Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Retzius, Anders Jahan - 2. Retzius, Lorentz Christopher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Retzius
243
Retzius
"en frukt av ett ofantligt arbete oeh
en polyhistors vittfamnande
beläsenhet". En intressant utredning är
"Flora Virgiliana" (1809), där E.
behandlar dels de i Virgilius’ diktning
förekommande växterna och dels (i
ett bihang) romarnas matväxter.
Internationell berömmelse vann han
med sitt förnämliga folioverk
"Ob-servationes botanieae" (1—6, 1779—
91, med kolorerade kopparstick;
supplement 1803), där lian beskriver en
stor mängd, bl. a. ostindiska, växter
samt flera av honom själv
nyupptäckta sv. örter ss. Petasites spurius,
Astragalus danicus och Melica
uni-flora. B. satte den botaniska
trädgården i Lund i utmärkt skick och lät
där plantera träd ocli buskar bl. a.
från Sibirien och Nordamerika. —
K:s zoologiska forskningar spände
över vida områden. Han fick ett
berömt namn i fackkretsar genom sina
undersökningar av lägre djurgrupper
ss. inälvsmaskar (1786) och blötdjur
("Nova Testaceorum genera", 1788),
oeh långt senare utgav han
"Disserta-tio, sistens species cognitas
Asteria-rum" (1S05), en framställning över
alla då kända sjöstjärnor. Stort
intresse ägnade B. även åt studiet av
ryggradsdjuren. Bl. a. lämnade han
uppmärksammade beskrivningar av
flera fisksläkten ss. blåsfisk
(Tetro-don, 1785), pirål (Myxine, 1790) och
glansfisk (Lampris, 1799) samt
bidrag till kännedomen om krokodilen
(1797). Han anlade en betydande
ske-lettsamling, särskilt kranier, vars
studium resulterade i viktiga
iakttagelser främst rörande däggdjuren och
i förbättringar av djursystematiken
("Animadversiones in classem
Mam-malium Linneanam", 1796). Som
exempel må nämnas, att läderlapparna,
som tidigare hade sammanförts med
aporna, av E. utskildes som en egen
grupp (Nocticolae), ocli att järven,
som av Linné fördes till mårdsläktet
ocli av Gmelin till björnsläktet, av
honom sattes som ett eget släkte
(Gulo) bland rovdjuren. Av B:s
zoologiska arbeten märkas ytterligare
"Inledning til djur-riket" (1772, med
förord av Linné), vår första fauna på
svenska, samt "Faunae Suecicae a
Carolo à Linné Equ. inchoatae pars
prima" (1800, behandlande de sv.
ryggradsdjuren), en förtjänstfull
omarbetning av Linnés berömda arbete.
I den märkliga lilla avh. "Några i
Skåne fundna fossile horn och skallar"
(Vet. akad:s handl. 1802) framträder
E. som den förste vetenskaplige
bearbetaren av fossilfynden i Skånes
torvmossar. Han grundade därmed vår
moderna kvartärpaleontologi, ocli
hans fynd av fossila ben utgöra
grundstommen till de viktiga skånska torv-
mossamlingarna i Lunds univ:s
zoologiska museum. — Utom
naturföremål samlade E. i stor utsträckning
även fornsaker, och lian har av Elof
Tegnér fått omdömet att vara "den
förste, som velat åt en historisk
samling i Lund bereda en själfständig
ställning". År 1788 föreslog han, att
univ:s av Kilian Stobæus d. ä.
grundade liaturaliekammare skulle delas
i ett naturhistoriskt och ett
historiskt museum, vilket efter ny aktion
av E. tills, med N. H. Sjöborg skedde
1805. Sistn. år skänkte dessa två sina
samlingar antikviteter till historiska
museet, som särskilt genom B:s gåva
fick ett värdefullt tillskott. Ännu en
stor donation till Lunds univ. gjorde
B., då han 1811 överlämnade sitt
väldiga herbarium och sina övriga rika,
särskilt zoologiska ocli geologiska,
samlingar. — Ett mycket viktigt och
ännu i dag fruktbärande initiativ tog
B., då han 1772, jämte N. Hesslén och
A. Barfoth, grundade Fysiografiska
sällskapet i Lund, som enligt
frihetstidens nyttoprincip skulle vara en
naturvetenskaplig sammanslutning
med även praktiskt ekonomiskt syfte;
lanthushållningen liade en central
plats på programmet. I sällskapet,
som 177S erhöll k. sanktion, var E.
som sekr. den sammanhållande
kraften ej blott under de första
blomst-ringsåren utan även då från 1794
verksamheten vilade under krigsåren.
Av honom återupplivades sällskapet
1815, varvid det erhöll en mera odelat
vetenskaplig prägel och han själv
utsågs till ständig preses. — B. liade
anseende för mångkunnighet även på
områden långt utanför
naturvetenskaperna och var genom sin
fängslande personlighet och sitt levande
intresse för forskning och undervisning
en utmärkt ocli stimulerande lärare.
Till hans främsta lärjungar hörde
A. H. Florman, C. F. Fallén, J. W.
Zetterstedt, C. A. Agardh och Sven
Nilsson, och som lärjungar kunna
även räknas hans söner Magnus E.
(B. 3), Anders E. (E. 4) och Carl
Gustaf E. (B. 5) samt Elias Fries. Om
B:s lärdom ha talrika vittnesbörd
avgivits; senast skriver O. Gertz: "Det
förnämsta intryck den erhåller, som
verkligen vill sätta sig in i Betzius’
arbeten, är universaliteten, det
kolossala omfånget av hans vetande och
hans forskning." Han ägde Linnés
vidsynthet och allt omfattande
intresse. Personligen var han allvarlig,
enkel och flärdlös, föreföll sträv och
barsk men visade sina elever stor
vänfasthet och varmhjärtad välvilja. —
B. var led. av ett stort antal in- och
utländska lärda samfund; lian
invaldes 1782 i Vet. akad., som 1842
präglade en medalj över honom, varjämte
han tillhörde Vet. o. vitt. samh. från
177S och Lantbruksakad. från 1812.
År IS 11 blev lian hedersled, av
Collegium medicum. Hans byst, skulpterad
av Walter Buneberg, restes 1906 på
Universitetsplatsen i Lund. Efter R.
ha såväl’växtsläktet Betzia som det
fossila djursläktet Betzia (tillhörande
brachiopoderna) ujipkallats. — Gift
1792 med Ulrico, Beata Prytz. —
Litt.: biografi i Vet. akad:s handl.
1822, av C. M. Fürst i Lunds univ:s
årsskrift 1906—07, av O. Gertz i
Fysiografiska sällskapets i Lund
för-handl. 1942. S. L.
2. Retzius, Lorentz
Christopher, präst, f. 21 sept. 1745 i
Kristianstad, † 15 jan. 1S18 i Tådene
skn, Skarab. län. Bror till B. 1. —
B. blev student, i Lund 1762. Hans
studier voro till en början inriktade
på den filosofiska graden, men flera
avbrott, orsakade av ekonomiska
svårigheter, tvingade honom snart att
ändra sina planer. Han prästvigdes
1773 och efter förordnanden som
pastorsadjunkt, huspredikant i adliga
familjer ocli e. o. bataljonspredikant
vid Skänska husarerna blev lian 1796
kallad till huspredikant, hos dir. P. T.
König på Storeberg i Västergötland.
År 1799 erhöll B. slutligen befordran
till kyrkoherde i Tådene förs. i Skara
stift, där han verkade till sin död.
Prost blev han 1801. — Under sin tid
som kyrkoherde främjade B.
skolväsendet genom att grunda en folkskola
i förs.; lian donerade till denna en stor
del av sin hopsparade förmögenhet.
— Det är emellertid som
uppbyggelse-förf. B. kommit att utöva sitt
varaktigaste inflytande. Hans
predikosamlingar ha utgått i flera uppl. Bedan
under uppväxtåren liade B. kommit
i beröring med den herrnliutiska
from-hetsriktningen, och som präst
företrädde han en moderat och väl avvägd
lierrnhutism. Det centralt kristna
innehållet i hans predikningar med
betonande även av kristendomens
etiska krav bidrog till att ge dem
spridning också utanför de
herrnliutiska kretsarna. B. utgav, troligen
1S01, "Den sanna lifsens wäg, för alla
alfvarligt sökande öpnad uti Jesu,
som är wägen, sanningen och lifwet"
oeh 1786—95 "Samling af
predikningar om den korsfässte Jesum, så wäl
för, som uti syndare til frälsning ocli
salighet". Postumt utkom
"Christe-liga predikningar öfver de årliga
sön-och högtidsdagars evangelier" (1842).
Jämte dessa predikosamlingar lia av
B. utgivits tvenne övers, och den lilla
skriften "Afhandling om sanna och
falska christnas in- och utvärtes
kännetecken, med mera" (1796). — Gift
17S6 med Margareta Eleonora Skarin.
— Litt.: A. Norberg, "Den kyrkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
