- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
47

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Pechlin, Johan Niclas - 2. Pechlin, Carl Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Pechlin

47

Pechlin

efter en resa till Italien, till prof. i
medicin i Kiel. Han blev 1680 liertig
Christian Alberts av Holstein-Gottorp
livmedikus och sedermera dennes
bibliotekarie samt hovrättsassessor med
titeln hovråd. År 1698 åtföljde han
hertig Fredrik av Holstein-Gottorp på
en resa till Stockholm och begav sig
1701 på hans gemåls, prinsessan
Hedvig Sofias, önskan åter dit. Han
vistades två år i Sverige, återvände sedan
till Holstein men kallades 1704
tillbaka för att vara informator åt
hertigparets son, prins Karl Fredrik. Han
blev då även led. av Collegium
medi-eum. — P. hade stora kunskaper i
såväl medicin som andra vetenskaper.
Han utgav skrifter av bl. a. medicinskt
och teologiskt innehåll. — Gift 1679
med Anna Dorothea Engelott. M. B.

2. Pechlin, Carl Fredrik,
friherre von Löwenbach, arméofficer,
politiker, f. 8 aug. 1720 i Holstein, † 29
maj 1796 på Varbergs fästning.
Föräldrar: holsteinske ministern i
Stockholm, riksfriherren Johan P. von
Löwenbach ocli grevinnan Margareta
Amalia Floor. Sonson till P. 1. — P.,
som med föräldrarna överflyttat till
Sverige 1726, deltog som fänrik i
kriget mot Ryssland 1741—43. Efter dess
slut blev han adjutant hos politikern
general Carl Otto Lagercrantz och
deltog på hattarnas sida i det
politiska intrigspelet. De militära
befordringarna följde sedan raskt. Han
blev 1760 överste i armén och följ. år
överste för Jönköpings reg. År 1770
blev han generalmajor. Tre år .senare
tog han avsked ocli vistades därefter
mest på sina gårdar. Han hade genom
sitt giftermål med hattchefen Th.
Plomgrens dotter erhållit en stor
förmögenhet ocli ägde bl. a. sätesgården
Ålhult med nära hälften av Södra Vi
och Djursdala socknar, Fluxerums och
Sjundekvills sätesgårdar samt
Pauli-ströms, Hagelsrums ocli Vånganäs
bruk i Småland. — Sedan P. 1752
introducerats på Riddarhuset, blev han
hattarnas mest betrodde
penningutde-lare vid riksdagen 1755—56. Under
striden mellan sitt parti och hovet
förfäktade P. med stor skärpa ständernas
absolutism men tog i vissa fall
avstånd från hattarnas ekonomiska
politik. P. deltog med utmärkelse i
pommerska kriget men reste liem 1759
efter att ha erhållit permission. Vid
riksdagen 1760—62 trädde han i
spetsen för den med krigspolitiken
missnöjda fraktionen inom hattarna, det
s. k. lantpartiet, och angrep häftigt
rådet för att det börjat kriget utan
ständernas samtycke och för att det
genom att vägra adliga officerare
permission sökt hindra dem från att
bevista riksdagen. Hovet räknade också
med lantpartiets medverkan till att ge-

Carl Fredrik Pechlin.

Målning av P. Krafft d. ä. 1771.

nomdriva en utvidgning av
konungamakten och inledde förhandlingar i
detta syfte. Å andra sidan sökte
hattarnas ledare von Fersen ocli franske
ministern återvinna P. och lians
anhängare åt sitt parti. Till slut
uppnåddes också en överenskommelse,
enligt vilken kanslipresidenten von
Höpken och de båda ivrigaste
förespråkarna för krigspolitiken skulle
förmås att avgå eller avsättas från
sina rådsämbeten men inga
förändringar vidtagas i författningen eller
i alliansen med Frankrike; P. skulle
hållas "skadeslös för sina
omkostnader". Han uppfyllde vad han åtagit
sig, men mössorna hämnades genom
att med bistånd av hans övriga fiender
utesluta honom från Riddarhuset för
denna och följ. riksdag. Således kunde
P. först vid 1769 års riksdag åter spela
en mera betydande roll. Han befann
sig alltjämt i hattarnas led och
klandrade mössrådet för dess Underlätelse
att sammankalla ständerna under den
ekonomiska kris, som mössornas defla-

tionspolitik framkallat, och framför
allt för att det genom oskickligheten
i sina regeringsåtgärder ökat
allmänhetens sympatier för konungen, vilket
innebar en fara för ständerväldet.
Men då hattledarna arbetade för en
utvidgning av konungamakten,
övergick P. till motpartiet och hindrade
dem att realisera dessa planer. Han
bekämpade även med utpräglat
demagogiska argument deras förslag om en
devalvering av sedelmyntet och
medverkade till antagandet av sådana
förändringar däri, att planen blev
ogenomförbar. Vid 1771—72 års riksdag
framträdde P. åter som en av
mössornas ledande män. Då han av rådet
förordnades till överståthållare,
framkallade detta en konflikt med konungen.
Vid Gustav III:a statsvälvning flydde
P. från huvudstaden och sökte i
enlighet med mössrådets tidigare order
samla de småländska reg. till
motstånd men arresterades i Jönköping
och ställdes inför krigsrätt. Han
kunde dock ej lagligen fällas, varför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 24 00:25:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free