- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
131

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Piper ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Piper

130

Piper

Carl-Fredrik Piper. Pastell (detalj) av G.
Lundberg.

nämndes han 1719 till kammarherre
hos Ulrika Eleonora. Sina första
politiska lärospån gjorde P., då han
1725 fiek åtfölja Josias Cederhielm på
dennes ambassad till S:t Petersburg.
År 1727 utnämndes ban till e. o.
kammarråd ocli 1733 till kammarråd. År
1742 blev lian bovkansler och 1747
president i Kammarkollegium. — I
frihetstidens riksdagspolitik spelade
P. en icke obetydlig roll som en av
det äldre mösspartiets hovsammaste
och även av motpartiet mest aktade
krafter. Vid samtliga riksdagar
mellan 1734 och 1752 hade ban säte i
sekreta utskottet. År 1751 avböjde
lian att uppsättas på riksrådsförslag.
Han ställde sig starkt kritisk till
hattpartiets aktiva utrikespolitik och
sökte dämpa de stämningar, som
ledde till 1741—43 års olyckliga ryska
krig. Sitt personliga inflytande på
flera av hattpartiets ledande män
sökte P. vid flera tillfällen använda
för att mildra verkan av de politiska
förföljelser och processer, som
hattarna anställde mot sina motståndare.
Sedan ban 1756 erhållit avsked,
tillbragte han återstoden av sitt liv på
sina gods. Han var en vitter och
kulturellt intresserad man, en av Dalins
gynnare, och skapade på Ängsö ett
stort och värdefullt bibi. Han blev
led. av Vet. akad. 1748. I
ordenssällskapet Awazu och Wallasis var P. en
framträdande medl., och dess
sammankomster förlades flera gånger till
hans hem. År 1748 erhöll P. de
ny-instiftade nordstjärne- och
serafimer-ordnarna. — Gift 1732 med grevinnan
Ulrika Christina Mörner af Morlanda.

H. E—a.

3. Piper, Peter Bernhard,
arméofficer, f. 14 jan. 1723 i Uppland,
† 26 maj 1799 i Stockholm. Föräldrar:
kaptenen Henrik Bernt P. och Ulrika
Catharina Gråsten. — P. blev 1741

konstapel vid artilleriet i Stockholm
men trädde redan 1745 i fransk tjänst
som lieutenant à la suite vid reg.
Royal Suédois. Han bevistade 1747—
48 striderna i Flandern, bl. a.
belägringen av Maastricht, erhöll 1756
fransk kaptensfullmakt och deltog
efter sjuåriga krigets utbrott i
striderna i Westfalen 1757—58. Sistn. år
återinträdde P. i sv. krigstjänst, blev
s. å. kapten i armén ocli deltog i kriget
i Pommern, från 1760 som löjtnant vid
artilleriet och överadjutant hos
generalen en clief, greve Augustin
Ehrensvärd, varvid han bl. a. bevistade
slaget vid Pasewalk i okt. s. å. P.
utnämndes 1771 till stabskapten vid
artilleriet och följ. år till major i
armén och placemajor på Sveaborg,
blev 1776 flygeladjutant för Finland
och tjänstgjorde 1780—84 som
kommendant på Sveaborg. P., som 1783
utnämndes till överste i armén, blev
följ. år generalintendent vid
kommissariatet i Finland ocli uppehöll denna
krävande befattning under finska
kriget 1788—90. P. var 1792—93 tf.
guvernör vid Krigsakad. på Karlberg
och blev 1793 generalmajor i armén
samt president i Krigskollegium. Han
kvarstod i denna befattning till sin
död. År 1796 blev han led. av
Krigs-vet. akad. — P. adlades 1776. — Gift
1773 med Elsa Maria de la Mötte.

A. Äg.

4. Piper, Fredrik Magnus,
arkitekt, f. 3 april 1746, † 22 jan. 1824
i Stockholm. Föräldrar:
hovintendenten Gabriel Magnus P. och Catharina
Christina Axberg. Brorson till P. 3.
— P. studerade vid Målarakad. under
Adelcrantz och blev 1772 konduktör.
Följ. år anträdde han i studiesyfte en
resa till Italien, Tyskland, Frankrike
ocli England. Han tog starka intryck
av den engelska trädgårdskonsten och
ägnade sig flitigt åt studier av tidens
berömda parkanläggningar. Dessa
specialkunskaper fick han i rikaste
mått användning för, när ban 1780
återvände till hemlandet, där Gustav
III omedelbart engagerade honom för
Hagas utbyggnad och för
ombildning-en av vissa partier i Drottningholms
gamla 1600-talspark. Han utnämndes
i detta sammanhang 1780 till
hovintendent. För Haga utarbetade P. en
generalplan, som sedermera i
huvudsak realiserats; däremot ha av de
projekterade byggnaderna (bl. a. ett
kasino i fransk stil och ett flertal
exotiska lusthus i tidens smak) endast
den s. k. turkiska kiosken med
dekorationer av L. Masreliez kommit
till utförande. I Drottningholm
återgår kanalområdet i parkens n. del på
P:s ritningar. P. uppgjorde planer till
Kungsträdgården och Djurgården i
Stockholm samt. till parken vid Fors-

Fredrik Magnus Piper. Medaljong av J.
Forsslund 1798 (Konstakademien).

marks gods i Roslagen. —: P. visade
som trädgårdsarkitekt betydande
förmåga att i stora anläggningar arbeta
med effektfull kontrastering av
gräsytor och boskéer; ban anses överhuvud
lia varit den förste, som i Sverige
introducerade engelsk trädgårdsstil.
Hans byggnader, vanligen präglade
av en dekorationsstil, som icke stod i
samklang med tidens redan strängare
formuppfattning, rönte mindre
framgång. Bland dessa märkas Listonhill
på Djurgården, Stockholm,
Bjärka-Säby i Östergötland och Wrangelsro i
Halland. — P. valdes 1795 till v.
preses i Målarakad., var från 1799 dir.
för undervisningen i byggnadskonst
där och blev 1803 tf. överintendent.
— Gift 1780 i London med Elisabet
Haekson. M. L—n.

5. Piper, Eva Sophie, grevinna,
hovdam, f. 30 mars 1757 i Stockholm,
† 11 febr. 1816 i Kimstads skn,
öster-götl. län. Föräldrar: riksrådet,
fältmarskalken greve Fredrik Axel von
Fersen (bd 2 s. 510) ocli grevinnan
Hedvig Catharina De la Gardie. —
1’., som var en av skönheterna vid
Gustav III :s hov, blev sextonårig
föremål för uppvaktning av Gustav III:a
bror, hertig Fredrik Adolf. År 1774
framförde lian sitt frieri till P:s far,
men denne avböjde. Hertigen föreslog
då, att P. skulle låta sig enleveras,
men efter lång tvekan avslog hon
anbudet och ingick ett av resp.
familjer avtalat resonemangsparti. År 1774
följde P. sin mor till Eutin i
Oldenburg för att hämta hertiginnan
Charlotta, hertig Karls brud. P. blev
hovfröken hos henne och snart hennes
närmaste förtrogna; hon var
hertiginnans hovmästarinna 1786—1809.
Hertiginnans bekanta och numera
publicerade dagbok är ställd till P. och
fram till 1800 författad i form av
brev till henne. I början av
1790-talet blev P. intim vän till friherre
Evert Vilhelm Taube, Gustav III:a

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free