- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
231

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rehbinder ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rehn

231

Rehn

Johan Rehn.

Någon skolundervisning utöver
folkskolan fick lian icke, men genom
självstudier förvärvade han sig
omfattande kunskaper i skilda ämnen. Han var
från unga år medl. av Blå bandet och
deltog med intresse i det kommunala
och politiska livet. Vid
andrakam-marvalet 1908 uppställdes han som
moderat motkandidat till den
förutvarande frisinnade repr. och slog ut
denne. Han slöt sig emellertid själv
till Liberala samlingspartiet, med vars
moderata element han sade sig mest
sympatisera. R. tillvaratog särskilt
jordbrukarnas intressen; bl. a.
arbetade han för en förändrad
väglagstift-ning, innebärande lindring i
vägskatten för jordbruksfastigheter. Han
ställde sig vid partisprängningen 1923
utanför partiorganisationerna och
kandiderade följ. är som politisk
vilde under de frisinnades
partibeteckning men föll igenom; vid
landstings-mannavalen 1926 uppställdes lian
ånyo på de frisinnades ord. lista. —
B. var ordf. i kommunalfullmäktige
från 1919, då denna institution
infördes i hans hemkommun, samt led. av
landstinget från 1909 och ordf. där
1926—28. Ären 1918—22 var han
ordf. i länets odlingsråd. Bland det
stora antal sakkunnigutredningar, av
vilka han var medl., märkas tull- och
traktatkommittén 1919—24,
lappkommittén 1919—23 och 1920 års
väg-sakkunniga. — Gift 1896 med Maria
Charlotta Rehn. S. Sw.

Rehn, Olof, mönsterritare, se s.
232.

Rehn, stockholmssläkt,
härstammande från åldermannen i
bryggareämbetet i Stockholm Johan Eriksson
E. († 1711). En dotter till honom,
Rebecca R. (f. omkr. 1689, † 1748),
hade i sitt gifte med lappfogden och
kronobefallningsmannen över Södra
lappmarkerna Erik Bjur sonen Jean
R. (R. 1), arkitekt och grafiker, som
upptog moderns släktnamn. Johan
Eriksson R:s yngste son, bisittaren

i bryggareämbetet i Stockholm Carl
R. (f. 1695, † 1761), blev far till
mönsterritaren, rådmannen Olof R. (R.
2). — Litt.: O. G. Rehn,
"Stockholmssläkten R." (1931).

1. Rehn, Jean Erie, arkitekt,
grafiker, mönsterritare, f. 18 maj 1717
i Stockholm, † 19 mars 1793
därstädes. Föräldrar: lappfogden och
kronobefallningsmannen Erik Bjur och
Rebecca Rehn. — R. inskrevs i
fortifikationen på 1730-talet och blev
des-sinatörlöjtnant där omkr. 1739. Hans
konstnärliga begåvning upptäcktes av
arkitekten Carl Hårleman, och han
fick genom dennes förmedling tillfälle
att 1740 resa till Paris, där lian
under fyra år studerade gravyrkonst för
Jacques Philippe Le Bas och i någon
mån arkitektur. Han studerade även
mönsterritning för textil och fajans
på uppmaning av det 1739 grundade
Manufakturkontoret. År 1745
upprättades ett kontrakt mellan R. och
Manufakturkontoret, vari R. åtog sig
att efter studier i Lyon rita mönster
för de sv. textilmanufakturerna. Efter
en kort tid i Lvon återvände R. i dec.
1745 till Stockholm, där han till 1755
var i Manufakturkontorets tjänst.
Hans huvudsakliga uppgift blev
mönsterritningar till
sidenmanufakturerna och till Rörstrands porslinsfabrik,
där han troligen införde den populära
"blanc-fixe"-dekoreringen. Samtidigt
blev han anlitad av Hårleman för
arbeten på inredningarna i Stockholms
slott och kom därefter att mer och
mer få rena arkitektuppdrag. Han var
verksam även som kopparstickare och
som lärare i teckning och gravyr i sin
1747 inrättade gravyrskola i
Stockholm. Åren 1747—63 var han
dessutom Vet. akad:s gravör. R. hade
redan på ett tidigt stadium kommit att
arbeta för hovet. Genom Hårleman
sände han från Paris 1741 ritningar
för en kunglig silverservis; vid Adolf
Fredriks kröning 1751 hade han ritat
mönstret till de kungliga dräkternas
tyg, och 1746 hade han gjort en skiss
till tronhimlen i konungens
audiensrum. Efter Hårlemans död 1753 blev
Carl Johan Cronstedt överintendent,
och s. å. knöts R. till
överintendents-ämbetet ss. hovkonduktör och kopist.
Han fick närmast syssla med
iordningställandet av rum i Stockholms
slott, så att den kungliga familjen
kunde flytta in i dec. 1754. Bl. a.
iordningställdes prins Karls och
prinsessan Sofia Albertinas våningar samt
kronprins Gustavs förmak, allt i en
utpräglad men sober rokoko.
Samtidigt hann R. med flera privata
uppdrag, särskilt ritningar till epitafier.
År 1755 reste R. på bekostnad av
Lovisa Ulrika och Manufakturkontoret
till Italien ocli Frankrike. Hans rese-

skisser höra till den sv.
1700-tals-konstens finaste pärlor, men de vittna
ej så mycket om den blivande
arkitekten. Särskilt viktigt blev besöket i
Herculaneum, där ban ivrigt ritade
av föremål från antiken. Genom
konfrontationen med antiken där liksom
bland Roms ruiner fick R:s konst en
inriktning av allra största betydelse
för utformandet av den stil vi kalla
den gustavianska. Han reste hem över
Paris, där han studerade textil och
keramik och inköpte prover för
Manufakturkontorets räkning. År 1757 blev
R. hovintendent och prof. vid
Konst-akad.; led. av Konstakad. blev han
1773. Utom arbetet för
Manufakturkontoret, bl. a. resulterande i att
muf-felbränning infördes på Rörstrand,
hade han som hovintendent uppsikt
över de kungliga rummens inredning.
År 1762 blev han kronprins Gustavs
ritlärare. — R:s huvudsakliga
gärning kom emellertid att falla inom
arkitekturen. Han införde den
begynnande klassicismen redan i arbeten
från 1765, ss. Lovisa Ulrikas
natura-liekabinett på Drottningholm och
salen på Leufsta slott. Han gjorde
även ritningarna till de storartade
herrgårdsanläggningarna Stora Väsby
(1759), Stora Ek, Sparreholm (1759),
Erstavik (1763), Lambohov (1762),
Gimo (1763), Forsmark (1760-talet)
och Ljung (1760-talet). I dessa kan
man iakttaga en viss återgång till
den karolinska tidens herrgårdstyp,
jämförd med Hårlemans mer
fransk-influerade herrgårdar, ehuru R. i
stort sett behöll den franska
planläggningen. Någon egentlig nydanare på
ytterarkitekturens område var han
ej. Även hus i Stockholm ritades av
R., t. ex. det De Geerska vid Västra
Trädgårdsgatan och det Sutherska vid
Adolf Fredriks torg. Utom till
inredningarna i de ovan nämnda
byggnaderna gjorde R. ritningar till
rumsinredningar på Sturefors (1750-talet),
Drottningholm (biblioteket och
museisamlingarna) , Stockholms slott
(kronprins Gustavs och prins Fredrik
Adolfs våningar, 1760-talet; de
kungliga paradsängkamrarna, 1770-talet),
Kina slott (1765—176S), Övedskloster
(1770-talet). Som kyrkoarkitekt har
R. ritat ett stort antal predikstolar,
epitafier och gravmonument. Omkr.
år 1780 framträdde en ny
arkitekt-generation, vars kännemärke var en
starkare anknytning till den klassiska
antiken, ocli därmed sköts R. med sin
mer franskorienterade stil åt sidan.
Av särskild betydelse blev, att Gustav
III 1784 återvände från sin
italienska resa som en övertygad anhängare
av den nya stilen. Redan från Rom
hade han skrivit och befallt, att
Johannes kyrkobygge, påbörjat efter R:s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free