- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
690

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Oxenstierna, Johan Gabriel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oxenstierna

690

Oxenstierna

Johan Gahriel Oxenstierna.
Målning 1785 av Ulrika Pasch.

lian snart arrendera ut. O. blev 1786
led. av den nybildade Sv. akad.,
1798 led. av Mus. akad. och 1804 led.
av Vet. akad. År 1790 blev lian
sera-fimerriddare. — Sina första mera
betydelsefulla litterära intryck mottog
O. av Bergklint, som gav honom del
av sin pessimistiska livsuppfattning
och sitt rousseauanska dygdesvärmeri
samt eggade honom att skriva dikter,
som kritiserades strängt. År 1767
invaldes O. i det vittra
uppsalasällskapet Apollini sacra och 1769 i Utile
Dulci. I publikationen Vitterhetsnöjen
(2—3, 1770—72), som utgavs av det
sistn. sällskapet, tryckte O. bl. a.
dikterna "De fem sinnen", "Natten" och
"Morgonen". Den förstnämnda
skildrar, hur den älskade visar sig för
skalden överallt i naturen och pekar
fram mot den svärmiska platonismen
i Kellgrens "Den nya skapelsen".
Dikten riktades till Tliemir, ett tids-

typiskt herdinnenamn, bakom vilket
dolde sig en tjugufyraàrig jungfru
Anna Kinvall på Skenäs, med vilken
den åtta år yngre O. hade upplevat en
kort kärlekssaga, innan hon giftes
bort av sin fader. Viktigare och mera
karakteristisk för O. är "Natten",
där han prövar på den form av
poetiskt landskapsmåleri, som bl. a.
Gyllenborg infört i Sverige. Dikten skrevs
snabbt och på beställning; den är
välgörande fri från abstrakta
resonemang ocli från de gyllenborgska,
knyckigt manövrerade
landskapsfigurerna. 0. nöjde sig med att i diskreta
färger pensla ut ett landskap, där lian
var förtrogen med varje detalj:
sörmlandsnaturen kring Skenäs. Stilistiskt
sett nådde O. aldrig längre ("Vid
brädden af en å, som speglar almens
grenar Och med en stilla sjö sin friska
flod förenar ..."). I denna vagt
melankoliska dikt möter oss redan 0:s ka-

rakteristiskt veka skaldeprofil, som
aldrig hårdnade och knappast
åldrades. 0:s romantik blev aldrig vulgärt
sentimental. Redan vid denna tid
uppträdde han även som kvick
tillfällighetsdiktare och hänfördes likaväl av
Bellman som av Rousseaus "La
nou-velle Hélolse". -— Under sin tid i Wien
hade O. sällan råd eller tillfälle att
deltaga i nöjeslivet och ägnade sig
därför desto mera åt sin diktning. En
ny kärlekshistoria (med en österrikisk
läkarfru) gav honom ett välkommet
tillfälle att författa svärmiska brev i
Rousseaus stil. Främst sysslade dock
lians tankar med hembygden, och lian
författade en ostrofisk dikt i tre
sånger om Vingåkersböndernas liv,
"Skördarna", till vilken han fått uppslaget
av Saint-Lamberts stora
fysiokra-tiska lärodikt "Les saisons". Dennes
strängt stiliserade naturbeskrivning
mjukas emellertid avsevärt upp hos
O., som ger en ganska trogen målning
av sörmlandsnaturen, höbärgningen,
humleplockningen, dansen och
lekarna. Det oundgängliga episka inslaget
i dikten utgöres av en sentimental och
dygdig kärlekshistoria. Bland andra
dikter från denna period märkes "Den
naturliga Gudaläran" (i omarbetat
skick kallad "Oskuldens religion"),
där O. predikar tolerans och
rousseau-ansk känsloreligion. Samtidigt
försökte han sig i Gyllenborgs
monumentalt pessimistiska genre; denna
stoiska fatalism var dock en litterär
pose. O. drogs mot en mystisk
religiositet; redan under wientiden skrev
han en drömdikt, "Ode til Camilla"
(tr. 1794), som röjer hans intresse för
swedenborgianismen. — Efter
återkomsten till Stockholm blev O. hovets
mest anlitade tillfällighetsdiktare,
som först på 1780-talet i någon mån
avlöstes av Leopold. Han fabricerade
en mängd operor, prologer och
smådikter på svenska och franska, det
mesta alldeles likgiltigt; från denna
tid stamma dock de mest förtjusande
rokokodikter O. skrivit, versbrevet
"Till Hoffröken Maria Aurora
Uggla" och skämtsagan "Disa",
förmodligen skriven 1780 men tryckt först
1798. O. anknyter där troligen till
fransmannen Gressets versberättelser.
— Från början av 1780-talet ägnade
O. mycken möda åt att omarbeta och
utvidga en del av sina tidigare
dikter. Av "Natten" ocli "Morgonen" blev
genom olika tillägg diktcykeln
"Dagens stunder", som förelåg färdig 1785
men trycktes först i 0:s "Arbeten"
(1805). För detta diktverks räkning
plundrades "Skördarna",
"Morgonen" utvidgades med en praktfull,
ossianpåverkad solhvmn, och
"Natten" fick en djupare klang av Youngs
förgänglighetspatos. Ett grövre för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 10 00:32:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0752.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free