Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Reenstierna, Abraham - 2. Reenstierna, Jakob - 3. Reenstierna, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reenstierna
226
Reenstierna
Abraham Reenstierna. Målning (detalj) av
D. K. Ehrenstrahl.
mängd andra västmanländska bruk.
Tillverkningskapaciteten utökades på
allt sätt, till stor del tack vare
ekonomiskt bistånd av brodern Jakob
(R. 2), med vilken R. 1652 blev
kompanjon. Året därpå beslöto de att
gemensamt exploatera järnfyndigheter i
Kengis i lappmarken, vilka andra
ehuru utan framgång börjat bearbeta
på 1640-talet, Företaget
uppmuntrades genom frikostiga privilegier. I
känslan av att nordligaste Norrland
förborgade väldiga rikedomar
rekog-noscerade R. vidsträckta delar av
lappmarken, dels utmed Torne älv ocli
träsk, dels i fjälltrakterna. Under
sina upptäcktsfärder fick lian
kännedom om kopparfyndigheter vid
Svappavaara, vilka ban började exploatera
1657, sedan detta möjliggjorts genom
för tiden storslagna anläggningar.
Ett belt brukssamhälle växte fram
där uppe under R:s insiktsfulla
ledning. Vid sidan av malmbrytningen
engagerade sig R. alltmera i andra
affärer, städse i nära samarbete med
R. 2, och förvärvade snart så högt
anseende, att han erhöll statliga
funktioner. År 1663 blev lian led. av
myntkommissionerna och 1667 e. o.
kommissarie i Kommerskollegium. S. å.
övertog han (till en början ensam,
från 1668 i förening med R. 2 och
Daniel Leijonancker) på arrende
förvaltningen av drottning Kristinas
underhållsländer Gotland ocli Ösel.
Båda bröderna adlades 1669, varvid
adelsnamnet utformades med
hänsyftning på verksamheten i Lappland.
År 1672 blev R. generalkommissarie
i Kommerskollegium, ocli s. å.
utverkade han dessutom privilegier på ett
skeppsbyggeri nära Stockholm. Trots
regeringens gunstbevis hade han
emellertid denna tid ingen framgång. Det
är naturligt, att R. med sin
anhopning av affärsföretag och sina vitt-
grenade internationella förbindelser i
särskild grad skulle få känning av
den svåra kris, som på 1670-talet
skakade det sv. näringslivet. Hade
kronan icke 1672 trätt stödjande
emellan, skulle väl svårigheterna redan då
lia blivit honom övermäktiga.
Ställningen förvärrades emellertid
alltjämt, förvaltningen av de
västmanländska bruken gled honom ur
händerna, och det var ett kännbart slag,
då brodern Jakob, hans trogna stöd,
1678 gick bort. År 1683 bysattes R.
för oförmåga att. infria sina
förbindelser, och året därpå försattes ban
i konkurs. Han dog fullständigt
utarmad. — Gift 165S med Ingrid
Johansdotter. — Litt.: P. Sondén,
"Bröderna Momma-R." (Hist. tidskr. 1911).
C.-F. C.
2. Reenstierna, Jakob, före
adlandet Momma, industriman, f. omkr.
1625 i hertigdömet Jülich, † 27 mars
1678 i Norrköping. Bror till R. 1. och
till köpmannen Willem Momma, bd 5
s. 326. — R. kom 1647 från Holland
till Stockholm, där han 1649 vann
burskap som grosshandlare. År 1652
ingick han kompanjonskap med brodern
Abraham (R. 1), och intill 1666, då
detta upplöstes, dominerades sålunda
även hans verksamhet av vidsträckta
västmanländska bruksaffärer och
exploatering av malmfyndigheter i
lappmarken. I samband med hans egna och
brödernas vittgrenade företag växte
hans grosshandel ut till den sannolikt
största i Sverige. I en rad av
öster-sjöns och atlantkustens mest
betydande hamnstäder ned till den pyreneiska
halvön hade lian "faktorer", som
organiserade den av honom dirigerade
varuförmedlingen, ocli Amsterdam
var knutpunkten i detta vida nät av
affärsförbindelser. Till R:s
ekonomiska maktställning bidrog även, att
ban genom sitt äktenskap var lierad
med de rika Cronströmarna i Avesta
och i likhet med dessa gjorde
betydande affärer i koppar. Hans namn
är dessutom förknippat med den av
kronan ivrigt omhuldade
tjärhan-deln, och ban var en av de ledande
i tidens tjärliandelskompanier. Sitt
kapital investerade han delvis i
metallindustrier. Redan 1649 startade
han jämte en annan företagare en
mässingstrådtillverkning i England,
till vilken sv. koppar nyttjades, och
1666 förvärvade han ett mässingsbruk
i Norrköping, där han även drev ett
saxsmideri och en klädesfabrik. Sedan
R. 1668 blivit brodern Abrahams
med-intressent i arrendeförvaltningen av
drottning Kristinas underhållsländer
Gotland och ösel, blev lian ledare för
dessas administration. Ej heller i
denna egenskap förnekade sig lians
verksamma natur, i det han inrättade
en rad nya förvaltningsposter och
grundade ett skeppsvarv vid Slite, ett
ullspinneri m. fi. anläggningar. Ännu
i början av 1670-talet stod R. på
höjden av ekonomisk makt; därom
vittnar, att ban då nära nog ensam ägde
ej mindre än sex stora skepp.
Emellertid undgick ej heller R. ödet att
drabbas av 1670-talets stora
ekonomiska kris, och 1674 var hans
ställning så undergrävd, att han nödgades
frånträda arrendet av Gotland ocli
ösel. Efter hans död avträddes boet
till fordringsägarna. — R. adlades
1669 samtidigt med brodern
Abraham, och liksom denne lämnade ban
kronan stora försträckningar. — Gift
1651 med Elisabet Kock-Cronström,
dotter till bruksmannen Marcus Kock
(bd 4 s. 310). — Litt.: P. Sondén,
"Bröderna.Momma-B." (Hist. tidskr.
1911). C.-F. C.
3. Reenstierna, Ja k o b, greve,
ämbetsman, f. 30 april 1659 i Stockholm,
Jakob Reenstierna (3). Kopia (detalj) efter
målning av F. Bränder.
† 29 febr. 1716 och begraven i
Norrköpings tyska kyrka. Son till R. 2. —
Efter studier i Uppsala och vid tyska
univ. blev R. 1683 sekr. i
Bergskollegium och s. å. assessor i Svea
hovrätt, År 16S5 fick han privilegium att
driva ett silverbruk i Regna skn,
ös-tergötl. län, men företaget
misslyckades, och R. återinträdde på
ämbetsmannabanan. Han blev lagman i
Halland 1692, landshövding i Kopparb.
län 1710, kungligt råd 1712 och
president i Kommerskollegium 1713. Åren
1712—15 beklädde ban den viktiga
posten som högste styresman över
kontributionsränteriet, som handhade
de medel, som inflöto genom den nya
krigsgärdsförordningen. Han
upphöjdes 1711 i friherrligt och 1714 i
grev-ligt stånd. •— R. var onekligen en
driftig och dugande ämbetsman. Då han
därtill var benägen för radikala och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
