- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
8

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palén ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Palme

8

Palmer

ett program utarbetades och
utsän-des till arbetare inom skilda yrken
landet runt. Den av P. bedrivna
socialistiska agitationen lämnades dock
utan avseende i detta program, som
sannolikt främst var författat av
Anton Nyström (bd 5 s. 584). P.
utsträckte sina propagandaresor även
till andra delar av landet, bl. a.
Göteborg. överallt försvårades hans
agitationsarbete av myndigheterna, och mot
honom uppträdde inte minst
nykterhetsorganisationerna och de liberala
arbetarfören:na. Inom
agitationskommittén i Malmö lyckades de liberala
elementen utmanövrera P-, som
emellertid snart grundade en ny
organisation, Allm. sv. arbetarfören. (under den
följ. tiden ofta omdöpt av P.).
Landets första socialdemokratiska tidn.,
Folkviljan, grundades av P. i febr.
1882 i Malmö; den utkom, ledd av
P., till 1885. I nov. 1882 publicerade
P. i Folkviljan det första sv.
socialdemokratiska programmet (antaget
av P:s organisation i Malmö), vilket
dock endast var en övers, av det
danska, som i sin tur var grundat på
det tyska Gothaprogrammet 1875.
Ben av P. bildade arbetarfören.
upplöstes småningom, och efter ett
misslyckat försök att få till stånd en ny
socialistisk organisation i Malmö
flyttade han över till Stockholm 1885.
Där anslöt han sig till en 1884
grundad socialdemokratisk klubb, i
vilken han snart tog ledningen. Ur
denna sammanslutning framgick 1885
på P:s initiativ även tidn.
Social-Demokraten, för vilken han 1885—86
var red. och ansvarig utgivare. Efter
den s. k. smithska ringrörelsens
sammanbrott 1884 rönte P:s socialistiska
förkunnelse ett gynnsammare
mottagande än tidigare inom Stockholms
arbetarvärld, och framför allt vann
socialismen insteg i fackfören:na,
vilkas centralkommitté 1885 antog ett
nytt program med starkt socialistiskt
inslag. P. hade där att övervinna de
liberala kommittémedlemmarnas
motstånd, men även Hj. Branting, som
ville undvika en söndring bland
arbetarna och ännu icke fann tiden
mogen för en generell anslutning till
socialdemokratin, gick emot P. och
förordade en kompromiss. P. lyckades
delvis genomdriva sin åsikt: vid den
skandinaviska fackfören.-kongressen i
Göteborg 1886 antogs en resolution,
vari förklarades, att socialismen var
den politiska riktning, som bäst stod
i överensstämmelse med
arbetarklassens intressen; fackfören.-rörelsen
satte dock inte socialismen på sitt
program och var således formellt
skild från den politiska
arbetarrörelsen. S. å. uppstod en schism mellan
å ena sidan P. och å den andra främst

Björn Falm.

F. Sterky och Ilj. Branting, vilka inte
ville acceptera P:s robusta
agitationsmetoder och journalistik. Tvisten
bilades visserligen rätt snart, men P.
miste sin ledarställning inom
rörelsen och i Social-Demokraten. Därmed
var han i huvudsak återförvisad till
den blygsammare posten som agitator.
Åren 1887—88 avtjänade P. i två
omgångar sammanlagt sex ocli en halv
månaders fängelse, dömd för smädelse
mot riksdagen och för ärekränkning.
I fängelset förberedde P. den kongress,
som anordnades påsken 1889 i
Stockholm, och på vilken Sveriges
socialdemokratiska arbetarparti
konstituerades. Därmed kröntes äntligen P:s
ihärdiga organisationsarbete med en
definitiv framgång, och i det
förtroenderåd, som valdes, blev han
självfallet led. De närmast följ. åren
tog P. livlig del i striderna mot
den fronderande antiparlamentariska
fraktionen inom partiet med Hinke
Bergegren i spetsen. P., som
företrädde en socialism i Lassalles anda, hade
från början motarbetat alla
revolutionära tendenser och förordat
socialpolitiska reformer inom det bestående
samhällets ram. Trots att lian intog
en framskjuten ställning inom den
segrande riktningen, blev han icke
omvald till förtroenderådet 1891. Då han
fann sig alltmer undanskjuten inom
partiet, lämnade lian s. å. definitivt
Social-Demokratens redaktion, där
han sedan 1890 redigerat veckouppl.
Han företog därefter flera
säraktio-ner i syfte att avlägsna vad han
kallade "intelligensarna" inom
partiledningen, i första hand Branting,
Danielsson och Sterky. Ehuru detta inte
lyckades, återvann P. även denna gång
partimajoritetens förtroende. Han
blev bl. a. invald i folkriksdagen 1896,
där han ivrade för
arbetardemonstra-tioner i form av storstrejk, vilket dock
avvisades av liberalerna, som voro i

majoritet. Vid P:s femtioårsdag 1899
blev han föremål för partiets
hyllningar, och följ. år företog han på
inbjudan en föredragsturné i Förenta
staterna (skildrad i boken
"ögonblicksbilder från en tripp till Amerika"
1901). Som led. av partiets verkst.
utskott utförde P. ett energiskt
förberedelsearbete vid storstrejken 1902.
Arbetsnedläggelsen försatte spec.
stockholmsarbetarna i ekonomiska
svårigheter, ocli oppositionen, ledd av
Hinke Bergegren, grep tillfället att
misstänkliggöra partiledningen. P.
sökte försvara strejkutskottets
åtgärder men skötte försvaret så illa, att
lian även fick de övriga utskottsmedl.
till motståndare. Sommaren 1906
företog P. en ny amerikaresa;
dessförinnan hade han 1903 hunnit debutera
som dramatisk förf. med det socialt
betonade skådespelet "Nemesis". Efter
hemkomsten invecklades han i nya
strider med partiledningen, ocli 1907
grundade han tidn. Appell, som
nedlades s. å. men återupplivades 1912.
I denna förde P. de sista åren av sitt
liv en häftig kamp mot
nykterhetsrörelsen ocli förbudslagstiftningens
företrädare. Från socialdemokratin
avlägsnade han sig alltmer, och själv
betecknade han sig som politisk vilde.
— P. utgav 1894 en självbiografi,
"Några minnen ur mitt lif", som i
utökad uppl. utkommit 1904 ("Ur en
agitators lif") ocli 1931 ("A. P. Den
svenska socialdemokratins
banbrytare", med inledning av J. Lindgren).
Till P:s sextioårsdag 1909 utgavs ett
urval av hans skrifter. — Gift 1874
med Johanna Ilemmingsdotter. —
Litt.: G. Magnusson,
"Socialdemokratien i Sverige" (1—3, 1920—24).

K. E. L.

Palm, Björn Torvald, botanist, f.
22 maj 18S7 i Norrtälje. Föräldrar:
stationsinspektoren Nils Petter P. och
Anna Elina Nilsson. — P. avlade
mo-genhetsex. i Stockholm 1906, blev vid
Stockholms högskola fil. kand. 1910,
fil. lic. 1912 och fil. dr 1915 samt var
docent i botanik där 1915—18. Han
gjorde 1912 en botanisk resa till
Madagaskar, vistades 1916—20 på
Java för embryologiska studier och
som assistent (1916—IS) i
holländsk-indisk statstjänst vid inst. för
växt-sjukdomar på Java samt var 1920—•
26 dir. för försöksstationen för
tobaksodling i Medan på Sumatra. P.
var 1926—29 tekn. chef vid ett
sv.-engelskt plantageföretag i
Guatemala och var samtidigt sv.
generalkonsul i detta land, och 1930—32
tjänstgjorde han som tf. prof. i
växtpatologi vid State University of
Illinois, Förenta staterna. Efter
hemkomsten knöts han ånyo till
Stockholms högskola ocli var där lärare i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free