- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
81

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peterson, Peter - Peterson-Berger, Wilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Peterson-Berger 81 Peterson-Berger

6 Svenska män och kvinnor VI

ledare togs i anspråk av ett stort
antal institutioner och kommittéer. Han
bidrog med artiklar i religiösa tidskr.,
ss. i Augustana Tlieological Quarterly
och Ungdomsvännen. — Gift 1894 med
Mathilda Johnson. Å. N.

Peterson-Berger, Olof Wilhelm,
tonsättare, musikkritiker, författare,
f. 27 febr. 1867 i Ullångers skn,
Ångermanland, † 3 dec. 1942 i Östersund.
Föräldrar: lantmätaren Olof Peterson
och Sofia Wilhelmina Berger. — Efter
mogenlietsex. i Umeå 1885 studerade
P. 1886—89 vid Musikkonservatoriet
i Stockholm och avlade organistex.
där 1889. Han studerade komposition
och orkester för E. Kretschmer i
Dresden 1889—90 ocli var
musiklärare i Umeå 1890—92 samt lärare
vid Dresdener Musikschule 1S92—94.
Åren 1896—1930 var lian
musikanmälare i Dagens Nyheter, med undantag
för 1908—10, då han var förste
regissör vid K. teatern, och säsongen 1920
—21, då han vistades i Italien. Från
1930 till sin död var P. bosatt i sitt
liem Sommarhagen på Frösön. — P.
har som tonsättare en utpräglat
personlig, nationalromantisk stil, som
i vissa karakteristiska melodiska ocli
harmoniska drag framträdde mycket
tidigt, i slutet av 1880-talet. Mest
liar Grieg betytt för utvecklingen av
lians stil, men även med August
Söderman röjer han konstnärlig
frändskap. Av stor betydelse för honom har
även sv. folkton varit. I högre grad
än någon annan sv. tonsättare liar P.
levt sig in i folkmusiken och skapat
i dess anda. Till ej ringa del beror
detta på att han var så starkt
känslo-bunden till ett. landskap, Jämtland,
som han stiftade bekantskap med i
tjuguårsåldern och vars natur gav
näring åt hans fantasi. I viss mån torde
lians höga uppskattning av
folkmusiken ha ensidigt inriktat lians
musikaliska uppfinning och därigenom
begränsat hans konstnärliga spännvidd.
Onekligen nådde han sina vackraste
resultat, när han skapade i visans stil
och anda, med andra ord i sina
romanser och sina stämningsstycken för
piano; lians framgång var mera
diskutabel, när han gav sig i kast med
större och mera krävande musikarter,
ss. symfonin, dit hans starka
ambition lockade honom. En viss
ofullkomlighet och obehändighet i det
musikaliska hantverket hindrade honom
också från att på symfonins område
skapa fullödiga verk. Ehuru särskilt
stor som lyriker kom P. även inom
musikdramatiken, som han omfattade
med lidelsefullt intresse, att göra
synnerligen betydelsefulla insatser. Inom
P:s musikaliska alstring intaga de
talrika sångerna till piano (bl. a.
nitton häften under titeln "Svensk lv-

Wilhelm Peterson-Berger.

rik", 1897—1921) en central plats, i
synnerhet hans tonsättningar till
dikter av Karlfeldt. Den musikaliska
klangen i Karlfeldts vers utlöste hos
P. en skaparkraft, som gjort honom
till en av romansens mästare; detta
gäller även internationellt sett, ehuru
lians sånger ej nått någon större
spridning utanför Sverige. Av de
Ivarlfeldtsdikter han tonsatt märkas
"Månhymn vid Lambertsmässan",
"Längtan heter min arvedel", "Dina
ögon äro eldar", "Böljebyvals",
"Drömd lycka" och "Madrigal". Bland
andra diktare, som inspirerat P. till
ypperliga sångkompositioner, äro
Heidenstam ("Till bruden", "Höstsång",
"Gullebarns vaggsånger"), Levertin
("Florez och Blanzeflor", "Maj"),
Rvdberg ("Älvan till flickan"),
Strindberg ("Mitt trollslott"), Fröding
("Titania"), Bo Bergman ("Vid ässjorna")
och även Nietzsche. Till flera sånger
liar P. själv skrivit texten. — Som
tonsättare för piano slog P. igenom
med det första häftet "Frösöblomster"
(1S96), vilket senare följdes av två

andra (1900, 1914). Flera av dessa
miniatyrer, ss. "Sommarsång",
"Gratulation", "Vid Frösö kyrka", lia nått
vidsträcktare popularitet än några
andra sv. pianostycken. "Sex låtar för
klaver" (1897) rymmer det
märkligaste av lians pianostycken, "Väst i
fjällom", där hans intensiva
naturkänsla framträder i glödande
uttrycksfullhet. Bland P:s övriga
samlingar pianostycken märkas "Earina"
(1917), "Italiàna" (1922) och
"Ana-kreontika" (1—2, 1924—35).
Manskvartett och blandad kvartett odlade
P. alltifrån tidiga ungdomsår, ocli
han framträdde där med många
kärnfulla kompositioner ss. cykeln "En
fjällfärd", även om han ej kan sägas
ha verkat nyskapande på detta fält.
— I centrum för P:s intresse som
skapande konstnär stod musikdramat.
Alltifrån den stund, då han 1887
stiftade bekantskap med
"Mästersångarne i Nürnberg", torde han ha känt
som sin uppgift att skapa en sv.
motsvarighet till det wagnerska
musikdramat. Därvid kom lians talang som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:32:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/6/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free