- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
152

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pontén ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Poppius

152

von Porat

Nils Poppe.

och frän 1941 på Oscarsteatern, där
lian stannade till 1946. År 1947 var
P. dir. för Södra teatern. -— Av P:s
insatser märkas talrollerna Lill-Klas
i G. af Geijerstams "Stor-Klas och
Lill-Klas", Truls i J. Wigfors’ "Sten
Stensson Steen frän Eslöv", Jacob i
Hj. Bergmans "Hans nåds testamente"
samt hans framträdande i
operetterna "Blåjackor", "Teaterbåten" och
"Lorden från gränden". P. har även
under många år ägnat sig åt filmen,
till en början i biroller. På senare tid
ha filmer så gott som helt byggts upp
kring P:s karakteristiska komik, ss.
i "Aktören", "Ballongen", "Pengar"
ocli "Stackars lille Sven". P. liar
medverkat som manuskriptförf. i sina
filmer och liar regisserat ett par av
dem. — Såväl på scen som i film har
P. från en mekaniserad farsteknik
nått fram till en personlig, av
mänsklighet och en smula sentimentalitet
präglad humor, i mycket påminnande
om Chaplins. Hans omsorgsfullt
utarbetade sketcher och akrobatiska
danser bilda nästan alltid fristående
inslag i de operetter, där P. under
senare år varit det dragande komiska
namnet på sv. scen. — Gift 1949 med
skådespelerskan Inga Landgré. H. U.

Poppius, Gabriel, jurist,
ämbetsman, f. IS febr. 1769 i Jokkas
skn, Savolaks, Finland, † 3 jan. 1S56
i Stockholm. Föräldrar: kyrkoherden
Henrik P. ocli Katarina Nylander. —
Efter att ha genomgått trivialskolan
i Eantasalmi inskrevs P. 17S6 vid
Åbo akad., där han studerade till
1792. S. å. antogs ban till auskultant
i Åbo hovrätt; de följ. åren
tjänstgjorde han omväxlande där och hos
lantdomare. Han blev 1799 notarie
i hovrätten, var 1799—180S
häradshövding i övre Satakunda nedredels
härad samt förordnades 1S01 till
föredragande i Högsta domstolen i
Stockholm; s. å. erhöll ban lagmans full-

makt. År 1805 blev han led. av rikets
allm. ärenders beredning, och 1808
fick han transport ss. häradshövding
till Rekarne m. fi. härader. På hösten
s. å, utsågs lian till enskild
föredragande i justitieärenden hos Gustav
IV Adolf. Ehuru lians förhållande
till konungen av allt att döma var
gott, var ban invigd i förberedelserna
till 1809 års statskupp och hjälpte i
blygsam omfattning till med dess
genomförande. Från s. å. är en
promemoria av P. i författningsfrågan
bevarad (tr. i Hist. tidskr. 1S96); i
denna förenas på ett för P.
karakteristiskt sätt allmänt liberala
tankegångar med ett krav på stor
varsamhet i det aktuella reformarbetet. Åren
1809—26 var P. justitieråd. I sin
domargärning var han synnerligen
nitisk, stundom på ett sätt som av
kollegerna förnams ss. besvärande.
Han intog alltid en utpräglat
självständig ställning och framstod med
tiden allt klarare som domstolens
mest auktoritativa led. Hans nästa
post var som president i
Kommers-kollegium 1826—33. Detta verk liade
sedan 1809 i viss grad råkat i
upplösning, och dess
existensberättigande hade allvarligt ifrågasatts. På P:s
initiativ begränsades nu i olika
etapper kollegiets arbetsuppgifter ocli
personal. I övrigt strävade han
oavlåtligt efter direkt kontakt med repr. för
näringslivet. Särskilt sökte han
under långvariga tjänsteresor främja
och förädla fåra vein i landet; som
uppdrag vid sidan av ord. tjänst liade
ban att inspektera stamsehäferierna
och överhuvudtaget ha överinseendet
över institutionerna för
ullproduktionens främjande, och denna syssla
behöll ban långt efter det han frånträtt
chefskapet för Kommerskollegium. •—
P. invaldes 1S27 i Vet. akad. och blev
därigenom valbar till prästeståndet.
Som en av akad:s bägge repr.
bevistade ban riksdagarna 1828—30, 1834
—35 och 1840—41 (led. av
bankoutskottet 1828—30 och 1840—41). År
1833 utsågs P. till led. av statsrådet.
I denna befattning var han
handikappad av sin dåliga franska, kanske
också av en överdriven juridisk
formalism; vidare hade ban svårt att dra
jämnt med justitiestatsministern
Rosenblad. Själv företrädde han i flera
avseenden en liberal åskådning (bl. a.
i näringsfrihetsfrågan), men han var
odogmatisk och försiktig ocli därtill
en stor beundrare av Karl XIV
Johan; som regeringspolitikens
talesman i prästeståndet 1834—35 blev
han föremål för fräna angrepp i den
liberala pressen. I dec. 1835, då ban
ansåg sig ha kommit upp i
pensionsåldern, begärde lian avsked från
statsrådsposten, vilket beviljades i juli

Gabriel Poppius. Målning (detalj) av J. G.
Sandberg 1831 (Kommerskollegium,
Stockholm).

följ. år. — P. blev 1809 delägare i
hemmanet Morsta i Össeby-Garns skn,
Stockholms län (1827—52 ensam
ägare) , och 1818 arrenderade ban Kevinge
i Danderyd, vilket 1S34 övergick i
hans ägo. Han var en föregångsman
vid införandet av nya
odlingsmetoder. År 1817 blev lian led. av
Lant-bruksakad., och 1838 utnämndes han
till dess dir. P:s direktörstid, som
räckte till hans död, har bedömts
som den framgångsrikaste perioden i
akad:s historia. — Under bela sin
ämbetsmannatid betroddes P. med ett
stort antal specialuppdrag; genom sin
energi och sin ständigt
uppmärksamma kritik åstadkom han därvid ofta
betydelsefulla ting. Senast 1804
började lian delta i arbetet inom
lagkommissionen (upplöst ISOS); där utförde
ban bl. a. den huvudsakliga
redigeringen av 1S07 års lagsamling. Han
var granskande led. av lagkommittén
1811—26, ordf. i
nummerlotteridirektionen 1813—41 och i 1834 års
tullkommitté samt inspektor för det av
E. Nonnen inrättade lantbruksinst.
vid Degeberg från 1835 till sin död.
Dessutom var lian från 1833 ordf. i
Sällskapet för nyttiga kunskapers
spridande. År 1818 promoverades han
i Uppsala till jur. utr. dr. Karl XIV
Johan gjorde honom 1843 till den
förste ofrälse serafimerriddaren. —
Om P:s på en gång lättretliga och
omåttligt envisa lynne vittnar ett
stort antal diskussionsprotokoll och
samtida anteckningar. Han synes
samtidigt ha haft en viss personlig charm;
han hade lätt både att förvärva och
att behålla vänner. — Gift 1809 med
Anna Gustava Hoclischild. — Litt.:
B. Wedberg, "G. P." (1934). U. D.

Porat, von, ätt, härstammande
från Mecklenburg, varifrån äldste
kände stamfadern Christoffer Porath
på 1600-talet inkom till Sverige. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free