vendel). Hans
lik lämnades till rov åt fåglar och vild-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 10 00:32:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0729.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free