Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Petrén, Alfred - 4. Petrén, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrén
94
Petrén
Alfred Petrén.
1909 på sistn. befattning och kvarstod
där till 1924. Han ägnade ett särskilt
intresse åt de straffriförklarades vård
och behandling. Under denna tid
utnämndes han till överläkare, 1911 vid
Säters hospital och 1920 vid Växjö
hospital, vilka tjänster han dock
aldrig tillträdde. Från 1924 var P.
hospitalsläkare vid Stockholms
hospital, till dess lian 1929 tillträdde
professuren i Uppsala, Efter avgången
från denna var han 1932—38
inspektör för sinnesslö- och
epileptikervår-den. — P. var socialdemokratisk led.
av Första K. 1912—35, tillhörde
lagutskottet och statsutskottet samt
deltog i handläggningen av viktiga
socialmedicinska ärenden. Han anlitades
flitigt i utredningar rörande
sinnessjukvård, sinnesslövård och
alkoholistvård; bland lians viktigare
dylika uppdrag må nämnas utredningen
för utarbetande av 1929 års
sinnessjuklag och sinnessjukstadga, i
vilken han deltog såsom ende repr. för
sinnessjukvården, samt den
utredning, som genom P:s initiativ ledde
till inrättande av en rad statliga
sinnesslöanstalter och sinnessjukhus i de
kaserner i Sala, Örebro, Vänersborg,
Jönköping och Lund, som blevo
disponibla i samband med 1925 års
försvarsreform. Detta var första gången
i Sverige som man inrättade
kvalificerade statliga vårdanstalter för sådana
psykiskt undermåliga, vilka voro
alltför asociala eller svårskötta för att
vårdas på länskommunala eller enskilda
sinnesslöanstalter; reformen
medförde stor lättnad för de socialvårdande
myndigheterna i riket. — P. var 1938
—44 ordf. i Allm. sv. fören. för vård
av sinnesslöa ocli fallandesjuka och
193S—48 ordf. i Fören. för
sinnesslöa barns vård. Framför allt efter sin
avgång från professuren har P., som
är övertygad absolutist, i stor
utsträckning ägnat sig åt
alkoholistvården och i Stockholm utfört ett
intensivt och av varmt mänskligt
intresse präglat arbete på detta
område; han tillhörde stadens
nykterhetsnämnd 1916—29 och var ordf. där
från 1923. — P:s vetenskapliga pro-
duktion omfattar över trehundra
skrifter, och han torde därmed vara den
mest produktive vetenskaplige
författaren bland sv. sinnessjukläkare.
Hans arbeten röra sig till någon del
inom den kliniska psykiatrin, men
sitt huvudsakliga intresse liar han
ägnat socialpsykiatriska och
kriminalpsykiatriska spörsmål,
organisatoriska frågor, alkoholistbehandling och
alkoholistvård, sinnesslövård o. dyl.
Särskilt märkas "Den sinnessjuke och
samhället" (1913) och "Grunddragen
av sinnesslövårdens utveckling i
Sverige" (1916). P. har på grund av sitt
politiska inflytande haft stor
betydelse för den sv. sinnessjukvårdens
utveckling och liar på detta område
tagit viktiga initiativ. På alla
områden av sin verksamhet har lian
manifesterat en energi av mycket ovanliga
mått, och är ännu (1949) aktivt
verksam som läkare, konsult inom
alko-liolistvården m. m. Han erhöll Illis
quorum i 12:e storleken 1938. — Gift
1S9S med Märta Anna Erika
Kylander. B. J.
4. Petrén, Karl Anders, läkare,
f. 2 dec. 1S6S i Halmstads skn,
Malmöh. län, † 16 okt. 1927 i Lund. Bror
till P. 1—P. 3. — Efter
mogenhetsex. i Lund 1885 blev P. där
med. kand. 1890, med. lic. 1894 oc-h
efter disp. 1895 med. dr 1896. Han
blev docent i praktisk medicin i Lund
1896, prof. i praktisk medicin i
Uppsala 1902 och verkst. dir. vid
Akademiska sjukhuset där 1903. Från
1910 var han prof. i praktisk medicin
vid Lunds univ., 1912—21 var lian
överläkare vid Ramlösa hälsobrunn
och från 1921 sjukhusdir. för Lunds
lasarett. — P:s mångsidiga
vetenskapliga produktion omfattar c:a 150
skrifter. Utbildad hos fysiologen M.
Blix behandlade lian i sina första
arbeten fysiologiska specialfrågor men
övergick snart till klinisk forskning
och upptog i sin drsavh. ett
patologisk-anatomiskt ämne,
ryggmärgsförändringarna vid perniciös anemi. Efter
studier 1895—96 hos neurologen
Dé-jérine i Paris var P. 1896—97
amanuens vid medicinska kliniken i Lund
och vistades 1897—98 hos internisten
Naunyn i Strassburg. Större
erfarenhet skaffade ban sig företrädesvis
genom privat praktik och verksamhet
som badläkare. Framför allt ägnade
ban sig emellertid åt vetenskapligt
arbete, till en början främst
inriktat på neurologin, inom vilken han
avhandlade nervsjukdomar i högre
ålder, bl. a. den gångrubbning, som i
litteraturen går under P:s namn.
vidare mvelit, ryggmärgssvfilis oc-h
framför allt de sensibla banorna i
ryggmärgen. Genom sammanställning
av ett rikt, dittills outnyttjat "vivi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
