- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
237

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reinius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Renholm

237

Rennerfelt

vare vid Packhusinspektionen i
Stockholm 1910—19, kontrollör 1919—22
och byråinspektör vid
Generaltull-styr: s tullbehandlingsbyrå 1923—44;
sistn. år utnämndes lian till byrådir.
K. grundade 1912
Packhusinspektionens laboratorium (från 1923
Tullverkets huvudlaboratorium) och blev
samtidigt dess föreståndare. Han är
lärare i kemi vid Tullverkets
undervisningsanstalt sedan 1912 och var
lärare i varukännedom vid
Sjökrigsskolan 1932—47. — Under B:s
ledning har Tullverkets
huvudlaboratorium avsevärt utvidgats och
blivit ett av landets modernaste
laboratorier för varuanalys. Från början
endast avsett att omhänderha
undersökningar och klassificeringar av
importvaror utför det nu analyser
jämväl för andra statliga verk, bi. a.
samtliga undersökningar för
Kontrollstyr. sedan 1940. B. är ordf. i
Kemistsamfundets analytiska sektion sedan
1941. — Gift 1922 med Eva
Holmgren. Abg.

Renholm, Jolian Gottfrid,
publicist, f. 13 juli 1834 i Örebro, † 20
dee. 1908 i Stockholm. Föräldrar:
garverifabrikören Johan R. och
Johanna Katarina Söderberg. — Efter
att ha genomgått Örebro allm.
läroverk 1842—51 avlade R. kansliex. i
Uppsala 1855 och blev s. å. e. o.
kanslist i Finansdep. och Krigskollegium
samt e. o. amanuens i Riksarkivet.
Åren 1S57—59 var han tjänsteman i
Svenska försäkringsab. Skandia,
varefter han sistn. år övergick till
tid-liingsmannabanan. Efter
medarbetarskap i bl. a. Snäll-Posten, Malmö,
1864—65 var lian 1866—94 knuten
till Nya Dagligt Allehanda, därav
1S70—90 som tidn:s
pariskorrespondent. Samtidigt medarbetade han även
i andra in- och utländska tidn., bl. a.
Göteborgs-Posten, där han varje vecka
skrev under rubriken "Från
finansvärlden". R:s stil hade franska
förebilder och utmärkte sig för
spiritualitet och elegans. Mångsidigt bildad och
belevad världsman hade lian lätt att
knyta kontakter och blev redan under
fransk-tvska kriget känd som väl
informerad rapportör. I det av Victor
Hugo stiftade litterära sällskapet
Association littéraire et artistique
in-ternationale var han 1S89—90 v.
president. Återvänd till Sverige utgav
han 1891—92 tidn. Veckan och 1893
—95 den billiga folktidn. Stockholms
Nyheter. Därefter verkade lian som
fri journalist, medarbetade i olika
stockholmstidn., bl. a. Vårt Land,
samt författade korrespondenser till
konservativa landsortstidn. Åren 1S91
•—93 var han ordf. i
Tidningsmanna-fören. R. utgav anonymt
broschyrerna "Bref från riksdagen af en orepre-

Gottfrid Renholm.

senterad" (1867) och "Riksdagen
1868" (1868), i vilka han visar sig
inspirerad av godsägaren greve
Arvid Posse. Han var en av stiftarna
av den 1S93 grundade
högerorganisationen Fosterländska förb. och
dess förste sekr. Sedan parisvistelsen
bekände han sig till katolicismen.
Under en tid av sitt liv stod R. i
kontakt med Henning Hamilton, vars
förtroende ban enligt egen utsago skall
ha ägt. — R. utgav bl. a. även "Sedt
och liördt. Ur gamla minnen" (1901).
•— Gift 1863 med Jeanne Maria
Eugenia Nystedt. S. Sw.

Renhorn, Olof Bidenius,
ämbetsman, politiker, f. 1706 i
Härnösand, † 24 juli 1764 i Stockholm.
Föräldrar: prosten Sven Bidenius R.
och Brita Steigman. — Om R:s
ungdom är ingenting känt. Åren 1735—
41 bodde lian i Helsingfors, där han
först var inspektör vid lanttullen och
1738 blev borgmästare. Vid riksdagen
1738—39 representerade R. städerna
Helsingfors och Kungsbacka. Vid
denna riksdag lade ban grunden till
sin politiska karriär. Han var en
fanatisk anhängare till hattpartiet och tog
säte i sekreta utskottet och mindre
sekreta deputationen, där ban med
iver deltog i angreppen mot den
Hornska regeringen. Han var även
medl. av den tolvmannanämnd, som
utarbetade det s. k. sekreta bihanget;
i detta uppdrogos riktlinjerna för de
närmaste årens utrikespolitik, vilken
resulterade i det olyckliga ryska
kriget 1741—43. Under större delen av
1740-talet tjänstgjorde R. i Stockholm
som kommissarie i riksens ständers
kontor. Han blev 1747 genom
tjänstebyte borgmästare i Arboga. — B. ägde
en grundlig beläsenhet i samtidens
politiska litteratur och mottog starka
intryck av de radikala idéer, som vid
denna tid spirade i Frankrike. Hans
republikanska åskådning tog sig un-

der 1750-talets riksdagar särskilt
starka uttryck. Belysande för B:s
författningspolitiska åskådning är ett
yttrande från 1755—56 års riksdag
rörande tolkningen av uttrycket "med
K. M:ts nådiga behag", varmed enligt
B. förstods konungens skyldighet att
instämma med ständernas yrkanden.
Med anledning av det beryktade
uppträdet i bondeståndet den 29 nov. 1755
tillsattes en ständerkommission med
R. som åklagare, och till denna
kommission liänskötos även de
rättegångar, som blevo en följd av hovets
misslyckade kuppförsök 1756. Som
åklagare fungerade R. med ovanlig
stränghet, organiserade ett vidsträckt
spioneri- och angivelseväsen och yrkade
dödsstraff på icke mindre än
tjugutvå av de personer, som åtalats för
deltagande i tumultet i bondeståndet.
B. erhöll som belöning av ständerna
24 000 dlr smt och löfte om
bankokommissaries tjänst, lön och pension.
Vid riksdagen 1760—62 var B. v.
talman i borgarståndet och försvarade
med all sin auktoritet de med
anledning av pommerska kriget anklagade
hattråden. De försök, som gjordes att
skaffa R. ett borgmästarämbete i
Stockholm, strandade på
borgerskapets motstånd. Han utnämndes 1762
till bankokommissarie men begärde
nästan omedelbart avsked. — R:s
allmänt radikala åskådning ställde
honom också i främsta ledet i den
begynnande kampen mot adelns
företrädesrättigheter. Så yrkade han vid
riksdagen 1760—62, att endast hälften av
ämbetena skulle besättas med
adelsmän och att rådskammaren skulle
öppnas även för de ofrälse. R.
valutan tvivel en av sitt stånds mest
kunniga och begåvade medl. Hans
hårda och kantiga sätt och lians
ofördragsamma natur gjorde honom föga
omtyckt. — Gift 1738 med Maria
Christina Wilhelmi. H. E—a.

Rennerfelt, ätt, känd i Lojo skn i
Finland vid 1400-talets mitt. Äldste
med visshet kände stamfadern var
nämndemannen i Över-Immola i
Re-mala by, Lojo skn, Mårten Remanen,
som levde vid mitten av 1500-talet.
En ättling till honom i femte led,
överstelöjtnanten Carl Remain eller
Rennier (f. omkr. 1620, † 1696),
adlades 1652 under namnet R. En son till
honom, kaptenen vid Nylands
för-dubblingsinfanterireg. Joakim R. (†
1708), blev stamfar för alla nu i
Sverige levande ättegrenar. Ättling till
denne i femte led. är civilingenjören
Ivar R. (R. 1), far till docenten Erik
R. (R. 2) och bror till f. d. byrådir. i
Patent- och registreringsverket Arvid
R. (f. 1883). Kusins son till den sistn.
är Bertel Carl Adolf B. (f. 1902),
direktörsassistent och clief för nota-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free