- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
691

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Oxenstierna, Johan Gabriel - 32. Oxenstierna, Gabriel - 33. Oxenstierna, Erik - 34. Oxenstierna, Gunnar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oxenstierna

691

Oxenstierna

romantiskt inslag utgöra de nattliga
vålnader, som apostroferas i dikten
och erinra om 0:s mottaglighet för
frimurarmystik och allehanda
sektreligiositet. "Dagens stunder" anses
beteckna höjdpunkten i 0:s
författarskap men visar redan en tendens till
abstrakt stilisering, som föreligger
fullständigt utbildad i den nya
version av "Skördarna" (tr. 1796), som
O. från 1787 utarbetade. Dikten
svällde ut till nio sånger och blev ett
livlöst praktstycke. Retoriken, stilens
omständlighet och de mytologiska
liknelserna påminna om Ovidius’
Metamorfoser. Nytt är det
götiskt-patrio-tiska inslaget, som i huvudsak går
tillbaka på Dalins skildring av de
gamla skyterna. —- Med dessa stora
omarbetningar var 0:s poetiska
skaparkraft i stort sett uttömd. Efter
1811 sysslade han med övers, av
Miltons "Paradise Lost" (tr. 1815) ocli
Tassos "Gerusalemme liberata"; den
senare fullbordades aldrig. Det
brukar anmärkas, att om O. omedelbart
låtit trycka hela sin tidigare
produktion (fram till 1774) i stället för att
i flera fall dröja tjugu år eller mera,
skulle lian ha kraftigt påskyndat
förromantikens genombrott i Sverige.
Till sin litterära typ skilde han sig
dock, genom sin ironi och sin
förfinade melankoli, från Sturm- und
Drang-tidens känslodynamiker och erinrar
mer om romantikerna. Rikt begåvad,
men tyvärr osäker om arten av sin
begåvning, betraktade ban länge
Leopold som sitt litterära orakel. Typiskt
för 0:s föga djärva poetnatur var,
att han hellre ändrade om och byggde
på sina gamla dikter än han skapade
nya. Måhända sammanhänger det med
att han fick sina poetiska uppslag vid
mycket unga år och sedan knappast
utvecklades. Den samlade uppl. av 0:s
verk, "Arbeten" (1—5, 1805—26), ger
i sin pseudoklassicistiska försilvring
knappast någon rättvis bild av hans
levande ungdomsdiktning. — Ur
självbiografiska anteckningar, som O.
efterlämnat, ha partier publicerats bl. a.
av G. Stjernström (1881) samt av H.
Scliück och O. Levertin i "Svenska
memoarer och bref" (1, 1900). — Gift
1791 med Kristina Lovisa Wachslager.
— Litt.: M. Lamm, "J. G. O., en
gustaviansk natursvärmares lif och dikt"
(1911). N. G—a.

32. Oxenstierna, Mårten Gabriel
Leijonsköld, friherre, tjänsteman,
författare, f. 24 febr. 1834 på Ingelsby i
Kyrkefalla skn, Skarab. län, † 2 okt.
1905 i Marstrand. Föräldrar:
kaptenen friherre Bengt Thure O. och
Charlotta Fredrika Lovisa Aurora von
Stedingk. ■— O. var kadett vid
Karlberg 1S49—55 och ingick 186S i
tullverkets tjänst, där lian bl. a. tjänst-

gjorde vid Landsort ocli slutligen
befordrades till tullinspektor i
Ängelholm 1888. Han ägde
1859—64Stjärn-vik i Mölltorps skn, Skarab. län, och
från 1889 Andersro i Höja skn,
Kris-tianst. län. — O. är mest känd som
förf. av på sin tid mycket
uppskattade äventyrsromaner (under pseud.
Aldebaran). Bland dessa märkas
"Sjöfröken" (1869),"Ur folkets lif" (1873),
"Vikingarna på Röd" (1890),
"Konungens kapare" (1891), som handlar
om Lars Gathenhielm, "En svensk
ädlings äfventyr" (1897) och "Den
svarte fribytaren" (1S99).
Sjöromanerna äro starkt påverkade av Viktor
Rydbergs "Fribytaren på Östersjön"
men bygga också på 0:s egna äventyr
till sjöss. — Gift 1885—86 med Hilda
Johanna Lindgren. — Litt.: F. Böök,
"Historier från Hallandsåsen" (1934).

T. M.

33. Oxenstierna, Erik Carl
Gabriel, greve, arméofficer, f. 10 febr. 1859
i Stockholm, † 10 mars 1913
därstädes. Föräldrar: bibliotekarien
kabinettskammarherren greve Axel Thure
Gabriel O. och Josefina Henrica
Carolina Charlotta Gyllenhaal. Brorsons
sonson till O. 31. — Efter
mogenhetsex. 1877 i Stockholm utnämndes O.
1S78 till underlöjtnant vid Livreg:s
husarkår och var elev vid
Krigshögskolan 1882—84. Han utgick därifrån
som primus, blev efter
aspiranttjänst-göringlöj tnant vid Generalstaben 1888
samt befordrades där till major 1898
och till överstelöjtnant 1902. Från
1905 var lian överste och sekundchef
för Livgardet till häst. O.
tjänstgjorde 1892—93 vid ett österrikiskt
dragonreg. och var 1893—94
militärattaché i Wien. Han var 1899 led. av
kommittén för utarbetande av nytt
fälttjänstreglemente och stod 1904 till
krigsministerns förfogande för
utredning av frågan om utökning av
kavalleriet i Norrland. — O. tillhörde styr.
för Stockholms kapplöpningssällskap,

Erik Oxenstierna.

Gunnar Oxenstierna.

var v. ordf. i Stockholms fältrittklubb
och ordf. i den kommitté, som
planerade ocli på ett ypperligt sätt
genomförde de första olympiska
ryttartäv-lingarna i Stockholm 1912. O. var
innehavare av Värnbergs
fideikommiss i Roslags-Bro skn, Stockholms
län. Han blev led. av Ivrigsvet. akad.
1901. — Gift 1) 1882—92 med
friherrinnan Ebba Elisabeth (Elise)
Åkerhielm af Margretelund; 2) 1896
med Siri Eleonora Carolina
Wallenberg. F. M.

34. Oxenstierna, Gunnar
Gabriel, greve, filosof, f. 28 juni 1S97 i
Stockholm, † 25 sept. 1939 i Uppsala.
Föräldrar: kanslisekr. i Finansdep.,
senare tf. kyrkoherden greve Bengt
Gabriel O. och Louise Rudebeck.
Brorson till O. 33. -— O. avlade studentex.
1915 i Stockholm och studerade
därefter naturvetenskap vid Stockholms
högskola, där lian blev fil. mag. 1919.
Han inskrevs 1921 vid Uppsala univ.,
där han under A. Phalén ägnade sig åt
filosofiska studier, blev fil. lic. 1926
ocli fil. dr och docent i teoretisk
filosofi s. å. Han uppehöll professuren i
ämnet 1931—34. — O. betraktade
Phalén som grundläggaren av en ny
vetenskaplig filosofi, "begreppsanalysen",
ocli för egen del gjorde han endast
anspråk på att korrigera ocli förfina de
av Phalén uppnådda "resultaten".
Hans drsavh., "Tids- och
intuitionsproblemen i Bergsons filosofi" (1926),
vari han vill påvisa ocli förklara
motsägelserna hos "modefilosof
Bergson", är ännu helt i Plialéns anda.
Men 0:s tänkande kom snart att gå i
en skeptisk riktning, som Phalén själv
troligen icke velat följa. I sitt
huvudarbete, "Om betingelserna för det
ana-lvtiska konsekvensbegreppets
upprätthållande" (1931), upptar han till
kritisk prövning en rad av det
mänskliga tänkandets fundamentala begrepp
sådana som "kunskap", "sanning"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 10 00:32:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0753.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free