- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
267

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ribbing ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ribbing

267

Ribbing

1719 spelade lian en framträdande roll
och var ett pålitligt stöd för sin
broder Per, lantmarskalken; han var
bl. a. medl. av sekreta utskottet och
utskottet för kontributionsverkets
reglering. Liksom brodern ansåg lian,
att bondeståndet icke borde ha något
inflytande på rikets styrelse. Som led.
av den s. k. placeringsdeputationen
1723, vilken skulle sörja för de efter
fredsslutet hemkomna officerarnas
placering, skall R. lia förskaffat sig
åtskilliga fiender. — B. blev medl. av
Vet. soc. i Uppsala 1728. — Gift 1721
med grevinnan Ebba Charlotta
Douglas. L. Th.

8. Ribbing, Gustaf, friherre,
arkivman, samlare, f. 19 mars 1719 i
Stockholm, † 19 juni 1S11 därstädes.
Föräldrar: generaladjutanten friherre
Lennart R. och friherrinnan Elsa
Elisabeth Banér. Brorson till B. 6 och
B. 7. — B. studerade i Lund 1735—36
ocli i Uppsala 1737—38, ingick i
Kanslikollegium 1740 och i
hovkanslersexpeditionen 1746, blev
president-sekr. i Kanslikollegium 1755 och
erhöll lagmans fullmakt 1762. Han var
sekr. i (d. v. s. chef för) Biksarkivet
1765—73 och erhöll kansliråds titel
1770. Åren 1773—1801 var B.
kansliråd; han blev sistn. år tjänstfri vid
Kanslikollegiums upplösning. — B.
ledde Biksarkivets flyttning till K.
slottet 1768. Han är känd som
bok-och konstsamlare, särskilt
gravyrkännare. Sin stora samling av gravyrer
skänkte B. 1798 till Konstakad., som
s. ä. valde honom till hedersled, och
1S02 slog en medalj över honom. Till
akad. donerade ban även böcker ocli
en stipendiefond. Han efterlämnade
ett antal manuskript, vilka nu
förvaras i olika bibi. och arkiv; de
innehålla mestadels funderingar över
samhälle, moral och levnadskonst. — B.
blev 1786 hedersled, av Vitt. akad. —
Ogift, — Litt.: S. Bergh, "Sv.
riksarkivet 1618—1837" (1916); A.
Baeckström, "Uppkomsten av Konstakad:s
bibi. och gravyrsamling" (i
Meddelanden från K. akad. för de fria
konsterna 1940); Stina Bidderstad, "Ensam
vandrande. .. Arkivsekr. G. B."
(1948). B. H—d.

9. Ribbing, Fredrik, greve,
riksråd, f. 23 april 1721 i Göteborg, † 11
okt, 1783 i Stockholm. Föräldrar:
generalmajoren och landshövdingen
friherre Bengt R. och grevinnan
Ulrika Eleonora Piper. Brorsons
sonsons son till B. 4. — B. inträdde
först på den militära banan; han
antogs till volontär vid fortifikationen
redan vid tolv års ålder och
utnämndes 1741 till konduktör. Under 1741
—43 års krig var han överadjutant
hos generallöjtnanten greve Axel
Spens, och 1746 blev lian kapten vid

Fredrik Ribbing. Målning (detalj) av P.
Krafft d. ä.

Hessensteinska reg. Han utnämndes
1750 till major vid Jämtlands
dragon-reg., 1756 till överstelöjtnant vid
Närkes och Värmlands reg. och 1763
till överste vid Älvsborgs reg. — Som
politiker räknades B. till en början
till hovpartiet och blev t. o. m. föremål
för misstanken att vara inblandad i
1756 års revolutionsförsök. Senare
övergick ban till mösspartiet,
varigenom lian ådrog sig kungaparets
synnerliga misshag och måste finna sig
i att tre gånger stå på rådsförslag,
innan ban av konungen 1766
utnämndes till riksråd. Med drottning Lovisa
Ulrika kom han dock snart åter på
mycket god fot och vann som guvernör
för prins Fredrik Adolf från 1766 med
tiden hennes synnerliga bevågenhet.
Som medl. av mösspartiet kom B.
under senare delen av 1760-talet. och
början av 1770-talet att intaga en
framträdande plats i sv. politik. I
synnerhet intresserade lian sig för
försvaret och utrikespolitiken. Han
var medl. av sekreta utskottet vid
1765—66 års riksdag och angrep där
häftigt hattarnas franska politik.
Själv företrädde han en mer
ryssvänlig orientering; på ryskt håll åtnjöt
lian också påtaglig sympati för sina
politiska strävanden. I mössrådets
konflikt med kungamakten 1768 (då
konungen genom att nedlägga
styrelsen sökte framdriva, att en riksdag
sammankallades och en
författningsändring, som skulle stärka
kungamakten, genomfördes) framträdde B. som
en av konungens mest envetna
motståndare. Han ville t, o. m. ge
kronprinsen en reprimand för att denne i
ämbetsverken agiterat för konungens
sak. överhuvudtaget betraktades B.
vid denna tid som en av rådets mest
fanatiska mössor. Vid regimskiftet
1769 blev lian också vederbörligen
avsatt, utan att lian ens fann det lönt

att försvara sig. Av allt att döma
väldet dock mer hovet än hattarna, som
vid detta tillfälle framtvingade R:s
avskedande. Vid mössornas
återkomst till makten våren 1772
återinträdde B. i rådet. Hans
partifanatism tycks dock vid denna tid lia
avtagit, ty då Gustav III några
månader senare gjorde sin statsvälvning,
var B. en av dem inom rådet, som
mest talade för underkastelse. Som
belöning därför insattes lian av
Gustav III i det nya råd, som utnämndes
efter revolutionen. B. synes dock ej
lielt ha trivts i denna sin nya ställning
och kunde aldrig förmås att uppträda
som ren ja-sägare gentemot konungen.
Däremot blev B:s förhållande till
änkedrottningen allt bättre, vilket
bl. a. framgår därav, att lian 1779
utnämndes till hennes
överstemarskalk. Han blev serafimerriddare 1774
och greve 177S. — Gift 1764 med
grevinnan Eva Helena Löwen. L. Dt.

10. Ribbing, Adolf Ludvig, greve,
politiker, publicist, f. 10 jan. 1765 i
Stockholm, † 1 april 1843 i Paris. Son
till B. 9. — B. uppfostrades hos sina
föräldrar, vilka långa tider vistades
vid änkedrottningen Lovisa Ulrikas
hov. Han inskrevs 1777 som fänrik vid
Livgardet, studerade vid kadettskolan
i Berlin och var några år i fransk
krigstjänst. Omkr. 1785 kom han
tillbaka till Sverige ocli inträdde i tjänst
som löjtnant vid Livgardet. Tidigt
hade hos B. utbildats en stark
antipati mot Gustav III. Stämningen i
föräldrahemmet och impulser från
upplysningens frihetsideologier
verkade i denna riktning, och därtill kom
under 17S0-talets senare hälft
ytterligare ett antal omständigheter av
skilda slag. Bl. a. gick R. miste om ett
eftersträvat giftermål och ansåg detta
bero på att konungen gjort sitt
inflytande gällande till förmån för hans
rival. Gustav, som väl kände R:s in-

Adolf Ribbing. Målning av okänd konstnär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 10 23:52:29 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/6/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free