Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Pasch, Lorens, d. y. - 4. Pasch, Ulrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pasch
37
Pasch
Lorens Pasch d. y.
Självporträtt (Konstakademien).
nas de av ärkebiskop Mennander
(knäbild 1780, östanå), biskop Olof
Celsius (Jakobs kyrksal, Stockholm)
samt biskop Stephan Insulin
(1790-talet, Strängnäs domkapitel). — Som
chef för Konstakad. visade P. stor
duglighet och organisatorisk talang
framför allt när det gällde
undervisningen. Även
utställningsverksamheten förbättrade han i hög grad.
Akad. bevarar i sin samling flera
kamratporträtt, som höra till P:s bästa
arbeten: den unge Sergel (omkr.
1766), medaljgravören Ljungberger
(1770), överintendenten Fredenheim
(1779), pastellmålaren G. Lundberg
(början av 1780-talet),
hovintendenten J. E. Rehn (1782), konstgjutaren
och överdir. G. Meyer (omkr. 1790)
samt det här avbildade
självporträttet, vars tillkomsttid torde ligga
närmare år 1800. Hans produktion är
omfattande; katalogen i S. Strömboms
monografi upptar
tvåhundrafemtio-sex nr. Många av hans porträtt äro
graverade av Floding, Gillberg, Akrel
m. fi. Ex. på P:s måleri finnas i bd 1
s. 22 och mot s. 258, bd 2 mot s. 90 och
s. 594, bd 3 s. 12 och 481. — P. är en
av den gustavianska tidens bästa
porträttmålare. I sin konst är han starkt
influerad av sina franska lärare. Sina
modeller uppfattar han spirituellt ocli
personligt utan att falla till manér.
Karakteristiken är mestadels
utomordentlig och stoffbehandlingen ofta
virtuosmässig. Färgskalan är sval och
elegant. P:s förste biograf, S. L.
Gahm Persson, skildrar honom (i sina
biografiska samlingar, nu i Uppsala
univ.-bibl.) sålunda: "Han är något
lång till växten; och af en brun eller
något mörk färg till ansiktet. Han
brukar egit hår ... är af ett tyst ocli
mycket fogeligt sinne. Stilla och
fredsam samt sköter endast sin ädla
konst." — Ogift. — Litt.: S.
Strömbom, "L. P. d. y." (1915); G. W.
Lundberg i Gazette des Beaux-arts (juni
1932). G.W.L.
4. Pasch, Ulrika Fredrika,
porträttmålarinna, f. 10 juli 1735 i
Stockholm, † 2 april 1796 därstädes. Syster
till P. 3. — P. undervisades till en
början av sin far. Sedan denne av
sjuklighet och fattigdom tvingats
upplösa hemmet, flyttade P. till en
släkting, vars hushåll hon förestod.
Jämsides med detta arbete strävade
hon på egen hand vidare med måleriet,
kopierade, målade och sålde
kungalängder, d. v. s. serier av porträtt av
Sveriges regenter från Gustav Vasa.
Efter hand började hon även mot
mycket blygsamma honorar måla porträtt
efter naturen och förvärvade
småningom en viss ryktbarhet. Hennes
första småborgerliga klientel ersattes
med en förnämare kundkrets, och vid
riksdagen 1763 väcktes frågan om
pension till henne, dock utan resultat.
Vid brodern Lorens P:s (P. 3)
hemkomst 1766 återupptog P. sina
försummade studier och gjorde nu
betydande framsteg. I samband därmed
ökade också beställningarna. Hennes
skickliga men något opersonliga
måleri ansluter först till faderns, senare
till broderns och Gustaf Lundbergs
konst ("Självporträtt", Konstakad.;
"Damporträtt" 1779, Nat. mus.; "G.
A. Reuterholm" 1776 och 1787,
Gripsholm; "J. G. Oxenstjerna" 1785).
Ex. på P:s måleri finnas i bd 2 s. 223
och 494 samt bd 3 s. 271. Ofta hjälpte
hon även brodern i dennes arbete,
dels genom att på hans tavlor med
stor omsorg måla accessoarerna, dels
genom att åta sig en del av hans
beställningar. Ofta gjorde hon kopior
efter broderns original. Hon blev 1773
led. av Konstakad. — Ogift. Å. N.
Ulrika Pasch, Självporträtt (detalj)
(Konstakademien).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
