- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
250

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reuterholm ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Reuterdahl

250

Reuterholm

Per Gislesson († 1676). Hans son
Esbjörn Pedersson (f. 1647, begraven
1710), ägare av Ekeby säteri i samma
skn, var far till landshövdingen Nils
E. (E. 1) som 170S adlades under
namnet von E. och 1735 upphöjdes i
fri-herrligt stånd med namnet E. Hans
äldste son, riksrådet friherre Esbjörn
E. (E. 2), blev far till presidenten
friherre Axel Christian E. (E. 5) och
politikern friherre Gustaf Adolf E.
(E. 6). Yngre söner till E. 1 voro
kammarrådet friherre Axel R. (R. 3)
och landshövdingen friherre Gustaf E.
(E. 4). Ätten utdog 1864. Dess
värdefulla arkiv förvärvades av
Biksarki-vet ocli K. bibi., och en stor del av
dess boksamling finns i Helsingfors
univ.-bibl.

1. Reuterholm, Nils
Esbjörnsson, friherre, ämbetsman, f. 16 sept.
1676 på Fiholm i Rytterns skn,
Väst-mani. län, † 4 dec. 1756 i Örebro.
Föräldrar: godsherren Esbjörn
Pedersson och Elisabet Krok. — Efter
studier i Västerås och Uppsala fick E.
1697 anställning vid sv. ambassaden
i Holland och förordnades 1700 till
kommissionssekr. vid kurhannoverska
liovet. År 1704 blev han
kommissionssekr. vid sv. ambassaden till
Warszawa, 1706 liovsekr. i fält, 1707 sekr.
i Krigskollegium, 1710
krigskommissarie ocli 1715 krigsråd. E.
utnämndes 1732 till landshövding i Stora
Kopparbergs liin, varifrån han 1739
förflyttades till samma ämbete i
Närke ocli Värmland. E. adlades 170S,
varvid lian antog namnet von R., ocli
1735 upphöjdes han till friherre med
namnet R. Han blev led. av Vet. akad.
1739. — R. var känd som en duglig
och redbar man. Sedan han 1719
övertagit förvaltningen av Vadstena
lcrigsmansliuskassa, lyckades lian
driva upp dess effektivitet till det dubbla.
Han ägde en betydande vetenskaplig

üils Reuterholm. Målning av Ulrika Pasch
(Vetenskapsakademien).

bildning, hade en avsevärd bok- och
handskriftsamling samt brevväxlade
med bl. a. Leibniz och Erie Benzelius
d. y. Han beundrade Linné och
bekostade dennes resa i Dalarna 1734
samt uppträdde som Hedvig Charlotta
Nordenflychts beskyddare och vän. I
religiöst avseende närmade han sig
pietismen. Brev från R. till riksrådet
greve Jacob Cronstedt, skrivna åren
1706—07 från Karl XII:s fältkvarter,
ha publicerats av Lydia Wahlström i
Personhist. tidskr. 1908. — Gift 170S
med Hedvig Sofia von Leopold från
Hannover. —- Litt.: H. Almquist,
"Karolinska anekdoter från
frihetstiden" (Personhist. tidskr. 1916); B.
Hildebrand, "Kungl. Svenska
Vetenskapsakademien" (1939). Å. N.

2. Reuterholm, Esbjörn
Christian, friherre, riksråd, f. 12 mars 1710
i Stockholm, † 20 jan. 1773 på Svidja,
Sjundeå skn, Nylands län, Finland.
Son till R. 1. — R. blev e. o. kanslist
vid Krigskollegium 1728 ocli i
Justitierevisionen 1729 men övergav
därefter ämbetsmannabanan. Han blev
hovjunkare hos drottning Ulrika
Eleonora 1739 och kammarherre 1744.
Efter sitt giftermål s. å. lämnade lian
hovtjänsten med hovmarskalks titel
och ägnade sig åt jordbruk, först på
Tunbyholm i Skåne och efter mitten
av 1750-talet på Svidja. — R. greps
tidigt av en radikal form av pietismen,
som bl. a. tog sig uttryck i svärmeri
för lantlivet och fruktan för kulturens
fördärvliga inflytande. Hans första
framträdande på Riddarhuset (1734)
gällde försvar för sektreligiositeten,
och lian fullföljde samma linje i
kravet på religionsfrihet för de
reformerta (1743). Vid 1740—41 års
riksdag vägrade han erkänna sekreta
utskottets befogenhet att på eget bevåg
vidtaga krigiska förberedelser. Vid
riksdagen 1755—56 gjorde han sig
bekant genom ett memorial i
tjänstehjonsfrågan, vilket gick mycket långt
i kravet på att böndernas rätt att
disponera över sin arbetskraft skulle
inskränkas till förmån för de adliga
godsägarna. Hans genombrott som
politiker kom vid 1760—62 års riksdag,
då han framträdde som en av de
ledande mössorna. Han var en av
partiets deputerade vid Lovisa Ulrikas
hemliga förhandlingar 1762 med de
båda partiernas ledare om en ev.
revision av författningen. R. fick även i
uppdrag att informera ryske
ministern Österman därom. I början av
1765 års riksdag riktade han som led.
av sekreta utskottet och
bankodeputa-tionen skarp kritik mot hattarnas
hushållning och inkallades efter
mössornas seger i riksrådet (1765). Under
de följ. åren visade sig R. vid flera
tillfällen obunden av partidisciplinen,

Esbjörn Reuterholm. Målning (detalj) av J.
H. Scheffel 1780.

för vilket han också blev angripen.
Sålunda försvarade han den av
hattarna skyddade prästen Rutström,
värnade tryckfriheten mot sina egna
partivänner ocli uppträdde t. o. ni.
mot obilliga kränkningar av
konungens maktbefogenheter. Ödesdiger både
för R. själv och för hans parti blev
hans strid med Kammarkollegium,
som genom en dom i en jordatvist (det
s. k. Cronackerska målet) syntes
honom lia förgripit sig på de adliga
privilegierna. Med stor liätskhet ledde
lian de övriga riksråden i denna sak
och formulerade ett bannbrev utan
like från rådet till det av hattarna
dominerade kollegiet. Detta hotades
med rättegång inför en division av
Svea hovrätt, som skulle utnämnas
av R. Av fruktan för en allmän
partiförföljelse drevos hattarna nu
närmare hovet, vilket i sin tur ledde till
Adolf Fredriks temporära
tronavsägelse (dec. 1768). Under
abdikations-krisen ville R., att rådet skulle
regera med namnstämpeln och att
ständerna ej skulle samlas. Sedan
hattarna kommit till makten, blevo R.
och hans meningsfränder i rådet
anklagade för sitt förhållande i
Cronackerska målet och i riksdagsfrågan.
R. var den ende, som försvarade sig,
men blev liksom de övriga avsatt av
ständerna (1769). I och med att den
politiska vinden åter vände sig,
inkallades R. i rådet (1771). Under
veckorna före Gustav III:a revolution i
aug. 1772 vistades R. på Svidja. Han
blev av en av J. M. Sprengtportens
utskickade lockad ombord på dennes
jakt och fördes som fånge till
Sveaborg men släpptes åter inom kort. —
R. var en hätsk och häftig partiman,
men t. o. m. från motståndarhåll
erkändes, att lian alltid handlade av
inre övertygelse. Betecknande för B.
var bl. a., att lian vägrade ta emot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:33 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free