- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
221

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rappe ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rasche

221

Rasmuson

Ellen Rasch.

1938. Efter att ha intagits som elev i
K. teaterns balettskola 1928 fick hon
1939 kontrakt som premiärelev. Från
sistn. år tjänstgörande som
figu-rantska blev hon sekonddansös 1943
och utnämndes till premiärdansös
1946; sistn. år kompletterade hon sin
utbildning med en tids studier för
madame Egorova i Paris. Som
naturligt dansbegåvad, tekniskt säker och
vältränad solist gjorde lion sig först
uppmärksammad i helaftonsbaletten
"Törnrosa" 1942, bl. a. i Rödluvans
parti, och därefter har hon med
framgång hävdat sig bl. a. som
"gatu-dansös" i "Petrusjka", i "Sylfiderna"
och som Svanhilda i "Coppelia". Hon
har utanför IC. teatern uppträtt vid
enstaka dansaftnar. — Gift 1943—
49 med civilingenjören Jan Stenson
Westerberg. K. R—n.

Rasche, Christoph Ludwig,
diplomat, f. 1584 i Magdeburg, † 22
nov. 1645 på godset Walle utanför
Bremen. Son till geheimerådet och
kanslern Andreas R. — R. studerade
vid olika tyska univ. och var därefter
i krigstjänst hos republiken Venedig.
Han blev efter hemkomsten sekr. vid
kurfurst Johan Sigismunds hov i
Berlin. Där verkade han 1616—20 i
hemlighet för Gustav II Adolfs giftermål
med prinsessan Maria Eleonora. Han
följde henne till Sverige, där
konungen dubbade honom till riddare.
År 1622 utnämndes han till hovråd
och senare till krigsråd. — R.
användes av konungen i många diplomatiska
värv och tillhörde hans närmast
förtrogna. Under 1620-talet besökte han
olika tyska städer och hov samt
Danmark, och 1630 sändes han i viktiga
diplomatiska värv till Venedig ocli
Schweiz. Han hade dock föga
framgång, vilket medförde att han
småningom sköts åt sidan. År 1633 förde
han dock förhandlingar med
hansestäderna om deras anslutning till

Heilbronnförbundet. Han nämnes
dessa år assessor vid evangeliska
förbundet ocli befullmäktigad legat vid
arméerna i de nedersachsiska och
westfaliska kretsarna. Han kallas
även kretsråd i Nedersaclisen och
generalkvartermästare. Emellertid
råkade R. 1635 i tvist med Johan Banér
och avgick ur sin tjänst s. å., varvid
han slog sig ner på godset Walle nära
Bremen. Han anklagades för att ha
skott sig på statens bekostnad och att
ha konspirerat mot Banér. Hur
därmed förhöll sig blev aldrig utrett,
trots att R. kvarhölls i Sverige 1637
—40. Sistn. år togs lian åter i tjänst
för ett uppdrag till Danmark. Han
återvände därefter till Tyskland men
överraskades i Westfalen av en
kejserlig strövkår 1641. Under tre år
släpades lian sedan från plats till plats men
frigavs 1644 mot lösen. — R.
publicerade ett par märkliga politiska
flygskrifter, "Hansischer Wecker" (1628)
och "Nachklang des hansi schen
Week-ers" (s. å.), där lian varnar
hansestäderna för kejserliga försåt. Han anses
även ha medverkat i den av F.
Span-heim författade boken "Le soldat
sué-dois" (1633—41), som är en god källa
till kännedomen om Gustav II Adolf
och trettioåriga kriget. — Gift 1) med
Regina Schwalenberg, † omkr. 1630;
2) 1634 med en fru von Hoym, f.
Schu-lenburg von der Leuknitz. T. M.

Rasmus Ludvigsson, sekreterare,
genealog, krönikeskrivare, f. på
1510-talet i Stockholm, † i aug. 1594.
Föräldrar: Ludvig Bagare och Anna
Persdotter. — R. kan ha tillhört de
begåvade ynglingar, vilka Gustav Vasa sände
till kontinenten för att inhämta
kunskaper, som kunde bli till nytta i
riksvårdande ärenden. I varje fall
in-skrevs R. 1539 vid Rostocks univ.,
ocli 1542 befann lian sig i konungens
tjänst. Hans egentliga uppgift under
1540-talet var att handha
indragningen av kyrkogods under konungens
arv och eget, men småningom
vidgades hans verksamhetsområde. Han
fick under 1550-talet omhänderha
utredningar i samband med konungens
vidlyftiga godsaffärer och blev
slutligen dennes oumbärlige medhjälpare
därvid. Erik XIV utnyttjade R:s
eminenta kunskaper rörande
godsförhållanden för att klargöra i vad mån
krona och adel olagligen "rappat"
några gods från kyrkan, och R,
bibehöll konungens gunst, trots att han
misstänkliggjordes. År 1567 dömdes
han t. o. m. till döden men benådades
av konungen. Efter regentskiftet
tjänade han Johan III lika troget som
tidigare Gustav Vasa och Erik XIV
och var synbarligen lika uppskattad.
Hans arbetsområden vidgades
ytterligare. Av alla de handlingar, som vid

kyrkoreduktionen indragits till
kronan från de olika kyrkliga
institutionerna, skapades ett arkiv, vars
föreståndare R. blev. Genom att han som
ingen annan behärskade detta
arkivbestånd stärkte han ytterligare sin
ställning som rikets främste expert i
godsfrågor, och lian anlitades flitigt
såväl av konung Johan som av hertig
Karl och enskilda adelsmän. —
Genom sina i praktiskt syfte företagna
godsutredningar leddes R. över till
genealogin. Inom denna i Sverige
dittills föga odlade vetenskap utvecklade
han med åren ett erkänt mästerskap,
och han kan genom sina självständiga
insatser betraktas som dess
banbrytare i Sverige. Hans föregångare
byggde främst på släkttradition. R. själv
använde i största utsträckning
urkunder av olika slag jämte sigillens
vapenmärken. De flesta
medeltidssläkter, som nu äro mera kända, blevo
föremål för hans undersökningar, och
nästan alla förde han så långt tillbaka,
som det var möjligt att komma. R.
gjorde därvid många okritiska
kombinationer och företog även många
luftiga konstruktioner, men av ovärderlig
betydelse är, att han styrkt många led
i sina antavlor med uppgifter ur
dokument, som senare gått förlorade. —
R. har vidare sammanställt flera
"krönikor" om konungarna av
Vasaätten, varav "R. L:s krönika om
Gustaf I" har tryckts i Hist. handl., 20,
1904. Därvid har han emellertid icke
nått långt utöver notissamlandet. Det
som skänker detta lians arbete
bestående värde, är likaledes att han
excer-perat nu förlorat källmaterial. — R.
kan sägas stå som urtypen för den
trogne, lydaktige sekr., vilken genom
att han förvärvat vissa viktiga
specialkunskaper blev en hart när
oumbärlig medhjälpare åt kungamaktens
repr. — Gift 1) med Barbro
Eriksdotter; 2) med Clara Nilsdotter. —
Litt.: H. Rosman, "R. L. som
genealog" (1897); H. Petrini, "Källstudier
till Erik XIV:s och nordiska
sjuårskrigets historia" (1942). G. T. W.

Rasmuson, se även Rasmusson.

Rasmuson, Hans Edvard,
ärft-lighetsforskare, växtförädlare, f. 14
juli 1S87 i Äspö skn, Malmöh. län,
† 15 okt. 1924 i Hilleshög, Härslövs
skn, samma län. Föräldrar: kantorn
Nils Rasmusson och Elna
Christoffersson. — R. avlade mogenhetsex. i
Lund 1906 och blev vid univ. där fil.
mag. 1911, fil. lic. 1916 och fil. dr
1921. Efter amanuenstjänst i
entomologi i Lund 1908—10 och
lärar-vikariat vid Folkskoleseminariet i
Växjö 1912 var han assistent vid
Bio-logische Anstalt für Land- und
Forst-wissenschaft i Berlin-Dahlem 1912—■
16 med sin verksamhet huvudsakli-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free