- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
29

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palmqvist ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Palmstierna

29

Palmstierna

fingo krigsfrågan om hand, bar lian
ett drygt ansvar för att beslutet om
krig 1741 verkligen kom till stånd.
Efter krigsutbrottet begav sig P. till
Köpenhamn; han liade redan några år
tidigare utnämnts till sv. envoyé där
och verkade i denna egenskap till
1744, då lian liemkallades. Under de
närmast följ. åren knöt lian
förbindelser med hovet och räknades till
Fredrik I:s mer intima vänner. Från

1746 framträdde han åter som
målsman för hattarnas politik. Vid 1746—
47 års liksdag invaldes lian i sekreta
utskottet, där lian blev en av dem,
som ivrigast bekämpade Rysslands
inflytande ocli verkade för ett förbund
med Preussen och Frankrike. Även i
det inre visade sig P. nitisk att
befästa hattarnas politiska system. I
partiförföljelserna mot mössornas
ledande män tog lian mycket aktiv del;
bl. a. medverkade lian till riksrådet
Samuel Åkerliielms fall. Som en
belöning för sina långa och trogna
tjänster mot hattpartiet insattes han 1746
i rådet. I)är kom han under de följ.
årens yttre påfrestningar med
krigshot från öster och väster att
representera den mest kompromisslösa
motståndsviljan. I rådets konflikt
med konungen under 1750-talets första
hälft intog han en mer vacklande
ståndpunkt. Från mitten av
1750-talet var P. emellertid åter den
aggressive partimannen och aktivisten. Vid
rådets beslut 1757 att låta Sverige
deltaga i kriget mot Preussen, det s. k.
pommerska kriget, spelade han en
avgörande roll. Efter krigsutbrottet
tillhörde han dem, som ivrigast påyrkade
en hänsynslös offensiv. Samtidigt lät
lian som ordf. för ett flertal
förräderikommissioner uppspåra alla
motståndare till hattarnas krigspolitik ocli
befordra dem till hårda straff. Då efter
krigets misslyckande hattarna
ställdes till ansvar för sin politik, blev P.
en av syndabockarna, och han uteslöts
av ständerna ur rådet 1761. Senare
försök att återge honom ständernas
förtroende avvisades av P. själv, som
nu lämnat den aktiva politiken.
•—-’Otvivelaktigt var P. en av
frihetstidens mest fanatiska partipolitiker,
hatad av många. På hans kreditsida
kan dock skrivas en uppriktig
fosterlandskärlek. P. blev led. av Vet. akad.
1740, upphöjdes i friherrligt stånd

1747 samt blev serafimerriddare 1748.
—• Gift 1752 med grevinnan Anna
Christina Lagerberg. L. Dt.

2. Palmstierna, Nils Fredrik,
friherre, arméofficer, diplomat,
politiker, f. 1 dec. 1788 på Kavlås i Hömbs
skn, Skarab. län, † 11 juni 1863 i
Hamburg. Föräldrar: översten
friherre Måns P. och friherrinnan Beata
■von Essen. Sonson till P. 1. — P. stu-

Nils Fredrik Palmstierna. Gouaclie av okänd
konstnär.

derade vid univ. i Greifswald ocli
Göttingen 1803—04, blev fänrik vid
Skaraborgs reg. 1804 och
transporterades till Bohusläns reg. 1806 samt
var 1807 kommenderad till Stralsund
med en bataljon av reg.; 1808 var lian
med om skärmytslingarna vid
Svinesund. Han avlade kansliex. vid
Uppsala univ. 1S06 och blev 1808, med
bibehållen militäranställning, kanslist
i utrikesexpeditionen av Kansliet;
1S09 utnämndes lian till andre sekr.
i Kabinettet för utrikes
brevväxlingen, ocli 1S10—13 var lian
legations-sekr. i Berlin. Sistn. år inträdde lian
vid sv. armén i Tyskland och deltog
med utmärkelse i slagen vid
Grossbeeren och Dennewitz. Han återvände
1814 till sin legationssekr.-befattning
i Berlin samt blev chargé d’affaires
i Wien 1816 ocli minister där 1818.
Han var sv. minister i S:t Petersburg
1820—45. År 1826 erhöll lian
generalmajors namn, heder och värdighet;
1843 utnämndes lian till
generallöjtnant. — Sin viktigaste diplomatiska
insats gjorde P. vid det ryska hovet.
Det blev honom förunnat att sluta
tillfredsställande överenskommelser
i de flesta av de ärenden, som voro
föremål för tvister efter
Fredriks-hamnsfreden. Bl. a. undertecknade
lian 1826 den konvention, varigenom
gränsen till Byssland reglerades; han
var även med om att uppgöra
handels-och sjöfartsöverenskommelserna 1828
och 1834. — Till sin politiska
uppfattning var P. utpräglat konservativ.
Han tog starka intryck av det ryska
samhällsskicket, främst av adelns
privilegierade ställning. Julirevolutionen
ocli den borgerliga radikalismen
betraktade han med den största
misstänksamhet. Efter Karl XIV Johans
död, då genom Oscar I:s
trontillträde de liberala idéerna föreföllo

få sympatier på högsta ort, fann P.
tiden lämplig att på riksdagen 1844
—45 uppträda till försvar för det
bestående samhället. Med största skärpa
bekämpade han det framlagda
representationsförslaget, som han ansåg
skulle betänkligt rubba adelns och
framför allt jordaristokratins makt i
samhället. P:s uppträdande
framkallade Oscar I:s missnöje och blev orsak
till hans rappellering från
ministerposten i S:t Petersburg. Denna
händelse väckte det största uppseende
och följdes av en häftig presspolemik
mellan konservativa och liberala
tidningsorgan. Oscar I ansåg sig
nödsakad att i ett handbrev till ryske tsaren
förklara P:s återkallande. Vid P:s
avskedsbesök lios kejsar Nikolaus
visade denne honom demonstrativ
välvilja. Vid återkomsten från S:t
Petersburg nedlade P. alla sina ämbeten
och vägrade att sammanträffa med
konungen. Efter dessa händelser
lämnade P. Sverige, varvid lian blev
föremål för livlig hyllning från de
konservativas sida med von
Hartmansdorff i spetsen. P. bosatte sig i
Hamburg, där han med kritisk blick följde
utvecklingen i Sverige ocli spee. Oscar
1:8 utrikespolitik. Själv betraktade
han vänskapen med det
absolutistiska Byssland som en av
hörnstenarna i den sv. utrikespolitiken. P. blev
led. av Krigsvet. akad. 1852. — Gift
1845 med Christina Håkansson. —
Litt.: C.-F. Palmstierna (P. 9) i
Per-sonhist. tidskr. 1933. S. O. S.

3. Palmstierna, Carl Otto,
friherre, arméofficer, politiker, f. 27 nov.
1790 på Årebergs bruk i Kyrkefalla
skn, Skarab. län, † 19 nov. 1878 i
Stockholm. Bror till P. 2. — P.
utexaminerades från Krigsakad. på
Karlberg 1807 ocli blev kornett vid
Västgöta dragonreg. s. å. Han erhöll
transport till Skånska liusarreg. 1812

Carl Otto Palmstierna. Målning (detalj) av
F. Westin 1841 (Riddarhuset, Stockholm).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 10 23:52:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free