- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
680

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. (OXenstierna), Sten Kristiernsson - 10. (Oxenstierna), Bengt Kristiernsson - 11. (Oxenstierna), Kristiern Bengtsson - 12. Oxenstierna, Gabriel Kristiernsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oxenstierna

680

Oxenstierna

Efter förlikningen mellan
riksföreståndaren och konung Hans mottog O.
1497 riddarslaget. På våren 1501 höjde
O. upprorsfanan i Uppland och
plundrade kungsgården i Uppsala.
Antagligen handlade han i samförstånd med
Sten Sture d. ä., som dock till en
början av taktiska skäl tog avstånd från
hans förehavanden. O. vann en ny
framgång, då han vid Tierp besegrade
och tillfångatog Upplands lagman,
Knut Eskilsson (Bonde), vilken dock
sannolikt var i maskopi med
orostiftaren. Medan O. drog på sig den
kungliga regimens motåtgärder, erhöllo
Sten Sture d. ä., Svante Nilsson och
Hemming Gadh andrum att mera i
detalj planlägga det uppror, som
kostade konung Hans den sv.
konungakronan. Som belöning mottog O.
Nyköpings län. År 1505 ledde O.
belägringen av Kalmar slott men visade sig
inte kunna uträtta mycket, varför han
snart frånträdde befälet. Han var ett
av Sveriges ombud i Lybeck vid
förbundsförhandlingarna med
hansestaden 1510. Nästa år kom
rådsoppositionen mot riksföreståndaren Svante
Nilssons styrelse till utbrott vid ett
möte i Stockholm, men en nödtorftig
förlikning ordnades. O. var den ende,
som inte ville böja sig för herr Svante;
han öppnade från Salsta fejd mot
riksföreståndarens fogdar. O. medverkade
i jan. 1512 vid Erik Trolles val till
riksföreståndare men var snart redo
att skifta parti och erhöll av Sten
Sture d. v. bekräftelse på sitt
innehav av Nyköpingslänet. Ständigt
kve-rulerande var O. 1516 åter färdig att
verka för en regimändring och anslöt
sig till ärkebiskopen Gustaf Trolle.
Sten Sture d. y. begav sig omedelbart
till Nyköping. Slottet stormades, och
O. tillfångatogs. Han avled inom kort
i fångenskapen. — Gift 1) 1489 med
Kristina Eriksdotter (Tott); 2)
tidigast 1500 med Pernilla Nilsdotter
(två sparrar). — Litt,: G. Carlsson,
"Hemming Gadh" (1915); S. Kraft,
"Senare medeltiden. II. Tidsskedet
1448—1520" (i "Sveriges historia till
våra dagar", 3: 2, 1944). S. Kft.

10. (Oxenstierna), Bengt
Kris-tiernsson, riddare, riksråd, † 1495.
Bror till O. 9. — O. deltog 1471 i
konung Kristian I:s tåg till Sverige,
men ban synes sedermera ha
försonats med Sten Sture. År 1489
inträdde han i riksrådet, och under de
följande åren deltog han flitigt i
rådsmötena, O. tillhörde dem, som 1494 på
mötet i Stockholm förbundo sig att
fullgöra Kalmar recess av 14S3 om
konung Hans’ hyllning som sv. konung
men våren 1495 på riksdagen i
Linköping veko undan för folkopinionen
ocli förklarade ryktena om missämja
med Sten Sture ogrundade. Då riks-

föreståndaren hösten 1495 av ryska
kriget tvangs att fara över till
Finland, utsågs O. att biträda
ärkebiskopen i styrelsen, men lian avled snart,
möjligen i pesten. Genom sitt
äktenskap ägde han Mörby och Steninge i
Uppland. — Gift med Märta
Johans-dotter (Slaweka). H. G—m.

11. (Oxenstierna), Kristiern
Bengtsson d.y., riddare, riksråd,
f. på 1470-talet, † sannolikt 8 nov.
1520 i Stockholm. Son till O. 10. — O.
blev 1497 slagen till riddare av
konung Hans och stod vid upproret 1501
till en början på konungens sida men
övergick senare till Svante Nilsson.
År 1504 blev han riksråd och deltog
sedermera som en av de sv.
fullmäktige i fredsförhandlingarna i
Köpenhamn 1513 ocli 1515. Efter Sten Sture
d. y:s död anslöt sig O. till Kristian
II och sökte i juli 1520 på dennes
befallning undsätta den i Linköping av
Kristina Gyllenstiernas partigängare
hårt ansatte biskop Brask. Han blev
i grund slagen av Erik Ryning och
lyckades med knapp nöd sätta sig i
säkerhet bakom Stegeholms murar. Hans
sigill hänger under
arvhvllningsdoku-mentet av den 31 okt. 1520. Att O.
likväl under Sten Sture d. y:s regering
tillhört kretsen av dennes närmaste
anhängare, framgår av den
omständigheten, att ban den 7 nov. 1520 jämte
ett antal kända Sturevänner av
Gustaf Trolle anklagades som medskyldig
till riksföreståndarens verkliga eller
förmenta förbrytelser mot kyrkan ocli

Gabriel Oxenstierna (12). Gravsten i Fasterna
kyrka, Uppland).

biskoparna. Sannolikt avrättades han
redan följande dag under det stora
blodbadet i Stockholm. — Gift 1) med
Margareta Laurentzdotter (Tott);
"2) 1505 med Anna Sehested. R. B—m.

12. Oxenstierna, Gabriel
Kristiern sson, friherre, ämbetsman,
riksråd, födelseår okänt, † 3 april 1585
på Steninge, Husby-Ärlinghundra skn,
Stockholms län. Son till O. 11. ■—•
O. var som yngling munk i Sigtuna
svartbrödrakloster men blev 1525
väpnare och sändes 1529 av Gustav
Vasa till greve Johan av Hoya i
Finland. Han anlitades inom både
förvaltningen och armén, var 1538
och 1549 slottsbefälhavare i
Stockholm och dagtingade i nov. 1542 på
konungens vägnar med Nils Dacke i
Linköping. År 1544 utnämndes han
till riksråd och beseglade s. å. Västerås
arvförening och 1560 Gustav Vasas
testamente. Han kom även i liög
gunst lios Erik XIV, erhöll 1560 hela
Frösåkers härad i Uppland i förläning
ocli upphöjdes vid konungens kröning
följ. år i friherrligt stånd. O., som
var mycket språkkunnig och redan
1540 deltagit i en beskickning till
den livländske ordensmästaren, deltog
i den ambassad, som konungen 1563
i frieriärende avsände till Hessen.
Sändebuden kvarhöllos emellertid
flera år i Danmark, om vilka
händelser lian skrivit en bevarad berättelse.
O. förblev Erik XIV trogen i det
längsta, sökte i juli 1568 lugna allmogen
i Köpingetrakten och utnämndes till
amiral över hela flottan. Efter Johan
III:s trontillträde utnämndes han
hösten 1568 till ståthållare i Estland,
förhandlade våren följ. år med den
estländska adeln och visade därvid
stor klokhet och moderation. År 1570
blev lian tillfångatagen vid
medbefäl-liavaren Klas Kurseils myteri i
Reval men befriades och lyckades hösten
s. å. utstå en svår belägring av en
rysk liär under ledning av den danske
hertig Magnus. O., som 1569 utnämnts
till riksmarsk och lagman i
Södermanland, återkallades följ. år och
förvärvade Johan III:s fulla förtroende. Ett
bevis därpå var det uppdrag han 1572
erhöll att föra den fångne Erik från
Gripsholm till Västerås. Även hans
förhållande till hertig Karl synes
ha varit gott, och ban stod 1584
fadder åt en av dennes döttrar. — O.
var en av landets rikaste män och
ägde 564 gårdar i olika delar av riket.
Hans huvudgård var Mörby i Fasterna
skn, Stockholms län, där han på
1560-talet anlade ett praktfullt slott i
granit och tegel. — Gift 1538 med Beata
Eriksdotter Trolle. — Litt.: R.
Elander, "Den sv. beskickningens
fängslande i Köpenhamn våren 1563"
(1929). A. Åg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 10 00:32:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0740.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free