Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Ribbing, Adolf - 11. Ribbing, Sigurd - 12. Ribbing, Sophie - 13. Ribbing, Seved
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ribbing
268
Ribbing
ställning, kommenderade honom strax
fore sv.-ryska krigets utbrott 1788 att
tjänstgöra på Vaxholms fästning; R.,
som tog det som en skymf att ej bli
insatt i stridslinjen, begärde och fick
avsked 17S9. Vid riksdagen s. å. var
han en av riddarhusoppositionens
häftigaste talare. De närmast följ. åren
tycks han ha tillbringat som
privatman. I början av 1792 sammanfördes
han av sin ungdomsvän Klas Horn (bd
3 s. 540) med J. J. Anckarström (bd
1 s. 81) och invigdes i de mordplaner
mot Gustav III, som dryftats av dessa.
R. kom snart att spela en central roll
i komplotten och tjänstgjorde bl. a,
som kontaktman med kretsen kring
Pechlin, vilken planerade en revolt,
färdig att igångsättas så fort mordet
skett. R. var också närvarande vid den
operamaskerad (16 mars 1792), då
Anckarström avlossade sitt
pistolskott mot Gustav III; E. synes dock
lia varit starkt förvirrad ocli ej ha
befunnit sig i närheten, då skottet
gick. Eftersom konungen endast
sårats, kommo revoltplanerna av sig, och
de sammansvurna häktades tämligen
snabbt. Sedan Anckarström och Horn
förrått honom, liade R. endast att
bekänna. Han dömdes i maj s. å. till
döden, men detta straff mildrades
efter ett par månader till evig
landsflykt samt förlust av adelskap och
övriga medborgerliga rättigheter.
Efter frigivningen begav han sig till
Paris, där han dock under det
rådande skräckväldet inte kunde finna sig
till rätta. Han fortsatte därför till
Schweiz, där han sammanträffade
med madame de Stael och blev hennes
älskare, och därifrån 1794 till
Danmark. Efter förlusten av adelskapet
kallade han sig till en början Bing,
Fredriksson eller Leuven. Sedan lian
1796 återvänt till Paris, antog lian
definitivt namnet de Leuven. R. köpte
flera egendomar i Frankrike och
uppehöll sig under napoleonstiden växelvis
på dessa och i Paris; 1809—10 besökte
lian modern i Sverige men lyckades ej
få sin landsförvisning varaktigt hävd.
Under reaktionen efter Napoleons fall
("vita skräcken") lämnade R. för
några år Frankrike och slog sig
liksom en mängd landsflyktiga fransmän
ned i Bryssel, där han medarbetade i
bl. a. tidn. Le vrai libéral. Utvisad
från Belgien 1820 (på begäran av
Fredrik Vilhelm av Preussen, som
blivit illa åtgången i Le vrai libéral)
återvände R. till Frankrike. Han
livnärde sig där, ofta med knapp nöd,
på skriftställeri; framför allt
medarbetade ban ett tjugutal år i den
stora frisinnade tidn. Le courrier
frangais (organ för det "doktrinära"
partiet). Sina sista år tillbragte lian
hos sonen, dramatikern och teaterche-
fen Adolphe de Leuven. — R. liar,
liksom de flesta av de i Gustav Hirs
mord inblandade, bedömts som en
omogen galenpanna, en av tidens
lidelser överhettad hjärna. Men
samtidigt är lians konsekventa och
rakryggade hållning påtaglig; endast under
själva mordkvällen tycks besinningen
ha lämnat honom. Sitt hat mot Gustav
III behöll han livet ut, sin principiella
frihetskärlek likaså; han förklarade
sig vara "en svuren fiende till förtryck
och despotism av alla färger, såväl
av kejsardömets gröna eller
monarkiens blå som av Robespierres
trikolor". Hans ideologi var klart
demokratisk: om de fyra stånden i den sv.
riksdagen citerade han ännu på 1830-talet
Thorilds benämning "rikets fyra
obestånd". R. hade en betydande
stilistisk talang, tydlig även i bevarade brev
av hans liand. — Gift 1799 med Adéle
Billard d’Aubigny från Frankrike. —
Litt.: artikelserie av E. Wallis i Ny
illustrerad tidn. 1891; Elof Tegnér,
"Ur A. L. R:s papper" (i Hist. tidskr.
1892; omtr. i förf:s "Valda skrifter",
5, 1906); Lolo Krusius-Ahrenberg,
"Tyrannmördaren C. F. Ehrensvärd"
(1947). U.D.
11. Ribbing, Sigurd, filosof, f.
22 okt. 1816 i Mistelås skn, Kronob.
län, † 21 febr. 1899 i Uppsala.
Föräldrar: häradshövdingen Seved R. och
friherrinnan Catharina Wilhelmina
Rappe. — R., som tidigt blev
föräldralös, uppfostrades av sina farföräldrar.
Han gick i skola i Jönköping och
Uppsala och blev 1835 student vid
Uppsala univ. Efter studier under
professorerna Geijer, Biberg och Grubbe blev
lian 1839 fil. kand. och fil. dr på avh.
"Anmärkningar vid præmisserna till
Kants system" (1839). År 1S43 blev
han docent i praktisk filosofi i
Uppsala, och 1850 erhöll han professuren
i logik och metafysik, från vilken lian
1885 avgick som emeritus. R. var led.
av prästeståndet 1S62—63 och 1865—
Sigurd Ribbing,
66, av Andra K. 1S67—72 och av
Första K. 1875—79. — R:s filosofiska
ståndpunkt överensstämde i allt
väsentligt med hans kollega C. J.
Boströms, men lian ville ej betraktas som
"boströmian". Hans viktigaste skrift
är "Genetisk framställning af Platos
ideelära jemte bifogade
undersökningar om de Platonska skrifternas äkthet
och inbördes sammanhang" (185S,
tysk övers. 1863—64), där han
tolkade Platons dialoger som uttryck
för ett. enhetligt filosofiskt system. R.
var en av Uppsala univ:s mest
populära föreläsare och samtidigt dess
kanske mest fruktade tentator. Han
var en slagkraftig och fruktad
debattör, både när han på Filosofiska fören.
i Uppsala bekämpade sådana moderna
påfund som darwinismen och då han
i riksdagen talade mot kungamaktens
försvagande eller dödsstraffets
avskaffande. R:s magra, knäande gestalt
med de fula anletsdragen, de
utstående kindkotorna och den långa näsan
hörde under decennier till de mest
uppmärksammade inslagen i Uppsala
gatubild. Han blev föremål för
otaliga anekdoter, som belysa hans förakt
för naturvetenskapen och hans
världsfrämmande tafatthet i enkla
mänskliga situationer. Med all sin
dogmatism och sina obestridligen komiska
sidor var R. en betydande och
originell personlighet, utrustad ej blott
med le courage de ses opinions utan
även med äkta skarpsinne. — Gift
1S47 med Hanna Magdalena Hæffner.
— Litt.: "Hågkomster och
livsintryck", 2 (1922), 17 (1936) och 18
(1937). A.W.
12. Ribbing, S o p h i e Amalia,
målarinna, f. 6 mars 1835 på Södraliolm
i Adelövs skn, Jönköp. län, † 7 dec.
1S94 i Oslo. Föräldrar:
häradshövdingen Per Arvid R. och Carolina
Augusta Ehrencrona. Kusin till R. 11.
— R. fick sin första konstnärliga
utbildning i Stockholm, studerade
därefter i Dusseldorf för C. Sohn, i Paris
för Tissier och i Bryssel för Gallait.
Hon vistades länge i London, därefter
i Rom och slutligen i Norge. Av R:s
genremålningar, karakteriserade av
verklighetssinne och tilltalande
kolorit, äger Göteborgs konstmus.
"Ritande gossar" (1864) och "Den
övergivna" (1869). Hon målade även porträtt,
av vilka kunna nämnas Helena
Nyblom (Nat. mus., Stockholm),
självporträtt (Uffizigalleriet, Florens)
ocli kompositören N. C. T. Ravnkilde,
(1S76, Frederiksborgs mus.). — Ogift.
E. C—d.
13. Ribbing, Seved, läkare, f. 17
febr. 1845 i Stockholm, † 14 febr. 1921
i Lund. Föräldrar: kammarherren och
expeditionssekreteraren Gustaf
Edvard R. och Hedvig Maria Ribbing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
