- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
143

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Platon ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Plomgren

142

Plomgren

nom krigets olyckliga utgång blev
P:s ställning vanskligare, särskilt
som ban invecklades i tvist med en del
av stadens borgerskap. Han var den
ende av huvudstadens riksdagsmän,
som under den upprörda riksdagen
1742—43 konsekvent hävdade, att
ban väl var skyldig att höra sina
väljare i stadens enskilda ärenden men
ej i rikets allm. angelägenheter,
framför allt icke i den brännande
tronföljdsfrågan. Genom ett tvetydigt
uppträdande i denna och ett
misslyckat försök att skada England genom
utspridandet av en falsk instruktion
för engelska sändebudet i Stockholm
undergrävde P. sin ställning.
Sommaren 1743 ansattes lian hårt av
möss-partigängaren C. Springer under den
s. k. principalatstriden, vilken ledde
till att P. under några veckor
avstängdes från sekreta utskottet men som i
stort sett slutade med seger för
honom. Under den fortsatta striden med
Springer uttryckte P. och Kierman
den moderna uppfattningen av
riks-dagsfullmäktigskapet pä ett sätt,
som uppmärksammats i vår tid. Även
vid 1746—47 års riksdag tillhörde
P. den innersta kretsen av sekreta
utskottet och stod i nära
förbindelse med franske ambassadören, bl. a.
som penningutdelare. Han belönades
med kommerserådstiteln och fick som
balsam på såren efter Springerska
striden 12 000 dlr smt. Krönet pä lians
riksdagsmannabana nåddes vid 1751
—52 års riksdag, då lian valdes till
talman för sitt stånd. — Som
kommunalpolitiker bekämpade P. allt som
smakade omedelbar demokrati (t. ex.
Springers läror). Han ville gärna
värna borgerskapets, d. v. s. i själva
verket de förmögna grosshandlarnas,
rättigheter gentemot magistraten.
Denna önskade lian så mycket som möj
-ligt göra till ett organ för den
oligar-kiska borgerliga självstyrelsen, d. v. s.
till ett parlamentariskt organ. Genom
valet av P. till handelsborgmästare
(1747) var ett betydelsefullt steg
taget, på denna väg. Även för andra
kommunala institutioner spelade P.
en roll. Han var bl. a. led. av
bemed-lingskommissionen 1734—43 och
inlade stora förtjänster som led. av
Änkhusets direktion. — P. är en av
de förnämsta företrädarna för
kombinationen av storföretagare och
politiker under frihetstiden. Man finner
honom på de flesta
politisk-ekono-miska nyckelpositioner; han var
riks-banksfuilmäktig, led. av sekreta
han-dels- och manufakturdeputationen vid
riksdagarna från 1739, fullmäktig
i Generaltullarrendesocieteten samt
medl. av den första uppsättningen
fullmäktige i Jernkontoret (1747).
Han liade jämte Kierman 1739—42

Thomas Plomgren.

Målning av J. Hörling

hand om inkasseringen av de franska
subsidierna och var från 1747 en av
kontrahenterna i det första
växelkontoret, som skulle "fälla kursen"
på utlandet. Handelshuset Anders &
Thomas Plomgren var under
1730-och 1740-talen i allmänhet en av de
tio största järnexportörerna i
Stockholm; dess importvaror voro främst
spannmål, salt, viner och sill. P. var
en av initiativtagarna till Levantiska
kompaniet, som drev handel på
Medelhavet med sv. fartyg, och tillhörde
dess direktion från tillkomsten 1738;
likaså var han stor delägare i
Ostindiska kompaniet. Behållningen i
boet uppgick enligt bouppteckningen
till nära 1 750 000 dlr kmt, och bland
tillgångarna märkas patricierhuset
vid Södermalmstorg, Stensta och
Ös-terhammars bruk i Örebro län,
Pauli-ströms bruk i Jönköp. län samt
Sjundekvillsverken och säteriet Ålhult
i Kalmar län; den sistn. egendomen

gjorde P. till fideikommiss, men
fidei-kommissnaturen överflyttades av
sonen till Måstena i Bälinge skn,
Södermani. län. I motsats till partivännen
Kierman, som lian ofta nämnes
tillsammans med, gick P. bort, medan
ban ännu stod på höjden av makt och
anseende. Han synes lia varit en mer
kultiverad företrädare för
"skeppsbroadeln" än denne. P. blev led. av
Vet. akad. 1739 och bidrog i dess
handlingar med "Tankar om liandelen
i gemen" (1740). — Gift 1726 med
Birgitta (Brita) Christina Funck.

T. H.

3. Plomgren, Ida Amalia von,
kvinnosakskvinna, f. 9 sept. 1870 på
Måstena, Bälinge skn, Södermani. län.
Föräldrar: översten Anders Erland
Peter von P. och friherrinnan
Charlotta (Lotten) Johanna Jakobina
Liljencrantz. Sonsons sondotter till P. 2.
— P. avgick från Normalskolan för
flickor i Stockholm 1887. Under de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 10 23:52:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free