- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
13

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Palmær, Henrik - 2. Palmær, Wilhelm - 3. Palmær, Margit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Palmaer

13

Palmaer

(1848) och "Bref från Stockholm
under riksdagen 1847—48" (1849). Ett
urval av P:s skrifter med monografi
utgavs av Arvid Ahnfelt 1876
("Eldbränder och gnistor"; 4:e uppl.
genomsedd av B. G: son Berg 1924).
Senare ha E. Noreen och T. Wennström
utgivit "Henrik Bernhard Balmær.
Skrifter i urval" (1934). — P. har som
fölf. <ej åstadkommit något stort
arbete. Hans produktion består nästan
uteslutande av de artiklar han skrev
för egna ocli andras tidn. P.
utarbetade sin stil med största omsorg. Dess
styrka ligger framför allt i poängen,
i den aforistiska koncentrationen. I
många fall hämtade P. sina idéer och
kvickheter från andra, men han
utnyttjade sina uppslag med stor
skicklighet ocli satte sin egen prägel på
dem. Han såg samhället nedifrån och
försatt aldrig tillfället att gissla
monarkin och militarismen. Hans
förnämsta litterära förebilder voro
tyskarna Lichtenberg, Jean Paul, Börne
och Heine. — Gift 1847 med Emilie
Charlotta Schylander. —• Litt.: A.
Hirdman, "Suverän satiriker"
(Tiden, 3, 1944). O.W—m.

2. Palmaer, Knut W il hel m,
kemist, f. 26 aug. 1868 på Forsvik i
Undenäs skn, Skarab. län, † 29 juni
1942 i Stockholm. Föräldrar:
bruksförvaltaren Bror ICnut Fredrik P. och
Angelina Amalia Nyberg. ■—■ Efter
mogenhetsex. i Stockholm 1885
studerade P. vid Stockholms högskola 1885
—86 och sedan vid Uppsala univ., där
han blev fil. kand. 1887, fil. lic. 1893
och fil. dr 1895 samt var docent i
kemi 1895—1900. Efter ännu några
års studier vid Stockholms högskola
och vid Göttingens univ. under Nernst
började han som extra lärare i
elektrokemi 1898 sin långa lärarbana vid
Tekn. högskolan. Han blev 1902 lektor
där i samma ämne, utnämndes 1907
till prof. i oorganisk och elektrokemi,
blev vid ämnets delning 1921 prof. i

Margit Palmaer,

Wilhelm Palmaer.

teoretisk och elektrokemi samt avgick
1933. Åren 1908—33 var lian även
föreståndare för högskolans fackavd.
för kemi och kemisk teknologi. Från
1933 var han föreståndare för
korrosionslaboratoriet vid Vet. akad:s
No-belinst. I Nobelkommittéerna var han
sekr. 1900—26 och blev sistn. år led.
av Nobelkommittén för kemi. — P. var
mångsidigt verksam som kemist. Han
utförde undersökningar inom
oorganisk, organisk och fysikalisk kemi, ss.
över iridiums ammoniakaliska
föreningar (drsavh.) och framställningen
av tetrametylammonium. Efter liand
övergick lian alltmer till elektrokemin,
där lian nådde betydelsefulla resultat.
Under sina studier för Nernst hade
han intresserats för den s. k.
droppelektroden, och genom experiment
kompletterade han av Nernst
uppställda lösningsteorier. Han ägnade
sig även åt tekn. tillämpningar av
elektrokemin och utgav på detta
område bl. a. "Om Cowper-Coles
elektrolytiska metod för framställning av
plåt och rör m. m. av järn" (1912,
tills, med J. A. Brinell), "Elektrolys
av koksaltlösningar i samband med
cellulosaindustrien" (s. å.) och "Zur
Kenntnis der elektrolytischen
Zink-gewinnung" (1923, tills, med A.
Wejnarth). Särskilt betydelsefull var en
av P. utarbetad metod att ur apatit
på elektrolytisk väg framställa ett
värdefullt gödningsämne,
dikalciumfosfat, även kallat palmærfosfat. Ett
mångårigt intresse ägnade P. åt
metallers löslighet i svaga syra- eller
saltlösningar, och han utvecklade där
en grundläggande teori om i metallen
förekommande galvaniska
grundelement ss. huvudsakliga orsaker till
bl. a. rostangrepp. För sina
hithörande undersökningar liar P. redogjort i
arbetet "The corrosion of metals"
(1929). Av hans övriga skrifter
märkes avsnittet om elektrokemisk
industri i "Uppfinningarnas bok" (1897;
2:a uppl. 1902). P. bedrev även en
omfattande konsulterande verksamhet
inom den elektrokemiska industrin.
Han företog studieresor till Tyskland,
Frankrike, Schweiz, England och
Nordamerika. — Bland P:s många
uppdrag märkes, att lian var ordf. i
styr. för Farmaceutiska inst. 1913—•
25 samt led. av kommittén för
Chalmers tekn. inst:s omorganisation 1919
—22 och av högskolornas
löneregleringskommitté 1920—22. Tills, med S.
Arrhenius och O. Aschan verkställde
han 1920 en utredning ang.
organisationen av kemisk-tekn. fakulteten vid
Åbo akad. Därjämte var han styr.-led.
i Sv. vattenkraftfören. 1910—35 och
i Sveriges kemiska industrikontor
1917—38. Han blev led. av
Lantbruks-akad. 1916, Vet. akad. 1917 och Ing.

vet. akad. 1919. — Gift 1897 med
Signe Elisabet Dillner. ■— Litt.:
biografi i Sv. kemisk tidskr. 1942;
biografi av G. Hägg i Vet. akad:s årsbok
1945. G.Lj.

3. Palmaer, Margit Amalia,
författarinna, f. 25 sept. 1898 i Uppsala.
Dotter till P. 2. — Efter
mogenhetsex. i Stockholm 1917 studerade P.
humaniora i Stockholm och Paris samt
sedan i Uppsala, där hon blev fil.
kand. 1922. Hon företog studieresor
till bl. a. Berlin och London och tog
djupa intryck av de sociala
motsatserna där. Efter sitt giftermål
vistades lion några år i Stockholm ocli
Eskilstuna. Sedan 1928 är hon bosatt
i Örebro. — P. debuterade med
berättelsen "Studentska" (1927), vilken
liksom romanerna "Historien om den
yngste Sjunnesson" (1929) och
"Mariann Tegern" (1931) samt
novellsamlingen "Mot en ny kärlek" (1933)
främst ge realistiska kvinnostudier.
Beseskildringen "Sovjetryska
scenerier" (1928) återger med sympatisk
inställning intryck från ett besök i
Byssland hösten 1927. I sitt senare
författarskap har P. specialiserat sig
på den moderna yrkeskvinnans
problem ocli villkor. Förutom bidrag till
pressen har hon skrivit
"Nutidskvinnan i närbild" (1937) och "Vi
nutidskvinnor" (1939), två samlingar
intervjuer med yrkeskvinnor, sakliga
och åskådliga samt präglade av den
sociala ansvarskänsla, som är ett
huvuddrag i P:s författarskap. Hon har
diskuterat aktuella ungdomsfrågor i
"Tolv kvällssamtal med Gerd" (1941)
och behandlat husmödrarnas problem
i "En husmor lever farligt" (1944).
Hon har vidare utgivit en samling
berättelser från Bergslagen, "Den
försvunne postiljonen" (1942),samt
småstadsskildringen "Don Juan har
vernissage" (1943). P. liar även
framträtt med teaterpjäser, medverkat i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 24 00:25:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free