Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Psilander, Hjalmar - Pufendorf, von, ätt - 1. Pufendorf, Esias von - 2. Pufendorf, Samuel von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Pufendorf
176
von Pufendorf
Hjalmar Psilander.
deutsche Apokalypse", tr. i Uppsala
univ:s årsskr. 1001) samt docent i
tyska språket s. å. De båda följ. åren
ägnade P. som innehavare av Thuns
resestipendium åt studier vid univ. i
Göttingen, Berlin och Leiden. År 1006
utnämndes han till e. o. prof. ocli 1909
till prof. i sitt ämne, allt vid Uppsala
univ.; lian pensionerades 1934. —
Bland P:s skrifter märkes utom
drs-avh. "Ett fragment af den tyska
Trojasagan i det Wrangelska
biblioteket på Skokloster" (i Uppsalauniv:s
årsskr. 1917). Flertalet av hans
vetenskapliga arbeten utgöras av
recensioner och små uppsatser i germanistiska
tidskr. och festskrifter. De präglas av
klarhet och skärpa. Dessutom lia
dagspressen och L^ppsalastudenternas tidn.
Ergo innehållit talrika alster av hans
penna. — Gift 1907 med fil. mag.
Signe Maria Pettersson. A. L—t.
Pufendorf, von, ätt,
härstammande från Glauchau i Sachsen, där äldste
kände stamfadern Tomas Pufendorfer
dog 1564. Hans sonsons son var
diplomaten Esaias Pufendorfer (P. 1), som
1673 adlades under namnet von P.;
ban slöt själv sin ätt. År 1684 adlades
med samma namn lians yngre bror,
sv. rikshistoriografen Samuel von P.
(P. 2), som 1694 upphöjdes i
friherr-ligt stånd men ej tog introduktion på
Riddarhuset. Även ban slöt själv sin
ätt. Från en äldre bror till P. 1 och
P. 2, pastorn i Flöha i Sachsen
Jeremias P. (f. 1623, † 1703),
härstammar en ännu levande släktgren, som
1756 upphöjdes i tyskt riksadligt
stånd.
1. Pufendorf, Esaias von, före
adlandet Pufendorfer, diplomat, f.
25 juli 1628 i Dorf-Cliemnitz, Sachsen,
† 26 aug. 1689 i Regensburg.
Föräldrar: kyrkoherden Esaias Pufendorfer
och Margareta Hiekmann. — Efter
studier i Leipzig och Jena blev P.
magister vid sistn. univ. 1649. Han
verkade därefter en tid som docent i
Leipzig och utgav bl. a. avh. om
druiderna och Platons teologi. Som lärare
för fältmarskalken Hans Christoffer
von Königsmarcks son Otto Wilhelm,
den blivande fältherren, fick den
kar-riärlvstne P. tillfälle att nå kontakt
med de mest inflytelserika kretsarna
i Sverige; 1659 inträdde ban i sv.
statstjänst. P. sändes 1662 som
kom-missionär till Königsberg i det
hemliga uppdraget att knyta närmare
förbindelser mellan Sverige och de
preussiska kuststäderna, särskilt Danzig.
Förhandlingarna runnö dock ut i
sanden, och P. utvisades av den
bran-denburgske kurfursten (1663). Under
senare delen av 1660-talet
tjänstgjorde lian vid sv. ambassaden i Paris
och var i realiteten Sveriges minister
där. År 1670 blev P. regeringsråd i
Bremen och Verden och 1671 resident
i Wien. Hans bemödanden att
åstadkomma ett närmande mellan ke jsaren
och sv. regeringen strandade på grund
av Sveriges förbund med Frankrike
1672; efter slaget vid Fehrbellin 1675
förklarade kejsaren Sverige krig.
Under de följ. åren innehade P., som
blivit adlad 1673, skilda diplomatiska
uppdrag vid mindre tyska hov. År
1674 utnämndes ban till kansler i
Bremen och Verden. Ofta självrådig
kom P. ej sällan i konflikt med sv.
regeringen, vars reduktionspolitik
ban även ogillade; 16S7 kom det till
öppen brytning. Följ. år blev P. dansk
gesant i Regensburg, varför ban av
Svea hovrätt 16S9 dömdes till döden
in contumaciam. — P. liar betecknats
som typen för 1600-talets klassiskt
bildade, duglige och smidige
diplomat, som icke ägde något fosterland.
Åtskilliga diplomatiska berättelser
föreligga av P:s liand. I likhet med
brodern Samuel liar ban, ehuru utan
grund, påståtts vara förf. till den
mot Karl XI ocli Johan Gyllenstierna
riktade pamfletten "Les anecdotes de
Suède" (utg. 1716), vars upphovsman
enligt nyare forskning troligen är J.
Paulin Ölivecrantz (bd 5 s. 626). —
Gift 1) 1663 med Anna Trotzig, †
s. å.; 2) med Veronika (efternamnet
okänt). L. Th.
2. Pufendorf, Samuel von, före
adlandet Pufendorfer, friherre,
historiker, statsrättslärare, f. 18 jan.
1632 i Dorf-Chemnitz, Sachsen, † 5
nov. 1694 i Berlin. Bror till P. 1. —
P. studerade vid univ. i Leipzig och
Jena, där lian vid sidan av
rättsvetenskapen ägnade stort intresse åt
den moderna, naturvetenskapligt och
matematiskt orienterade filosofin.
Han mottog särskilt starka intryck
av den lärde matematikern E. Weigel,
som förde honom in i den cartesianska
tankevärlden ocli i de nva naturveten-
skapliga teorierna. Sedan P. 1656
blivit magister, anställdes han 1658 som
informator hos sv. hovrådet P. J.
Coyet, som då vistades i Köpenhamn
för diplomatiska underhandlingar.
Sedan underhandlingarna avbrutits,
hölls P som tillhörande hans följe
åtta månader i fängsligt förvar.
Därefter följde P. 1659 med Coyet till
Holland. Tidigt fattade han som sin
uppgift att utveckla rättsläran till
en vetenskap med strängt deduktiv
metod efter geometrins föredöme.
Detta forskningsprogram fick ett uttryck
i lians i Holland publicerade
skarpsinniga debutarbete "Elementorum
jurisprudentiæ universalis libri duo"
(1660), där det naturrättsliga
lärosystemet härledes ur grundläggande
axiom och definitioner. Avh.
medförde P:s kallelse till prof. i
naturrätt vid Heidelbergs univ. 1661. År
1667 utgav han under pseud.
Severi-nus de Monzambano en statsrättslig
undersökning med titeln "De statu
imperii germanici". I denna skrift,
soni framkallade häftiga
vetenskapliga strider, ställde lian det
tyskromerska kejsardömets grundvalar
under debatt. Det är enligt P. varken
en enhetlig stat eller ett statsförbund
utan en irreguljär och monstruös
statsbildning, som ej kan infogas i det
gängse författningsschemat. År 1667
kallades P. till prof. i natur- och
folkrätt vid Lunds univ., där lian verkade
till 1677, då han utnämndes till
riks-historiograf. Med denna verksamhet,
förlagd till Stockholm, förenades även
tjänsten som häradshövding i Asker i
Xärke från 1678 och som assessor i
Antikvitetskollegium från 1682. P.
lämnade Sverige 1688 och bosatte sig
i Berlin som brandenburgisk
riks-historiograf (geheimeråd 1690). Där
författade lian bl. a. en historisk
monografi över den store kurfursten
Fredrik Wilhelm. — Under sin
lundatid publicerade P. 1672 sitt
rättsvetenskapliga huvudverk "De jure naturæ
et gentium libri octo". Det stora
arbetet kom att framkalla en lidelsefull
polemik, vars verkningar sträckte sig
långt över Sveriges gränser. Striden
började med ett brev från
lundabiskopen Peder Winstrup till univ:s
kansler, där han riktade grava
anmärkningar mot P:s åsikter både ur
politisk och kyrklig synpunkt.
Huvudangreppet mot den radikale
rättsfilosofen leddes emellertid av teologen
Josua Schwartz, en fanatisk förkämpe
för luthersk ortodoxi, och av juristen
Kils Beckman, som av personliga
orsaker hyste avoghet mot sin frejdade
kollega. Deras mål var att få P.
avlägsnad från akad. Försöket
misslyckades emellertid snöpligt, ty
regeringen stod belt på P:s sida, och Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
