Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Panzarhielm, Hans - 1. Papke, Christian - 2. Papke, Carl - Parise, Erich - Park, Gustav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Papke
34
Park
Christian Papke. Målning av okänil konstnär
(Lunds universitetsbibliotek).
uppsattes på grund därav 1896 på
Folkpartiets lista vid valen till Andra
K., vilken lian tillhörde till 1905, då
han helt drog sig tillbaka från
politiken. Trots att P. började sin
mandattid under mycket
uppseendeväckande former, genom en offentlig
diskussion med tre högre officerare och
div. tidn.-polemik, blev han aldrig den
oppositionens skarpe talesman som
mången väntat. Sedan Liberala
samlingspartiet bildats 1900, valdes P.
till suppleant i dess förtroenderåd.
Han var medl. i egnahemskommittén
1899—1901, statsrevisor 1900—02
samt led. av 1901 års försvarsutskott,
där han till en början motarbetade
regeringsförslaget om en förlängd
värnplikt men senare gjorde en insats
för den segrande kompromissen. —
Gift 1874 med Margareta Cecilia
Kinch. B. G—n.
1. Papke, Christian, biskop, f.
22 dec. 1634 i Greifswald, † 9 mars
1694 i Åhus skn, Kristianst. län.
Föräldrar: svärdfejaren Herman
Pap-ke(n) och Maria Koten. — P.
studerade vid univ. i Rostock och
Greifswald och promoverades vid det sistn.
1662. Under några år ägnade lian sig
åt enskild undervisning, men sedan
han 1669 slagit sig ned i Lund, väckte
ban snart uppmärksamhet vid en
teologisk disp. och knöts 1670 till univ.
som teol. adjunkt. I den teologiska
fakulteten betraktades P. med avund,
varför lian 1672 sökte och erhöll
professuren i logik och metafysik, som
ban behöll även sedan han 1674
återbördats till teologiska fakulteten som
e. o. prof. Kriget tvingade honom att
lämna Lund 1676 och slå sig ned i
Malmö. År 16S1 utnämndes P. till
förste teol. prof. vid det efter
fredsslutet återupprättade univ.: följ. år
blev han domprost. Från 1688 till sin
död var han biskop över Lunds stift
och univ:s prokansler. P. styrde sitt
stift med fasthet, främjade dess
försvenskning ocli arbetade ivrigt för
inrättande av fattighus. — Ej mindre
än fyrtiotvå filosofiska och teologiska
disputationer utgåvos av P. Genom
sin "Disputatio metaphysica de
persona" (1672) blev han den förste
företrädaren för Cartesius’ filosofi i Lund.
Motstånd från skilda håll lyckades
aldrig rubba lians anseende ss.
akademisk lärare. —■ Gift 1675 med
Cecilia Torslow. H. G—dh.
2. Papke, Carl, biskop, f. 1 okt.
1687 i Lund, † 1 febr. 1740 därstädes.
Son till P. 1. — P. blev student i Lund
1703 och magister 1706. Han ägnade
sig sedan åt teologiska och filosofiska
studier och företog 1708—10 en
utrikes resa. Under de närmast följ.
åren gjorde han trots sina påtagliga
förtjänster och sin goda meritering
fåfänga försök att erhålla tjänst vid
Carl Papke. Målning av okänd konstnär
(Lunds universitetsbibliotek).
univ. Han tvangs därför att ägna sig
åt enskild undervisning, tills Karl
XII under sitt uppehåll i Lund 1716,
utan att P. ansökt därom, gav honom
fullmakt på professuren i romersk
vältalighet. P. var en av Andreas
Rvde-lius’ främsta lärjungar ocli följde
denne även i den akademiska
karriären; först som prof. i logik och
metafysik 1730, därpå 1731 som tredje,
1733 som andre och 1735 som förste
prof. i teologi (och därjämte
domprost) samt slutligen 1738 som biskop
över Lunds stift och univ:s
prokansler. P. hade då redan en gång avsagt
sig biskopsfullmakt till förmån för
sin lärare. — Liksom sin fader skall
P. lia varit en god lärare och åtnjutit
allmän aktning ocli stort förtroende.
Under sin korta tid som stiftschef
visade han sig som "en wärdig
efterföljare av sin utmärkte företrädare"
(Cavallin). Personligen var P. from,
älskvärd oeh ytterst generös. — Gift
1714 med Christina Repplerus.
H. G—dh.
Parise, Erich, medaljgravör av
fransk härkomst, † omkr. 1666,
troligen på Läckö i Otterstads skn, Skarab.
län. — P., som fått sin utbildning i
Rom, inkallades till Sverige 1649 av
drottning Kristina, erhöll befattning
som k. medaljör och stod t. o. m.
1662 i kronans tjänst med en
avlöning av 900 dlr smt om året. Han var
den förste konstnär i Sverige, som
anställdes med uteslutande uppgift
att gravera medaljer och mynt. Hans
första uppgift blev utförandet av
kastpenningar och andra medaljer till
drottningens kröning. "Dessa ganska
märkliga och förnämliga produkter
intaga en särställning i den
europeiska medaljkonsten genom sin starkt
antikiserande hållning, vilket icke
torde sakna sammanhang med
drottningens personliga smak"
(Thordeman). År 1663 gick P. i greve M. G.
De la Gardies tjänst och kallas 1666
"glasmakare". E. C—d.
Park, Gustav Lars, präst,
lapparnas förtroendeman, f. 9 mars 1886
i Arjeplogs skn, Norrb. län.
Föräldrar: lappen Lars Larsson och Greta
Kajsa Mårtensdotter. — P. deltog i
sin ungdom i renskötseln. Han
bevistade Sv. missionssällskapets skola i
Racksund och genomgick sedan
småskoleseminariet i Murjek. Han var
nomadlärare 1904—06 och 1908—09
och gick därefter i Fjellstedtska
skolan i Uppsala, där ban 1914 avlade
studentex., varefter lian ägnade sig åt
teologiska studier vid Uppsala univ.
Han blev teol. kand. 1919 oeh
prästvigdes följ. år. Åren 1920—27 var han
komminister i Glommersträsk,
Arvidsjaurs skn, Norrb. län, och är sedan
sistn. år kyrkoherde i Stensele,
Vas-terb. län. — P. framträdde tidigt som
ledare för lapparna och varmhjärtad
förkämpe för deras önskemål inför
Gustav Park.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
