Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Piper, Sophie - 6. Piper, Fritz - 7. Piper, Carl - 8. Piper, Emilie - Pippingsköld, Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Piper
132
Pippingsköld
Sophie Piper. Mälning av L. Pasch d. y. 1792.
gunstling under de sista ären, följde
honom 1798 till Karlsbad, där lian dog.
och fick ärva hans förmögenhet. Xär
P:s bror Axel von Fersen 1S01 blev
riksmarskalk, flyttade P. till honom
och blev värdinna i hans hem. Efter
Gustav IV Adolfs avsättning 1809
arbetade P. tills, med sin vän den
nyblivna drottningen på att lians son,
prins Gustav, skulle bli tronföljare.
Liksom brodern ståndaktig gustavian
var P. sedan länge hatad av Karl XIII.
Hon fick i rikt mått dela. broderns
impopularitet efter Gustav III:s död,
icke minst ett smygande förtal. Bl.
a. antogs hon ha bragt sin älskare
Evert Taube om livet genom
förgiftning för att komma i besittning av
hans förmögenhet. Då kronprins Karl
August dog 1810, utpekades snart
familjen Fersen som hans mördare.
Sedan brodern 20 juni dödats, började
även P. frukta för sitt liv. På kvällen
samma dag flydde hon förklädd till
mjölkförsäljerska ocli fick en
tillflyktsort på Vaxholms fästning, där
lion stannade till slutet av året. På
hennes begäran företogs en
undersökning av hennes papper, och förhör
anställdes inför en särskilt tillsatt rätt.
Hon frikändes belt, och Karl XIII
uttryckte offentligt i sv. ocli utländska
tidn. sitt beklagande över de
oförrätter som drabbat den Fersenska
familjen. Under denna svåra tid erhöll P.
giftermålsanbud från general von
Döbeln, som träffat henne tjuguett år
tidigare. Sina sista år framlevde P.
i stillhet på sitt gods Lövstad i
öster-götland. — Gift 1777 med
kammarherren greve Adolf Ludvig Piper (†
1795). B.L.
6. Piper, Claes Gustaf Fritz,
greve, militär, lanthushållare, f. 3
okt. 1S07 i Stockholm, † 26 juni
1897 på Krageholm i Sövestads skn,
Malmöh. län. Föräldrar:
överstekam-marjunkaren greve Carl Claes P. ocli
friherrinnan Ebba Maria Ruuth.
Sonsons son till P. 2. — P. blev student
i Uppsala 1827, avlade officersex.
1S29 och började s. å. tjänstgöra vid
Livreg:s husarkår, där ban 1840 blev
ryttmästare. Han erhöll avsked
därifrån 1846 men kvarstod som
ryttmästare i armen till 1858. Därjämte
tjänstgjorde ban vid hovet ocli vann
där befordran till
kabinettskammarherre 1835, adjutant hos Karl XIV
Johan 1842 och hovstallmästare lios
änkedrottning Desideria 1844. P.
övertog 1852 fädernegården Krageholm,
som lian uppdrev i liög kultur. Sedan
lian 1875 efter sin äldre broders död
även övertagit
fideikommissegendomarna Christinehov, Torup, Högestad
och Baldringe, var lian en av rikets
största jorddrottar och den främste
godsägaren i Skåne. Han blev led. av
Lantbruksakad. 1872 och hedersled,
där 1887. — P. deltog i ett flertal
ståndsriksdagar från 1834 och var led.
av Första K. 1867—75. Han tillhörde
iiven i flera decennier Malmöh. läns
landsting. Representationsreformen
1865 var han motståndare till. — Gift
1835 med grevinnan Aurora Amalia
Margareta Brahe. S. Sw.
7. Piper, Charles (Carl) Emil
Adolf Gustaf, greve, diplomat,
lanthushållare, politiker, f. 12 sept. 1818
på Lövstad i Kimstads skn, östergötl.
län, † 3 mars 1902 därstädes.
Föräldrar: överhovjägmästaren greve Carl
Fredrik P. ocli friherrinnan Emilia
Fredrika Aurora De Geer af Finspång.
Sonson till P. 5. —• P. blev student i
Uppsala 1832 ocli avlade hovrättsex.
där 1839, varefter ban s. å. ingick som
e. o. kanslist i
Justitiestatsexpeditio-nen. Han var andre sekr. i Kabinettet
för utrikes brevväxlingen 1843—48
samt legationssekr. i Köpenhamn 1S48
Carl Emil Piper.
—52, i S:t Petersburg 1852—54 och i
Paris 1854—56, varjämte han 1848
utnämndes till tjänstgörande
kammarherre hos drottning Josefina. Efter sin
avgång ur utrikestjänsten ägnade han
sig åt skötseln av sina egendomar,
Lövstad, Finstad ocli Skattne i
östergöt-land samt Reutersberg i Västmanland.
— P. var en gammaldags
grandseigneur ocli spelade länge en ledande roll
inom societetslivet i Östergötland, bl. a.
som den siste ordf. i därvarande
Ama-ranterorden. Han deltog i de båda
sista ståndsriksdagarna ocli var
därunder led. av statsutskottet. Efter
representationsreformen, som ban
reserverat sig mot, var lian led. av
Första K. 1867—69, av Andra K. 1870
—72 samt ånyo av Första K. 1883.
P. var en uppskattad medl. av
Lant-mannapartiet, vid vars
sammankomster lian stundom förde presidiet.
Under hela sin andrakammartid erhöll
ban placering i statsutskottet; 1869
och vid urtiman 1871 tillhörde han
konstitutionsutskottet. Vid riksdagen
1S83, då lian invaldes i Första K. av
den lantmannapartistiska
majoriteten i östgötalandstinget, understödde
ban det Posseska
härordningsförslaget. I olikhet med statsministern tog
ban under den begynnande tullstriden
ståndpunkt för protektionismen. —
Gift 1855 med sin kusins dotter
grevinnan Sophia Augusta Christina
Piper. S. Sw.
8. Piper, Emi l i e Hedvig Sof ia,
grevinna, donator, f. 30 aug. 1857 på
Lövstads gods, Kimstads skn, östergötl.
län, † 13 dee. 1926 därstädes. Dotter
till P. 7. — Vid sin faders död 1902
övertog P. skötseln av Lövstad,
varmed lion fortsatte till sin död. Hon
gjorde sig under denna tid mycket
uppskattad av de underlydande genom
sitt stora intresse för deras
välbefinnande ocli sin hjälpsamhet mot sjuka
och behövande. I sitt testamente
förordnade P., att Lövstads slott med där
befintliga möbler samt släkt- och
minnesföremål skulle tillfalla östergötl.
mus. för att bevaras åt eftervärlden i
orubbat skick. .Torddomänerna ocli
parken tillföllo Riddarhuset. — Ogift.
T.M.
Pippingsköld, Joseph
Gustafsson, före adlandet Pipping, läkare, f.
4 maj 1760 i Åbo, f 26 febr. 1815
därstädes. Föräldrar: handlanden Johan
Gustaf P. och Margaretha Rungéen. —
P. blev student vid Åbo akad. 1776,
fil. kand. där 17S1 samt i Uppsala
med. kand. 1782, med. lic. 1783 och
med. dr 1785. Efter praktisk
tjänstgöring vid Serafimerlasarettet ocli
Allin, barnbördshuset blev ban 1784
med. adjunkt och prosektor i anatomi
vid Åbo akad. ocli 1785 stadsläkare i
Åbo. Då ryska kriget bröt ut 1788,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
