- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
676

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Owen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oxehufvud

676

Oxelberg

Ernest Överton.

1907 kallades lian till e. o. prof. i
farmakologi vid Lunds univ., ocli
1909—30 var han prof. i detta ämne
där. — O. var en mångsidig forskare
med en rikhaltig vetenskaplig
produktion. Han började som botanist,
och hans första vetenskapliga alster
äro huvudsakligen bidrag till
kännedomen om sötvattensalgerna. Snart
kom han från växtfysiologin in på
spörsmål av mer allmiinfysiologisk
karaktär, nämligen frågan om
cell-membranernas permeabilitet. Han
lanserade den berömda och
betydelsefulla "lipoidteorin"; enligt denna äro
cellmembranerna impregnerade med
vissa fettartade ämnen, lipoider, och
dessas sammansättning är
utslagsgivande för vilka ämnen, som kunna
intränga i cellen. Under sina
undersökningar däröver lade O. märke till
att vissa ämnen vid sitt inträngande
i cellerna ha en narkotiserande
inverkan på dessa. Han visade, att dessa
ämnen äro av kemiskt indifferent
karaktär och att deras narkotiserande
effekt försvinner, t. ex. när ämnena
på något sätt göras kemiskt mindre
stabila. Men för att kunna utöva sin
narkotiska verkan måste de även
kunna intränga i cellerna, och O. kom så
fram till att ett ämnes
narkotiserande förmåga beror på förhållandet
mellan dess löslighet i lipoider och i
vattenlösningar. Han fann, att den
narkotiska effekten är störst i de
li-poidrikaste cellerna. Sådana celler
finnas t. ex. i stor mängd i
nervsystemet; detta skulle alltså vara särskilt
känsligt. Dessa utomordentligt
viktiga iakttagelser publicerade O. i den
stora monografin "Studien iiber die
Narkose" (1901), två år efter det att
den berömde Wienfarmakologen Meyer
offentliggjort forskningsresultat av
liknande innebörd. De bägge
forskarna liade emellertid arbetat belt
oberoende av varandra, ocli deras arbe-

ten gå numera under namnet
Meyer-Overtons narkosteori. Sedermera kom
O. in på muskelfysiologins område
och gjorde därvid den grundläggande
upptäckten, att natriumjonen är
nödvändig för att en muskelkontraktion
skall äga rum. Småningom ägnade
ban sig åt andra farmakologiska
problem och studerade bl. a. ormgifter
ocli olika hjärtfarmaka. — O. utförde
ett även i utlandet uppmärksammat
forskararbete, karakteriserat av
idérikedom, noggrannhet och självkritik,
och hans teorier voro alltid stödda av
förstklassigt försöksmaterial. Han
blev med. hedersdr i Lund 1907 och i
Jena 1908 samt led. av Vet. akad.
1910. — Gift 1912 med fil. dr Hedvig
Louise Beata Petrén. — Litt.:
biografi av Th. Thunberg i Fysiografiska
sällskapets i Lund förliandl. 1933, av
H. C. Jacobæus i Vet. akad:s årsbok
1935. U. N—e.

Oxehufvud, Göran Adolph,
sjöofficer, köpman, f. 5 juni 1799 i
Kungslena skn, Skarab. län, † 15
nov. 1852 i Buenos Aires, Argentina.
Föräldrar: överstelöjtnanten Bo O.
ocli Charlotta Bonde. — O. erhöll
undervisning av informatorer i hemmet,
tills han 1812 gick till sjöss. Han
avlade styrmansex. 1819 och
sjöofficers-ex. 1820 samt utnämndes sistn. år
till underlöjtnant i flottan. Som
fartygsbefälhavare besökte ban 1825
Sydamerika, och 1827 bildade lian
tills, med sin släkting friherre Carl
Carlsson Bonde på Ericsberg ett
rederi för att driva affärer på
Sydamerika. Företaget tycktes arta sig
väl men gick omkull, då O. 1828 led
skeppsbrott utanför Argentinas kust.
O. stannade sedan i Montevideo, där
lian sysslade med affärer, jordbruk
och boskapsskötsel. Vid hemkomsten
1S31 befordrades lian till
premiärlöjtnant ocli förordnades tjänstgöra
vid storamiralens stab i Stockholm.
År 1834 blev han adjutant lios
kronprinsen och 1841 kaptenlöjtnant.
Under dessa år i hemlandet visade O.
stort intresse för sjöfartens
utveckling. Han uppträdde på Riddarhuset
mot tidens invecklade förordningar
rörande handel och sjöfart, arbetade
för inrättandet av moderna
navigationsskolor och sökte förbättra
sjömännens levnadsvillkor. — År 1840
startade O. en långfärdsexpedition för
treårig utbildning av befäl åt
handelsflottan. Det var fråga om ett
flytande "handels- och
navigationsinstitut"; eleverna tillhörde mest de högre
samhällsklasserna. Uppslaget var
utmärkt, men tyvärr brast det i
utförandet. O. var visserligen en duktig
sjöman men dålig psykolog och
ungdomsledare. Efter många motigheter
ankom man i juli 1841 tiil Monte-

video, där expeditionen upplöstes på
grund av elevernas missnöje med
undervisningen. O. återvände inte mer
till fäderneslandet utan tog 1842
avsked ur flottan ocli ägnade sig åt
affärsverksamhet i Montevideo och
Buenos Aires. — Gift 1841 med
Teresa Facio från Montevideo. — Litt.:
A. Paulin, "O. — en sv. viking" (1947).

T. M.

Oxelberg, Per Persson, bergsman,
politiker, f. 4 aug. 1752 på Öby gård
i Fellingsbro skn, Örebro län, † 7
febr. 1821 i Karlskoga. Föräldrar:
inspektören Per O. och Magdalena
Ekelöf. — O. hade först anställning som
bruksinspektör vid ett bruk i
hemsocknen; 1779 blev han bokhållare ocli
förvaltare vid Flosjötorps bruk i
Gryt-liyttans skn, vilket ban s. å.
förvärvade genom giftermål med den förre
innehavarens änka. Efter hennes död
1808 flyttade lian till Karlskoga, där
han först innehade
bergsmanshemmanet Källmo och därefter en egendom
Karåsen. — Redan i Grythyttan erhöll
O. flera allm. uppdrag, blev sexman i
bergstingsrätten och nämndeman samt
erhöll 1S01 allmogens uppdrag att
under den rådande spannmålsbristen
söka utverka undsättning av Allm.
magasins-direktionen
(spannmålsdirektionen), vilket emellertid avlöpte
så, att O. allt framgent bevarade en
djup misstro till denna inrättning. Vid
riksdagen 1809—10 och valriksdagen
1810 representerade han Karlskoga
bergslag i bondeståndet, där lian gjorde
sig känd som en synnerligen verksam
led. och en outtröttlig förf. av
memorial i skilda ämnen; ett sådant,
innehållande krav på statsrådet af Ugglas’
avskedande, gav upphov till
långvariga strider inom ståndet. Vid
riksdagen 1810 gick O. till attack mot
spannmålsdirektionen, vilken beskylldes för
att ha "handlat med statens pengar
såsom ett förlag och strukit vinsten
i egna fickor". Bondeståndet beslöt nu
under olagliga former att medge 0:s
åtalande för missfirmelse, varefter
råd-stuvurätten i Örebro dömde honom till
tjuguåtta dygns vatten och bröd, ärans
förlust och offentlig avbön. O.
undergick sitt straff i Örebro länshäkte men
återfick sedermera av kunglig nåd sitt
medborgerliga förtroende. — O. var
väl ingen framstående politiker, men
han gav med oräddhet uttryck för
stämningar och åsikter, som voro
allmänna inom bondeståndet. Hans
frispråkighet och impulsivitet uteslöto
icke en viss moderation i de politiska
frågorna, oeli bl. a. tillhörde lian den
minoritet inom ståndet, som
förordade inrättandet av en beväring. — O.,
som var barnlös, testamenterade sin
egendom till underhåll av en
bergsläkare. — Gift 1) 1779 med Katarina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:31 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0736.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free