- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
154

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Porat, Gösta von - Porse, släkt - Porse, Knut, hertig av Halland, se Knut Porse, bd 4 s. 298 - Porthan, Henrik Gabriel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Porse 154 Porthan

1920—22 samt led. av 1919—22 års
flygkommission och av
luftfartutredningen 1919—21. År 1926 blev P. led.
av Krigsvet. akad. — Gift 1913 med
Elsa Norrman. B. G—n.

Porse, medeltida frälsesläkt, som
leder sitt ursprung från Halland.
Ätten förde tre sjöblad och är
möjligen befryndad med släkten Ribbing.
Släkten P:s genealogi är ej fullt
klarlagd. Den danske "kungamördaren"
Peter P., som flydde till Norge 1287
och även kom till Sverige, var död
1324 och antas ha varit far till den
Peter P. d. ä., vilken är nämnd som
väpnare 1336—45. Den sistn. måste
dock lia blivit riddare, därest han är
far till riddarsonen Peter (Petersson)
P., "unge herr Peter P.". Den äldre
Peter P. förvärvade Fivelstad i
öster-götland i pant av hertig Erik. Den
yngre Peter P. blev stor jordägare i
Finnveden, där han bl. a, liade
Toft-näs i Bolmsö skn, Jönköp. län. Han
var gift med Ingeborg, dotter till
marsken Magnus Röde. I striden 1364
stod Peter P. d. y. på Folkungasidan
och synes ha dubbats till riddare strax
före slaget vid Gataskogen 1365;
möjligen var han sedan hövitsman pä
Älvsborg. Mot 1370-talets slut
försonade ban sig med konung Albrekts
regim, flyttade över i dennes riksdel,
satt 13S2 i rådet och liade, liksom
tidigare lians svärfar, Finnveden i
förläning. Peter P. d. y. levde ännu
13S6. Hans gren utgick med sonen
Magnus P. (tydligen död 1398), som
testamenterade gods till Vadstena
kloster. Syster till lierr Peter P. d. y.
var Margareta Petersdotter († 1360),
som var gift med sedermera drotsen
Bo Jonsson Grip. Bror till dem var
måhända Magnus P., som nämnes
som häradshövding i Tjust 136S—79
ooch var död 1381. Hans ena dotter,
den godsrika fru Birgitta
Magnusdotter till Fållnäs († 1450), slöt ätten.
Hon var gift första gången med
riddaren Arvid Bengtsson (Oxenstierna)
(bd 5 s. 677), andra gången med
riddaren Erik Stensson (Bielke). Nära
frände, troligen kusin, till Peter P.
d. y. ocli Margareta var hertig Knut
P. (bd 4 s. 298), vars gren utgick
med sönerna, hertigarna Ilåkan och
Knut, vilka avledo i pesten 1350. —
Litt.: K. H. Karlsson,
"Arfsindel-ningen efter fru Birgitta
Magnusdotter (Porse)" (Personhist. tidskr.
1909); S. Engström, "Bo Jonsson"
(1, 1935); J. Rosén, "Striden mellan
Birger Magnusson och hans bröder"
(1939); C. Härenstam, "Finnveden
under medeltiden" (1946). B. H—d.

Porse, Knut, hertig av Halland,
se Knut Porse, bd 4 s. 298.

Porthan, Henrik Gabriel,
historiker, biblioteksman, f. 8 nov.

Henrik Gabriel Porthan.

Gravyr av J. B. Berndes.

1739 på Viitasaari prästgård,
Viita-saari skn, Vasa län, Finland, † 16
mars 1804 i Åbo. Föräldrar:
kyrkoherden Sigfrid Henriksson P. och
Kristina Juslenia. — P. blev student
1754, fil. magister 1760, docent i
vältalighet 1762, biblioteksamanuens
1764, univ.-bibliotekarie 1772 och
prof. i vältalighet 1777, allt vid Åbo
akad. Han blev medl. av Vitt. akad.
1788 och av Vet. soc. i Uppsala 1796
samt erhöll kansliråds titel 1802. —•
P:s tidigaste studier handleddes av
morbrodern Gustaf Juslenius. Vid
Åbo akad. uppmärksammades han
tidigt av biskop O. F. Mennander,
vilken påverkade hans utveckling och
alltid visade honom stor välvilja.
Bland univ.-lärarna liade
elokventie-prof. Henrik Hassel den största
betydelsen för P:s vetenskapliga mognad;
genom sina föreläsningar över latinsk
litteratur, framför allt Cicero,
införde lian P. i den nvhumanistiska
anda, som denne sedan skulle bli en
god exponent för. P. disputerade pro
exercitio 1758 över "Revelationi quid
debeat philosopliia nostra", del 1, och
ett år senare pro gradu över
"Aplio-rismi philosophici". I och med utnäm-

ningen till magister docens i
vältalighet fick P:s studier en för framtiden
mera fruktbar inriktning. Som
handledare i vältalighetens teori och den
romerska poesin samt i prosaisk och
poetisk framställning på såväl latin
som modersmålet verkade han
synnerligen stimulerande på den
akademiska ungdomen. Som kurator för
den österbottniska nationen under
många år uträttade han mycket för
studentlivets hyfsning. — Som
amanuens vid univ.-bibl. kom P. att stifta
närmare bekantskap med den finska
litteraturen ocli väcktes därvid till
insikt om betydelsen av att utforska
denna. I en serie disputationer, "De
poesi fennica" (1—5, 1766—78),
lämnade han bidrag till belysningen av
den inhemska poesins art och
förhållanden. Särskilt värdefull är den
språkliga ocli metriska analysen,
framför allt av runosångerna med
deras magiska innebörd och deras
uttryck för folkkaraktär och
ålderdomligt finskt tankeliv. I avh. "De
super-stitione veterum Fennorum theoretica
et practica" (1782) tillämpade P. en
komparativ metod på folkloristiken.
Därifrån var steget ej långt till att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 24 00:25:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free