- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
39

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Patkul, Johann Reinhold - Paton, James - 1. Paues, Anna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Paton

39

Paues

frånvarande till döden. — Efter några
års kringirrande i Europa kom P.
slutligen i kontakt med August II.
I ett betänkande, daterat jan. 1698
men framlagt för August först vid
årsskiftet 1698—99, skisserade P. en
anfallsplan mot Sverige. August
lockades med erövringen av Estland ocli
Livland, vilken med hänsyn till de
livländska förhållandena skulle bli en
lätt sak. I aug. 1699 avslöts mellan
August å ena sidan ocli P. som repr.
för den livländska adeln å den andra
en konvention, som bekräftade adelns
privilegier och ytterst lade makten i
detta stånds händer. Samtidigt
underhandlade P. med de missnöjda i
Livland. I maj 1699 besökte lian
Köpenhamn och på hösteii s. å. Moskva,
vilket följdes av det polsk-dansk-ryska
anfallsförbundet mot Sverige och det
stora nordiska krigets utbrott 1700;
själv tillskrev sig P. den ledande
rollen i denna händelseutveckling. — De
förbundnas planer i krigets inledande
skede kunde ej genomföras:
överrumplingen av Riga i febr. 1700
misslyckades, resningen i Livland uteblev,
Danmark tvingades till fred, ocli den
ryska krigsmakten krossades vid
Karva. P. utnämndes sannolikt 1700 till
generalmajor, men Augusts
förtroende för honom hade fått en stöt. Han
hade dock sin hand med vid
Birsen-mötet vintern 1701, där tsaren och
August träffade nya avtal. Efter
nederlaget vid Düna i juli 1701 blev
August benägen för fred, och det
osäkra läget drev P. över i tsarens
armar. Som rysk
överkrigskommissarie deltog han i förberedelserna för
ryssarnas anfall mot Baltikum,
värvade officerare och hantverkare för
Ryssland och utsågs slutligen i juli
1703 till ryskt sändebud hos August.
I okt. s. å. förnyades förbundet
mellan August och tsaren. P:s
huvuduppgift blev nu att förmå Preussen att
gå med i kriget, ocli i febr. 1704
befann lian sig i Berlin. Samtidigt drev
lian privat diplomati genom
underhandlingar även med Sverige. August
hade nu helt förlorat förtroendet för
honom, ocli då P. genom att överlämna
de ryska styrkorna i Sachsen till
Österrike även misshagat tsaren, blev
lian efter Augusts återkomst från ett
sammanträffande med tsaren i Grodno
fängslad i dec. 1705. Genom freden i
Altranstädt i sept. 1706
överlämnades P. till Karl XII. Som
landsförrädare dömdes lian att mista ära, liv
och gods. De grymheter, som voro
förenade med hans avrättning, blevo ett
av de viktigaste inslagen i den mot
Sverige riktade propagandan ute i
Europa. — P:s antisvenska
inställning, till stor del ärvd från
föräldrarna, hade inte främst nationella utan

James Paton. Pastell av P. Lindhberg 1837.

sociala orsaker. Han blev den
verksammaste företrädaren för den starkt
feodala livländska adeln i dess
opposition mot sv. envåldsregim och sv.
reduktionspolitik. Den positiva,
klass-betonade syftningen trädde dock
genom omständigheternas makt
småningom tillbaka; i lians äventyrliga
verksamhet under de sista åren finns
blott ett genomgående motiv: det
ursinniga svenskhatet. ■— Ogift. — Litt.:
O. Sjögren, "J. R. P." (1882); H.
Hornborg, "Konspiratören J. R. P."
(1945). G. F.

Paton, J a m e s, affärsman,
skeppsredare, f. 4 aug. 1794 i Queens Ferry,
Skottland, † 24 mars 1857 i
Stockholm. Son till fabrikanten Ninian P.
— P. gick i skola i Perth och flyttade
180S till London, där lian genomgick
handelsinst. Han kom 1S09 till
Sverige och fick plats som kontorist hos
firman Eberstein & co. i Norrköping.
Han begav sig till Stockholm 1814,
kon-ditionerade som kontorist i
grossistföretag till 1819, då han fick burskap
som grosshandlare ocli bildade firman
Paton & co., vilken blev en av stadens
mera kända. Tack var sina engelska
förbindelser kunde P. driva upp en
betydande omsättning i engelska
kortvaror, kolonialvaror, sydfrukter ocli
bomolja. P:s rederi blev småningom
ansenligt. Företaget utvidgades 1840
till att omfatta en för sin tid
betydande trävarurörelse med brädgårdar
vid Tegelviken och export. På
bergshöjden ovanför byggde P. ett lusthus
med trädgård, som i folkmun fick
namnet "Patons fåfänga" och som
alltjämt finns kvar. P. drabbades hårt
av den svåra depressionen 1844 och
tvangs att för en kortare tid nedlägga
sin rörelse. Den ekonomiska
motgången rubbade emellertid icke tilltron till
hans redbarhet. Han lyckades
återvinna sin ställning på börsen och
återge sin firma dess tidigare betydelse

och anseende; vid sitt frånfälle var
ban en förmögen man. — P. var i
mycket typen för en patriarkalisk
storhandlare från 1800-talets mitt.
Han var allmänt uppskattad för sin
stora redbarhet och sina personliga
vinnande egenskaper samt blev svensk
även till seder oeh tänkesätt, ivrig
att främja handel och näringsliv i
sitt nva hemland. Från 1837 utgav
han vartannat år en omsorgsfullt
uppgjord "Förteckning öfver svenska
handelsfartyg". — Gift 1819 med Sophie
Charlotte Falkenholm. E. Rn.

1. Paues, Anna Carolina,
germansk filolog, f. 26 sept. 1867 i
Ack-linga skn, Skarab. län, † 2 sept. 1945
i Stockholm. Föräldrar: fanjunkaren
Johan Wilhelm P. och Gustava
Andersson. —- Efter mogenhetsex. i
Stockholm 18S6 samt privata studier
i Italien och England avlade P.
"tri-pos"-ex. vid Newnham College,
Cambridge, 1897. Hon studerade vidare i
Heidelberg 1897—99 och blev vid
Uppsala univ. fil. lic. 1901 och fil. dr 1902.
Sistn. år inledde P. sin
lärarverksamhet vid ovannämnda Newnliam
College, där hon först var "fellow" och
1906—27 "staff-lecturer" i germansk
filologi. Åren 1908—27 var hon även
examinator i fornengelska vid
Cambridges univ. och 1916—19 i engelska
språket vid Leeds univ. Även för
kännedomen om sv. språket verkade P.,
dels genom mycket uppskattade
föreläsningarvid Cambridges univ. 1926—
36, dels som examinator i detta ämne
vid univ. i Cambridge ocli London.
Efter att två gånger i hemlandet ha
förklarats kompetent för professur i
engelska språket erhöll hon 1934
prof:s namn. — Mest framstående var
P. som handskriftsforskare. Såväl hon
själv som hennes lärjungar utgåvo
många förut opublicerade
handskrifter. Särskilt stor var hennes
kännedom om äldre bibellitteratur. Därom
vittna bl. a. hennes drsavli. "A 14th

Anna Paues.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 24 00:25:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free