Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Poignant, Ernst - Polack, Jakob - Polhammar, se Polhem - Polheimer, Anders, bergsvetenskapsman, se s. 148 - Polhem, Polhammar, Polheimer, släkt - 1. Polhem, Christopher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Polack
140
Polhem
tenen Anton Fabian Theodor P. ocli
Emilie Lovisa Charlotta
Kuylenstierna. Sysslings son till P. 1. — Efter
läroverksstudier i Karlstad blev P.
apotekselev 1883 och avlade farmacie
studiosiex. 1886 samt apotekarex.
1890. Han tjänstgjorde därefter vid
apotek i Söderhamn, Stockholm,
Skene (Västergötland) och Göteborg samt
innehade apoteket i Teckomatorp
(Skåne) 1912—20 och apoteket
Lejonet i Stockholm 1920—36. År 1925
antogs ban till hovapotekare. P. liar
haft många uppdrag inom sin kår.
Särskilt märkes, att han var ordf. i
Göteborgskretsen av Sveriges
farma-ceutförb. 1908—09 och i
Farmacevter-nas sjukkassa 1908—12, led. av
Apo-tekarsocietetens direktion 1923—35
och sekr. där 1923—25, led. av styr.
för Apotekens kontrollaboratorium
1923—35 ocli led. av
apotekarbeford-ringsnämnden 1927—35. Därjämte
innehade han 1925—30 posten som
sekr. i Fédération Internationale
Pharmaceutique. — Gift 1937 med
Rut Linnea Sundqvist. S. I..
Polack, Jakob, köpman,
brukspatron, f. 13 jan. 1683 på Frösön
invid Östersund, † 15 nov. 1750 i
Sundsvall. Son till länsmannen Alexander
P. — P., som liade sin första
anställning ss. handskrivare hos
regements-auditören vid Jämtlands infanterireg.,
inflyttade 1700 till Sundsvall, där
ban följ. år erhöll burskap. Inom få
år var ban en av stadens främsta
köpmän och från 1710-talets slut den
avgjort mest betydande, med en
utomordentligt omfattande och för lokala
konjunkturer okänslig rörelse. Till en
början bedrev P. framför allt
bjälk-liandel (till stor del export) och
rederirörelse, men hans verksamhet grep
så småningom in på många andra
områden av det norrländska
näringslivet. Åren 1720—21 byggde ban sex
galärer för den sv. skärgårdsflottan,
och 1724—26 genomförde han ett för
tidens förhållanden jättelikt företag:
för en bjälkleverans till
befästningsarbeten i Stockholms skärgård lät
ban avverka en stor del av den orörda
skogen vid mellersta Ljungan (Stode,
Torps och Borgsjö socknar) ocli företa
en strömrensning, som gjorde det
möjligt att flotta det fällda timret utför
floden. P. upprätthöll nära relationer
till Jonas Alströmer, blev delägare
i Alingsås manufakturverk 1725 och
utsågs till en av dess dir. Vidare var
ban intressent i Rörstrands
porslinsfabrik och i flera gruvföretag m. m.
Sedan han 1733 köpt och sedermera
igångsatt de nedlagda järnbruken
Högfors och Gålsjö i Boteå skn,
Ångermanland, övergick ban snart belt
till bruksrörelse. I kompanjonskap
tned ägaren till Graninge bruk, Johan
Jakob Polack. Målning (detalj) tillskriven
E. Hofverberg.
Clason, byggde och drev lian Bollsta
masugn i Ytterlännäs skn
(privilegierad 1737). Överhuvudtaget var hans
samarbete med Clason intimt ehuru
ej fritt från slitningar.
Affärsförbindelsen kompletterades 1735 genom
giftermål mellan en av Clasons söner
och P:s enda barn, dottern Margareta
Elisabet (f. 1714, † 1784). P:s
förmögenhet övergick därigenom i sinom
tid till släkten Clason. — P. var led.
av borgarståndet vid riksdagarna
1719, 1723 och 1731; han verkade
spec. 1723 (bl. a. som led. av
kommers-deputationen) med kraft för de
norrländska intressena. — P. är genom sin
expansionslust, djärvhet och
projektrikedom en i hög grad tidstypisk
företeelse. Till skillnad från många andra
förgrundsgestalter inom sv.
näringsliv vid denna tid synes han emellertid
därjämte ha varit en framstående
affärsbegåvning. I fråga om
ekonomisk ställning och livsstil är han en
värdig norrländsk motsvarighet till
’’’skeppsbroadeln" i Stockholm. Invid
Sundsvall byggde lian i 1720-talets
början herrgården Jakobsdal, som
uppges länge ha varit den vackraste
gården i trakten, och vid ungefär
samma tid köpte han genom en adlig
bulvan Holms säteri i Överlännäs skn,
Ångermanland; ban tycks i
fortsättningen lia bott omväxlande på Holm
och Jakobsdal. — Gift 1713 med Anna
Mört. U. D.
Polhammar, se Polhem.
Polheimer, Anders,
bergsvetenskapsman, se s. 148.
Polhem, Polhammar,
Polheimer, släkt, enligt Christopher
P. härstammande från österrikiska
friherrliga ätten von Polheim eller en
ungersk adelsman Polheimer; i
öster-rike levde dock under 1500- ocli
1600-talen även konsthantverkare med
namnet Polhammer. Från Pommern
invandrade vid 1600-talets mitt Wolf
Christoph Polhammar († 1669). Han
skall under en sjöresa lia strandat på
Gotland och stannade sedan i Visby,
där han etablerade en omfattande
handelsrörelse. En son till honom,
uppfinnaren Christopher Polhammar
(P. 1), adlades 1716 med namnet P.
oeh blev far till mekanikern,
kammarherren Gabriel P. (P. 2), med vilken
ätten utdog på manssidan. En brorson
till P. 1, Anders Polhammar (f. 1705,
† 1767), var först bruksförvaltare och
sedan arrendator av Polhemska
andelen av Stjärnsunds bruk i Dalarna.
Bland dennes söner, som ändrade
släktnamnet till Polheimer, märkes
bergshauptmannen Anders Polheimer
(P. 3), far till gesclnvorner Anders
Polheimer d. y. (f. 1780, † 1847). —
Litt.: H. Rosman, "P:s släkt och dess
minnen på Gotland" (1911); O. Vogel,
"Christopher Polhem und seine
Bezieh-ungen zum Harzer Bergbau" (i
"Bei-träge zur Geschichte der Technik und
Industrie", 5, 1913). A. Ltz.
1. Polhem, Christopher, före
adlandet Polhammar, uppfinnare, f.
18 dec. 1661 på Gotland (sannolikt
i Nystugu i Tingstäde skn), † 30
aug. 1751 i Stockholm. Föräldrar:
handelsmannen i Visby Wolf
Christoph Polhammar och Christina
Eriksdotter Sehening. — När P:s far dött
och modern gift om sig, kom P. tioårig
till Stockholm, där hans farbror,
bokhållaren i postverket Hans Adam
Pol-hammar, höll honom i skola. Efter
farbroderns död 1673 tog P. tjänst på en
gård i Uppland, och efter två år kom
ban som inspektor till Vansta i
Södertörn. Där inrättade ban en ur- och
redskapsverkstad och sökte teoretiskt
utbilda sig i mekanik med hjälp av
präster i orten. Efter nära tio år pä
Vansta tog han tjänst på Fållnäs i
Sorunda skn, där kyrkoherden E.
Dryselius gav lionom den länge
eftertraktade undervisningen i latinska
språket. Dryselius, som snart
upptäckte sin lärjunges sällsynta
begåvning, ivrade för hans fortsatta studier
och rekommenderade honom hos prof.
Anders Spole i Uppsala, för vilken P.
därpå 1687—90 studerade matematik.
I Uppsala kom P. för första gången
i kontakt med tidens vetenskapliga
spörsmål, och det var under
inflytande av lärdomsstadens framstående
personligheter, främst Olof Rudbeck,
som han fick nya riktlinjer för sina
strävanden. Han vann rykte genom
att iståndsätta domkyrkans
astronomiska ur från Sturetiden (förstört
vid branden 1702), och lian
konstruerade åt Bergskollegium ett
malm-uppfordringsverk, som visades för
Karl XI och inbragte en årlig pension
på 500 dlr smt. I förändrad form in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
