- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
233

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rehnskiöld, Carl Gustaf - Reimers, Anders, köpman, kommunalman, se nedan - Reimers, Knud - Reimers, Anders - Reimers, Anders

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Reimers

233

Reimers

verkets omorganisation. I början av
1690-talet deltog B. för att vinna
erfarenheter i holländsk krigstjänst,
bl. a. i slaget vid Leuze, dock utan att
den dåtida europeiska strategins
metodiska krigföringssätt i någon större
utsträckning kom att påverka honom.
Han utnämndes till generallöjtnant
och till guvernör över Skåne 1698,
året före det. stora nordiska krigets
utbrott. Samtidigt upphöjdes han till
friherre. År 1699 uppsatte han K. M:ts
livdragonreg. ocli blev dess chef; han
var vid krigsutbrottet en av Sveriges
främsta generaler. Vid övergången till
Själland var det lian som jämte
Wachtmeister organiserade anfallet,
och i själva landstigningen förde lian
befälet över vänstra flygeln. Från
första början kom han att stå Karl
XII mycket nära. Han tycks ha varit
den ende av generalerna, som under
kriget hade Karl XII:s fulla
förtroende, och en av de få, som i viss
utsträckning voro insatta i hans planer.
För Karl XII:s utveckling till
krigare och fältherre har B. vid sidan
av C. M. Stuart kommit att utöva
det allra största inflytande. E:s på
inhemska traditioner baserade
krigföringsmetod, som stod i motsats
till den i Västeuropa tillämpade s. k.
lineära taktiken, upptogs av Karl XII.
I slaget vid Narva synes det närmast
lia varit E., som utformat
anfallsplanen. Efter slagen vid Düna och
Kliszöw blev E. 1703 general av
kavalleriet och fick därefter merendels
befäl över detacherade häravdelningar.
I dec. 1705 blev han jämte några andra
generaler kungligt råd. Då Karl XII
1705 gick mot Grodno, lämnades B.
kvar i Polen för att bevaka
Schulen-burgs sachsisk-ryska trupper i Posen.
Hotad av anfall från Schulenburgs
sida samtidigt med att August II
ilade till från öster beslöt B. att
upptaga striden mot den förre, trots att
dennes trupper voro dubbelt
överlägsna och dessutom hade tillgång till
artilleri, vilket E. saknade. Slaget,
som stod vid Fraustadt 3 febr. 1706,
blev B:s mest lysande seger.
Schulenburgs armé förintades, och vägen mot
Sachsen var öppen. S. å. blev E.
fältmarskalk och greve. Efter
Altranstädt deltog E. i kriget mot Eyssland
1707—09, varunder han kom att ännu
mer än tidigare stå i
motsättnings-förhållande till Piper och några av de
mera betydande generalerna, främst
Lewenhaupt, vilka senare kastade
skulden på E. för misslyckandet i
Eyssland. Till detta kom nederlaget
vid Poltava 1709. där E. på grund av
Karl XII:s sjukdom var högste
befälhavare under större delen av slaget.
B. togs till fånga och fick vid Pipers
sida deltaga i tsar Peters triumftåg

genom Moskva. Under fångenskapen
kom lian jämte Piper att inneha
ledningen av de sv. fångarnas
angelägenheter. Han utväxlades i juli 1718 och
nådde Fredrikshald strax före
konungens död. — År 1719 innehade E.
befälet i Skåne ocli Bohuslän vid
striderna med Danmark. Efter krigets
slut deltog lian som rådsherre i rådets
sammanträden och var den, som vid
kröningen 1720 satte kronan på
Fredrik I:s huvud. En kort tid därefter
avled lian hastigt av sviterna efter ett
sår erhållet vid Veprik 1709. Han
begrovs i Stockholms storkyrka under
högtidliga former och i Fredrik I:s
närvaro. — Eftervärldens bild av B.
har i hög grad framstigit ur hans
motståndares färgade skildringar. Själv
efterlämnade han få skriftliga
dokument. Han ter sig som en kraftfull,
kolerisk natur, högdragen och sträng,
omutligt tystlåten rörande militära
planer och obrottsligt lojal mot
konungen. Brev, anteckningar och
dagböcker av B. från åren 1701—07 äro
tr. i "Karolinska krigares dagböcker"
(9, 1913; 11, 1916), hans koncept till
utgående skrivelser under
fångenskapsåren 1709—15 i "Hist. handl."
(21: 2, 1911). — Gift 1697 med
Elisabeth Funck. — Litt.: "Karl XII på
slagfältet" (3, 1919; utg. av
Generalstaben); F. G. Bengtsson, "Karl XII:s
levnad" (2, 1936). G. F.

Reimers, Anders, köpman,
kommunalman, se nedan.

Reimers, Knud Hielmberg,
skeppsbyggnadsingenjör, f. 20 maj
1906 i Aarhus, Danmark. Föräldrar:
fastighetsägaren Axel Rudolf R. och
Christina Christensen. — Efter
läroverksstudier i Aarhus praktiserade B.
1920—25 vid A/S Frichs Fabriker i
Aarhus och Aarhus yachtvserft samt
utbildade sig samtidigt vid tekn.
aftonskolor. Han flyttade 1924 till
Tyskland, där han studerade vid
Germa-niawerft i Kiel och Abeking &
Bas-mussen i Bremen; lian avlade 1930
ex. ss. skeppsbyggnadsingenjör vid
Technische Hochschule • für Schiffbau
i Bremen. År 1931 började B. i
Stockholm egen verksamhet som
konsulterande skeppsbyggnadsingenjör och
yachtkonstruktör samt yacht- och
skeppsmäklare under namnet Knud H.
Beimers yachtkonstruktion. År 1939
blev han varvschef vid ab.
Hästholms-varvet, Lidingö, och 1946 bolagets
verkst. dir; lian tillhör dess styr.
sedan 1944. Han är även verkst, dir.
i ab. Motorreimers och i ab. Knud H.
Beimers Söner sedan 1947. B. är
dessutom stvr.-led. i Båt- ocli
motorleverantörernas fören. sedan 1939, sekr. i
30 kvm-klubben m. m. Han har
konstruerat omkr. ett tusen segel- och
motorbåtar till beställare från olika

nationer, bl. a. flera av Europas och
Förenta staternas mest kända seglare.
— B. har medarbetat i en rad
publikationer inom sin bransch. — Gift 1938
ined Effi Inez Liechtenstein. G. M—e.

Reimers, släkt, vars äldste med
visshet kände stamfar, guldsmeden i
Norrköping Eemert Eemertsson (†
1656), liade sonen Petter (f. omkr.
1640, f 1707), som antog släktnamnet
B, och blev handelsman och rådman
i Norrköping. Även dennes äldste son
Anders B. (f. 1666, † omkr. 1720) och
sonson Petter E. (f. 1699, † 1754)
voro ansedda handelsmän i samma
stad. Tre söner till d_en sistn. flyttade
till Stockholm: a) hattmakaren och
kommerserådet Anders B. (se
nedan), b) bryggaren i Stockholm Petter
Gustaf B. (f. 1736, † 1783) och c)
grosshandlaren i Stockholm Lars
(Lorens) B. (f. 173S, † 1811), som
samlade stora rikedomar ocli blev ägare
till ett flertal fastigheter i Stockholm,
säterier i Södermanland och
bruksegendomar i Hälsingland; han var dir.
i Ostindiska kompaniet ocli fick
kommerseråds namn. Bland
kommerserådet Anders B:s barn märkas
grosshandlaren i Stockholm Anders B. (f.
1759, † 1795), grosshandlaren i
Göteborg Alexander B. (f. 1766, † 1833),
stamfar för en göteborgsgren av
släkten, protokollssekr. Carl Fredrik B.
(f. 1775, † 1808) samt Sophia
Wilhelmina B. (f. 1782, † 1853), gift med
grosshandlaren i Stockholm Nils
Kem-ner (f. 1771, † 1827) och den sista
medl. av släkten B., som bebodde
Beimersholm.

Reimers, Anders, köpman,
kommunalman, f. 1 jan. 1727 i
Norrköping, f 5 sept. 1816 i Stockholm.
Föräldrar: handlanden och faktorn
Petter R. och Brita Waltman. — E.
in-skrevs 1744 som lärling i
liattstoffe-raresocieteten i Stockholm och vann
burskap som liattstofferare 1753. Han

Anders Heimers. Målning av P. Krafft d.
y-1807.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 24 00:25:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free